Haninge Kommuns skamlösa sparplaner

Kazim Noir
Mina första skolår minns jag som ljusa, soliga, roliga och oerhört spännande. När jag tänker på att min skola låg i ett flyktingläger, kunde inte erbjuda oss annat än lokaler och lärare känns det som om minnet sviker mig. Som om jag minns det jag vill minnas. Jag söker och söker efter sådant som kunde göra livet surt för ett litet skolbarn men hittar ingenting fram till dess att kriget bröt ut. Jag minns inte ens att jag frös i skolan trots att vi inte hade någon värmekälla i klassrummen på vintrarna.
Med sorg konstaterar jag att jag önskar att min son fick gå i en sådan skola och inte i den svenska skolan ála Haninge idag.
För varje morgon han går till skolan kramar en iskall hand mitt hjärta.
Jag undrar hur hans skoldag kommer att bli. Kommer han att lära sig något överhuvudtaget? Blir det bråk och slagsmål i skolan idag? Hur bullrigt är det där egentligen? Kommer fröken att vara sjuk igen? Kommer han att bli knuffad? Retad? Slagen?
Det såg ganska ljust ut fram till någon månad sedan. Skolan hade arbetat hårt för att komma till rätta med de värsta problemen. Men då fick jag veta att Haninge kommun har räknat fel och att man måste spara igen i skolorna i Haninge. Min sons skola måste spara flera miljoner. Det innebär att 12 personer måste gå. Samtidigt som vi behöver minst 25 till för att få skolan att fungera överhuvudtaget.
Haninge kommun sparar inte i brist på pengar. För det finns mellan 50 och 100 miljoner svenska kronor över i kommunens kassa. Man sparar på skolan därför att man kanske funderar på en skattesänkning.
Hur i helvete kan man få för sig att de som bor i kommunen, åtminstone de av oss som har barn, föredrar skattesänkningar framför en uthärdlig situation för våra barn i skolan? Här ligger vi föräldrar sömnlösa månad efter månad, ringer varandra och mejlar och undrar hur vi ska bära oss åt för att hjälpa våra barn medan kommunen tror att vi skulle jubla om vi fick några ören eller kronor tillbaka på varje hundralapp vi tjänar.
Situationen i Haninges skolor är så usel, att vi föräldrar har dåligt samvete när vi skickar våra barn dit. Vetskapen om att vi skickar våra barn till en miljö som vi själva inte skulle stå ut med, gör att vi knappt kan se varandra i ögonen. Jag och många med mig är beredda att betala mer i skatt om vi blir lovade att våra barn kommer att få det bättre i skolan.Jag säger att om det försvinner 12 vuxna från min sons skola, kommer jag att hålla honom hemma tills jag flyttar från Haninge Kommun. Jag undervisar ju honom själv för det mesta ändå. Och det finns gränser för vad vi kan utsätta våra barn för.
Annonser

Många Stjärnors Hotel

Flyktongläger i flyktinglägret

Många Stjärnors Hotel är en hjärtskärande historia om palestinska gästarbetare i Israel. De är beroende av arbeten inne i Israel. Snart är de också omringade av muren som alla andra och då är det omöjligt för dem att ta sig till sina arbeten.
SVT 2 Söndag 25 februari kl 22.15

Den tålmodiga

En slöja, Iman Shaggag, Sudan
Hon ligger på sjukhussängen och därifrån berättar hon om våldtäkten. Irakiska säkerhetspolisen hämtade henne till polishuset för förhör. Flera officerare turades om att våldta henne. När en amerikansk armépatrull kom förbi fick hon vara ifred. Sedan var det dags för mötet med domaren som ledde förhöret. Därefter fördes hon till samma rum som hon förvarats i tidigare och där fortsatte våldtäkten, av nya officerare.
Sabrin heter hon, den tålmodiga betyder det. Men det är inte lite mod den tålmodiga visar. En representant för Advokater utan gränser säger att Sabrin berättar om det som tiotusentals irakiska kvinnor utsätts för. Men hon är den första som talar öppet om det.
Det är ingen liten risk hon tar i det klansamhälle hon tillhör. Risken finns att någon av hennes klan kan få för sig att Sabrin är en skamfläck för klanen och därför bör hon dödas. Så går det till ofta. Men hur som helst, skrev hon irakisk historia idag. Så vitt jag vet har ingen irakisk kvinna någonsin talat om att hon blivit våldtagen. Sabrins brott är att hon är född som sunnimuslim.

Att begrava sig själv

Rafea Naseri, Irak
Jag har sett den där synen hundratals gånger. Kvinnor, så förtvivlade, så krossade av sorg, att de fyller sina händer med jord och häller det över sina huvuden… Men det var gamla kvinnor för det mesta. Eller åtmistone medelålders mammor.
Nu ser jag det igen. Men den här gången är det en ung tjej. Knappt 20 år gammal . Hon är alldeles ensam. Hon sitter på marken. Hon fyller sina händer med jord och häller på sitt huvud. Hon är så utmattad att hon inte orkar gråta ordentligt. Ingen syns runtomkring henne. Ingen ser henne, utom fotografen som har mod och ork att stå och filma helvetets sjunde krets. Och plötsligt förstår jag vad hon gör. Hon begraver sig själv. Något dog inom henne nyss. En stor del av henne själv. Hon förstår det och anpassar sig. Hon kommer att sitta där tills hon är färdig med begravningscermonin.
En bit bort ligger Tigris. En fiskebåt med två män i är ute och fiskar. Fångsten? Lik. Irakiska lik som slängts i floden. Männen är inga vanliga fiskare. Det är två män som är ute för att rädda det som räddas kan av sin egen mänskligeht.

Terrorstämpel eller Alexanderhugg


La, Nej, på arabiska av Naji al-Ali

Igår fängslades tio kända saudier anklagade för terrorverksamhet. De är en före detta domare, advokater, läkare, universitetslärare och affärsmän. Dr. Haytham Manna, en av arabvärldens mest kända människorättsaktivister, som tillsammans med Dr. Moncef Marzuki leder Arabiska Människorättsorganisationen från Paris, vädjade igår till saudierna att frige dem, eller åtminstone den av dem som är rullstolsbunden och behöver en hel del hjälp och vård. Det visade sig att Dr. Manna, känner personligen sex av dem och har haft med de andra fyra att göra utan att träffa dem.
Dr. Manna och Dr. Marzuki, samarbetar inte med några terrorister. Är det någon på denna glob som vet vad skillnaden är mellan arabiska terrorister och arabiska människorättsaktivister och regimkritiker så är det Dr. Manna och Dr. Marzuki.
De visade sig att dessa herrar, som nu terrorstämplats och kastats i fängelse har skrivit under tre dokument som kräver demokratiseringen av det saudiska samhället. De har samlat in pengar till människorättsorganisationer i bl.a. Palestina.
Det räckte för att terrorstämpla dem. Terrorstämpeln har blivit det svärd med vilket man löser den gordiska knuten i många arabländer, det vill säga besvärliga medborgare med krav på demokratisering och mänskliga rättigheter!

Att bekämpa terrorn

Nappflaska av Omayya Joha
Jag måste bara passa på och gratulera den irakiska polisen och de amerikanska stryrkorna i Baghdad för den stora bedriften idag. 150 terrorister mejades ner i Samra söder om Baghdad , nästan alla var kvinnor och barn. Dessutom tuttade man på deras hus och 50 bilar som tillhör privatpersoner, av någon anledning som måste överstiga min IQ. Ska man bekämpa terrorn så måste man göra det med besked.

Palestina är större än Fatah och Hamas

Fader Atallah Hanna
President Abbas vädjar och manar till lugn. Han har gjort det så mycket att han blivit hes. Men först skickade han in (i natt) sina vakter som ockuperade och brände ett universitet i Gaza. 23 palestinier dödades och ca 170 skadades, tillståndet för 30 av dem är mycket kritiskt. Behöver knappt nämna att de flesta som kom i skottlinjen var barn.
Och Abbas vädjar och uppmanar, utan att blinka.

Det kanske är dags att båda Hamas och Fatah kliver åt sidan. Gör de inte det är en nationell katastrof det enda som palestinierna kan se fram emot. För bakom Abbas står några som inte vet vad de ska göra av sig själva om de inte får styra och ställa. Deras egna ambitioner går före allt annat. De är beredda att gå över hela det palestinska folkets lik för att uppnå sina personliga mål. De är få, men absolut livsfarliga.

De i Fatah kan inte förstå att de inte är en regering. Och beter sig som om de vore en regering. Hamas kan inte förstå att de inte är i opposition och beter sig som om de var i opposition.
Dags att försöka återuppväcka PLO. Det finns ju många andra palestinska organisationer som är bättre rustade och mer förnuftiga än både Hamas och Fatah. Även om de är ganska försvagade och inte är lika resursstarka. Det de har och som både Hamas och Fatah saknar är ett mänskligt kapital med förnuftigare och mer realistisk syn på saker och ting.
Om det finns något förnuft kvar hos palestinierna borde de utse ett styrande råd eller interrimsregering i väntan på nya val. Och om de är riktigt smarta borde Fader Atallah, ärkebiskop för den romersk ortodoxa kyrkan i Jerusalem, ingå i det rådet. Han är idag en av de förnuftigaste rösterna i Palestina och har en röst som hörs av kristna, muslimer och ateister, för han är inte rädd för att höja rösten.