Älskling, din kärlek gör mig till det monster jag alltid velat vara

 

Jag sätter en ära i att aldrig drunkna i en massa pseudonyheter. Jag håller mig från såpadramer i pressen som ersätter de nyheter som verkligen är viktiga. Tvunget svepar jag med blicken över rubriker och bläddrar vidare.

Idag får jag dock skrattanfall orsakade av historien om den återuppståndne kanotisten. Av ren och skär nyfikenhet över varför våra stora morgontidningar hakar på sådan rapportering läste jag på SvD:

– Det första jag frågade honom var varför i helsike han hade kommit tillbaka. Han svarade ”kvinnor” och tittade upp mot himlen. Han berättade att hans fru hade haft en affär med en kanadensisk kille, säger cellkamraten till The Sun.

Och jag bara undrar, hur dum får man vara? Att låtsas vara död, bekräfta det genom en dödsförklaring, för att lura försäkringsbolag på pengar som ens fru sedan vill gärna spendera tillsammans med någon annan?

Vad är det som får folk att bli kära i varandra? Vad säger man till någon som får ens hjärta att hoppa till av glädje? Älskling, din kärlek gör mig till det monster jag alltid velat bli? Eller: Kära älskade du! Din kärlek allena bekräftar för mig att jag är den ärkeskurk jag alltid känt på mig att jag var?

Man hoppas ju att folk blir kära i sådana som gör dem till bättre människor. I folk som lockar fram det bästa som de har inom sig. Att folk INTE blir kära i sådana som vill att man ska råna banker tillsammans, lura försäkringsbolag, dödförklara varandra och sen sticka till nästa psykopat.

Det går just nu en egyptisk serie på Abu Dhabis tevekanal om en kvinna med gallabia, slöja och allt, som av sin man förvandlas till en fullfjädrad knarkhandlare för att sedan bli en av dem största. Sakta men säkert glider hon in och blir ett med allt som skrämmer henne. Jag förväntar mig att hon om ett par avsnitt kommer att göra sig av med sin skurk till gubbe för att själv sköta hela ruljansen. Och det är tydligen så det brukar gå till.

Så, ett gott råd: Om din käraste undrar om ni ändå inte kunde knalla in på Ica med en k-pist i högsta hugg, är det nog dags att dra öronen åt sig. Nej, då är det nog dags att lägga benen på ryggen.

SvD  SvD2  AB