”Kriget mot terrorismen”, av Elias Davidsson

”Kriget mot terrorismen”: Ett dubbelt bedrägeri mot mänskligheten

 

av Elias Davidsson

Uppsats presenterad av författaren vid International Association of Democratic Lawyers’ XVI:e kongress, Paris, 7-11 juni, 2005. IADL är en ickestatlig organisation med rådgivarstatus hos ECOSOC och UNESCO. Uppsatsen reviderad i juni 2006.

Elias Davidsson bor i Reykjavik, Island, och kan nås på edavid@simnet.is

 

Sammanfattning

Kort efter massmordet[1] den 11 september 2001 utropade Förenta Staternas regering ett globalt ”krig mot terrorismen” som inte erkänner några gränser eller tidsbegränsningar. Åtskilliga stater har sedan dess utvidgat polisens befogenheter till hemlig övervakning, husrannsakning, kroppsvisitering och fängslande utan rättegång, och har infört lagar som betecknar nya typer av brott som ”terrordåd”. Ändå har inga faktiska grunder för sådana radikala angrepp på grundlagsstadgade och mänskliga rättigheter framlagts. ”Kriget mot terrorismen” är betänkligt från juridisk synpunkt och inte berättigat av fakta.

 

Bland de större gissel som drabbar det internationella samhället förefaller skadorna av ”minutterrorism”[2] nästan triviala jämfört med verkningarna av den ”engros-terrorism” som bedrivs av stater, eller följderna av barnadödlighet, av inbördeskrig, av extrem fattigdom, analfabetism, miljöförstöring, tredje världens skuldbörda, brist på rent vatten, svält, aids, drogmissbruk, barnprostitution och vanliga mord. En människa löper större risk att dö av ett blixtnedslag än av terrorism[3]. Rattfyllerister orsakar 1000 ggr fler dödsfall än terrorismen, ändå har ingen påstått att berusade bilförare utgör ett hot mot den internationella freden och säkerheten[4]. Terrorismen förefaller vara ett globalt hot bara därför att regeringar påstår det och massmedia blåser upp fenomenet utöver alla rimliga proportioner.

 

Denna essä kommer att söka leda i bevis att ”kriget mot terrorismen” inte bara är ett bedrägligt koncept – ja, faktiskt en oxymoron – utan dessutom i sig självt utgör en form av terror. Genom att terrorismen utmålas som en global konspiration som hotar att slå till var som helst och när som helst, terroriseras hela befolkningar till att frukta det okända och samtycka till ökad övervakning, skärpta säkerhetsåtgärder och inskränkningar av fri- och rättigheter. Händelserna den 11 september, som de presenterades i massmedia, gav den chock som behövdes för att få den amerikanska och västeuropeiska allmänheten att stödja krig mot andra nationer och acceptera skärpt polisövervakning[5]. Genom att ”kriget mot terrorismen” avslöjas som ett bedrägeri och brotten den 11 september som dess falska rättfärdigande, kommer det att bli lättare att mobilisera allmänt motstånd mot vidare krig och mot en totalitär världsordnings smygande frammarsch[6].

 

 

 

”Kriget mot terrorismen”: Begreppets ursprung

Ordet terrorism kan etymologiskt spåras tillbaka till Robespierre och hans ”règne de terreur”, nämligen regeringens skräckvälde över folket[7]. Numera används begreppet oftast av stater för att skapa fruktan bland allmänheten för en gäckande internationell konspiration[8]. Ändå  används begreppet terrorism i sin ursprungliga bemärkelse, som beteckning på en statlig politik, fortfarande av berörda akademiker som Noam Chomsky, Ed Herman och andra. Begreppets vaghet (”den enes terrorist är den andres frihetskämpe”) har förhindrat att en internationellt erkänd definition antagits[9]. En tvistefråga som rönt mindre publicitet är huruvida regeringsåtgärder avsedda att betvinga eller terrorisera civilbefolkningar genom militära attacker eller ekonomiska sanktioner (eller hot om sådana) bör betecknas som terrorism[10]. Den internationella brottsmålsdomstolens statuter inkluderar inte terrorism i sin lista över internationella brott[11].

 

Genom U.S. National Security Directive No. 179 av den 20 juli 1985 inrättades en specialstyrka för kamp mot terrorism[12]. Det  skäl till åtgärden som angavs då var att ”den internationella terrorismen utgör ett allt större hot mot amerikanska medborgare och våra intressen. Terroristerna för ett krig inte bara mot USA utan mot alla civiliserade samhällen, i vilket oskyldiga civila är avsiktliga offer och våra trupper specifika mål.” Ändå ”dödades bara 17 personer av terrorister i Amerika under åren 1980 till 1985”, enligt Joanna Bourke[13].

 

Redan före händelserna den 11/9 hade USA:s årliga budget för bekämpande av terrorism nått summor överstigande 6 miljarder dollar[14]. Bara budgeten för FBI:s kontraterrorismprogram steg från 78,5 miljoner dollar 1993 till 301,2 miljoner dollar 1999[15], ett år under vilket sex (6) amerikaner dödades i terrordåd runtom i världen[16].

 

Bara några timmar efter flygplanskrascherna den 11 september 2001, innan några bevis kunnat undersökas, utpekade ”federala myndigheter” den huvudmisstänkte: Osama bin Laden, den påstådde ledaren för al-Qa’ida[17]. Inom tre dagar påstod sig FBI ha identifierat de 19 ”kaparna” och banden mellan dem och al-Qa’ida[18].

 

Nu var ”den västerländska civilisationens” nya existensiella fiende skapad och ersatte på ett lukrativt sätt det tidigare hotet Sovjetunionen. Det nya hotet var, som vi kommer att visa nedan, en myt som omsorgsfullt utformats av underrättelseorganisationer[19] och därefter närts av massmedia[20] och okritiskt accepterats av talrika författare och akademiker. Till följd av händelserna den 11/9 och hur de presenterades i media blev ”al-Qa’ida” nästan över en natt ämne för otaliga böcker, studier, artiklar och kommentarer som tävlade om att analysera och visa hur denna gäckande konspiration fungerade[21]. Ändå finns inga trovärdiga bevis för att ”al-Qa’ida” bar ansvaret för massmordet den 11/9, dessutom är det osäkert huruvida det överhuvudtaget existerar en organisation vid namn al-Qa’ida[22] eller om varumärket al-Qa’ida blott betecknar ett CIA-projekt för hemliga operationer som använde sig av arabiska eller muslimska syndabockar[23].

Massmordet den 11/9 gav USA:s regering tillfälle att rättfärdiga en ny militär doktrin om föregripande bruk av våld var som helst i världen i namn av ett gränslöst krig mot terrorismen[24]. Försvarsministern Donald H. Rumsfeld framlade denna nya strategi innan den blev USA:s officiella policy. Den beskrevs exempelvis i New York Times den 27 september 2001 under rubriken ”A New Kind of War”[25] och i hans tal till Natos ledning, North Atlantic Council, den 18 december 2001.[26]

 

Senare antydde Rumsfeld att ”kriget mot terrorismen” aldrig skulle upphöra:

 

Jag tror att vi till slut kommer att skada det terrornätverk som kallas al-Qa’ida tillräckligt för att sätta det ur funktion. Men det finns många andra terroristnätverk och folk kommer att bilda nya grupper. Precis som vi läser på om dem, läser de på om oss. Allt eftersom de ser oss göra vissa saker ändrar de sina metoder och hur de ska attackera oss och letar hela tiden efter teman eller svaga punkter eller asymmetriska sätt att skada oss.[27]

 

På en fråga från en åhörare, ”När ni blickar några år framåt i tiden, ser ni då för er en bild av hur kriget mot terrorismen får ett slut och hur det slutet ser ut?” svarade Rumsfeld:     

 

Förutsatt att den mänskliga naturen inte dramatiskt förändras under den tiden, måste man ta för givet att det kommer att finnas människor som lär ut den sortens saker som det undervisas om i alltför många koranskolor och på alltför många platser runtom i världen, att det fortfarande kommer att finnas folk som söker efter sätt att skada västvärlden, USA och fria människor.

 

Helt klart kan en terrorist anfalla när som helst, var som helst och använda vilken teknik som helst, och det är fysiskt omöjligt att försvara det (sic!) varje gång och på varje ställe mot varje sorts teknik … Det är det samarbetet världen över som sätter press på terroristerna. Det betyder inte att det inte blir fler terroristattacker som kommer att lyckas. Det kommer det att bli. I land efter land. Men de kommer att bli betydligt färre än de annars skulle ha blivit.[28]

 

Han gjorde också antydningar om vilket värde massmordet den 11/9 hade för USA:s globala ledarskap:

 

Medborgare från över 80 nationer dog den dagen.[29] Och medborgare i alla nationer såg på ett ögonblick att terroristhotet inte längre hindras av gränser vare sig vad gäller sitt ursprung eller målen för sina mordiska dåd. I det globala kriget mot terrorismen har president Bush fått till stånd den största koalitionen i mänsklighetens historia. Den koalitionen är vekligen hisnande i sin omfattning och sitt djup. Ett nittiotal nationer – nästan hälften av alla länder i världen – deltar i det globala kriget mot terrorismen.[30]

 

Sammanfattningsvis: USA:s försvarsminister förutspådde att flerfaldiga, framgångsrika terroristattacker kommer att inträffa ”i land efter land” och att ”folk kommer att bilda nya grupper” (terroristgrupper) vilkas främsta syfte kommer att vara ”att skada västvärlden, USA och fria människor”. I sitt vittnesmål den 18 september 2002 inför representanthusets och senatens kommittéer för de väpnade styrkorna rörande Irak gav han sina förutsägelser ökat eftertryck: ”Hys inga tvivel: försök till attacker kommer att göras. Frågan är bara när och med vilka metoder. Det kan dröja månader, ett år eller flera år. Men de kommer att ske. De finns i vår framtid.”[31] För att säkerställa att terrordåd skulle inträffa föreslog han grundandet av en ny organisation, ”the Proactive, Pre-emptive Operations Group” ( den proaktiva, föregripande operationsgruppen eller P2OG), som skulle genomföra hemliga uppdrag för att ”stimulera till reaktioner” bland terrorgrupper, provocera dem till att begå handlingar som kunde utnyttjas till att rättfärdiga massiva attacker från den amerikanska krigsmakten.[32]

 

Massmordet den 11/9 enar den allmänna opinionen

 

Amerikanska media jämförde 11/9 med attacken mot Pearl Harbor och manade, som visas av t ex följande citat ur en ledare i veckotidningen Time, till en liknande reaktion: ”En skändlighetens dag kan inte gå till hävderna som sådan utan att näras av ursinnet. Låt oss visa ursinne. Det som behövs är ett enhälligt och enande rosenrött amerikanskt Pearl Harbor-raseri.”[33] Rapporten ”Rebuilding America’s Defenses” (”Återuppbyggandet av Amerikas försvar”) som utgavs av Project for a New American Century (PNAC), en institution på högerkanten grundad av Donald Rumsfeld, Dick Cheney, Paul Wolfowitz, Elliot Abrams, Jeb Bush och andra nyfascister[34], föreslog ett år före den 11 september att ”en katastrofal, katalyserande händelse – som ett nytt Pearl Harbor” skulle skynda på den ”revolutionerande” processen att omvandla den amerikanska militären till ”morgondagens dominerande krigsmakt”.[35]

 

Det ”nya Pearl Harbor” som behövdes för att sätta fart på denna ”revolutionerande” förvandling av den amerikanska militärmakten blev som genom ett under verklighet den 11 september 2001. Nästan 3000 människor dödades i detta omsorgsfullt planerade och perfekt genomförda massmord.[36] Händelserna den 11/9 orsakade en tredubbling av allmänhetens stöd för ökade försvarsutgifter och ”en 30-procentig ökning av antalet mödrar som ansåg att ett missilförsvar var en bra idé efter den 11 september”[37]. Stödet för Bush och en ”stark” presidentmakt ökade stort,  liksom förtroendet för regeringen och massmedia. ”Fyra av fem amerikaner är beredda att avstå från vissa fri- och rättigheter i utbyte mot ökad säkerhet; nästan hälften är rädda för att falla offer för ett terrordåd. (Justitieministern) John Ashcroft har gjort ett bra jobb.”[38]

 

Den allmänna rädsla som skapats gav lagstiftarna möjlighet att stärka polisens maktmedel gentemot en ny typ av individer (”misstänkta terrorister”) som nu lagligen kunde övervakas, kroppsvisiteras och fängslas utan häktningsorder[39]. Den lagstiftning som blev mönstret för sådana nya polisbefogenheter var den s.k. USA PATRIOT Act, som klubbades i USA kort efter den 11/9.[40] Samtidigt som lagen kritiserades av människorättsgrupper, förutsåg man ytterligare inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Förebyggande lagtillämpning, en policy som kräver ständig övervakning av hela sociala, etniska eller politiska befolkningsgrupper[41], utnyttjas nu i allt större utsträckning av många regeringar under diverse förevändningar, som behovet att bekämpa terrorism, penningtvätt, barnprostitution eller narkotikasmuggling.[42]

 

Colin Powell, USA:s före detta utrikesminister, erkände 2004 att USA på grund av sovjetblockets upplösning ”började få slut på fiender”, och därmed minskade allmänhetens villighet att vidmakthålla den höga nivån på utgifterna för försvarsrelaterade tjänster och produkter.[43],[44] Man var i brådskande behov av en ny skräckspridande politik för att hålla militären och krigsindustrin på gott humör. Händelserna den 11/9 bara råkade fullgöra den rollen.[45]

 

Vad gäller de utrikespolitiska mål som nyfascisterna inom den amerikanska regeringen sökte uppnå, bjöd händelserna den 11/9 på ovärderliga, länge eftersökta möjligheter, som att upprätta klientregimer i Afghanistan[46] och Irak. Richard Clarke, USA:s före detta koordinatör för kontraterrorism, rapporterade om hur ivriga de amerikanska ledarna var att utnyttja händelserna den 11/9 som rättfärdigande för ett krig mot Irak, utan att ens bry sig om att ta reda på vilka som begått nidingsdåden. Han rapporterade om hur han hade återvänt till en överläggning i Vita huset klockan två på morgonen den 12 september 2001:     

 

Jag steg in till en serie diskussioner om Irak. Först kunde jag knappt tro att vi talade om något annat än att få fast Al Qaeda(sic). Sedan insåg jag med nästan fysisk smärta att Rumsfeld och Wolfowitz tänkte utnyttja den här nationella tragedin till att främja sin agenda för Irak. Redan under den morgonen började fokus flyttas från Al Qaeda … Senare under dagen klagade försvarsminister Rumsfeld över att det inte fanns några tillbörliga mål för bombning i Afghanistan och att vi borde överväga att bomba Irak. Först trodde jag Rumsfeld skämtade. Men han menade allvar och presidenten förkastade inte utan vidare tanken att anfalla Irak.[47]

 

Var brottet den 11 september ett internationellt terroristdåd?

 

Den 12 september 2001 antog FN:s säkerhetsråd en resolution som fördömde massmordet den 11/9 som ett internationellt terroristdåd[48]. Inga bevis som styrkte att brottet hade anstiftats utanför USA framlades inför säkerhetsrådet. Den 2 oktober 2001 gav Förenta staternas resande ambassadör och koordinator för kontraterrorism, Frank Taylor, en muntlig presentation inför Natos beslutsfattande organ, North Atlantic Council.[49] På basis av denna presentation ”fastslog rådet att de personer som genomförde attacken tillhör det världsomspännande terrornätverket Al-Qaida, vilket leds av Osama bin Laden och skyddas av talibanregimen i Afghanistan.”[50] Vilka bevis som då framlades förblir hemligt än idag.[51] Med tanke på de lögner som amerikanska regeringstalesmän och brittiske premiärministern Tony Blair berättade om irakiska massförstörelsevapen[52], har man all rätt att förhålla sig skeptisk till kvaliteten på de bevis som framlades inför Nato, för att inte tala om världen i allmänhet, rörande att någon person eller grupp i Afghanistan skulle bära ansvaret för attackerna den 11 september.

 

Den amerikanska regeringen har inte lyckats få fram några bevis som styrker att medlemmar av Al Qaeda, eller ens några muslimer verkligen gick ombord på de fyra flygplan som ska ha flugits in i de välkända landmärkena den 11 september. Bevismaterial som USA:s regering kunde och borde ha lagt fram för att styrka sin sak innefattar, inter alia,

  • de ursprungliga passagerarlistorna för de fyra flygplan som påstås ha kapats (listor på vilka kaparnas namn skulle finnas);[53]
  • boarding cards (med de påstådda kaparnas namn);
  • kvittokopior för de köpta flygbiljetterna (med de påstådda kaparnas namn och kreditkortsnummer);
  • vittnesmål från personer som såg passagerarna och de påstådda kaparna gå ombord på flygplanen;
  • kaparnas kroppsliga kvarlevor.

 

Ända till 2006 vägrade de amerikanska myndigheterna att släppa de videobevis de hade i sin ägo för att American Airlines flight 77 träffade Pentagon. Den förklaring som framlades för denna vägran är att det ”rimligen kan förväntas störa utredningen”.[54] Den 16 maj 2006 släppte Pentagon vad amerikanska media beskrev som ”de första videobilderna av hur flight 77 rammar Pentagon”. Det går emellertid inte att urskilja något flygplan på den videon, än mindre identifiera det. Pentagon vägrar fortfarande att släppa 84 andra videoupptagningar som de uppenbarligen förfogar över från den dagen.[55]  

 

En kort tid efter den 11/9 rapporterade brittiska och arabiska media att minst fem av de 19 individer som av FBI listats som ”kaparna” (Abdulaziz Alomari, Wail al-Shehri, Salem al-Hamzi, Said  al-Ghamdi och Ahmed al-Nami) fortfarande var i livet.[56] FBI-chefen Robert S. Mueller erkände två gånger inför CNN (20 och 27 september 2001) att det inte finns några lagligt godtagbara bevis för självmordskaparnas identiteter.[57] Ändå har FBI på sin webbsajt kvar namnen och fotona på de ”levande självmordskaparna” som om dess egna tvivel rörande kaparnas identitet inte hade någon betydelse.[58] Vad finns det för bevis för att de påstådda kaparna, om de existerar, överhuvudtaget var muslimer och hade några band till al Qa’ida, när man inte ens är säkra på vilka de är? 11 septemberkommissionen, som tillsattes av president George W. Bush och gav sig ut för att lägga fram ”den fullständigast möjliga redogörelse för händelserna runt den 11 september”,[59] skylde totalt över den frågan.

 

Donald Rumsfeld avfärdar behovet att kunna styrka de amerikanska påståendena om al Qa’das och Osama bin Ladens ansvar för massmordet den 11/9 och menar att ”i massförstörelsevapnens era” är inte normerna för att bevisa skuld ”bortom rimliga tvivel”[60] längre tillämpliga:

 

Vi vet fortfarande inte med säkerhet vilka som låg bakom bombdådet mot Khobar Towers i Saudiarabien 1996 – en attack som kostade 19 amerikanska soldater livet. Vi vet fortfarande inte vem som är ansvarig för fjolårets anthraxattack. Terroristattackernas natur är sådan att det ofta är mycket svårt att identifiera vem som i slutänden bär ansvaret. Ja, våra ständiga misslyckanden med att spåra terrordåden till deras ursprung  under de senaste tjugo åren har lärt terroriststaterna att användandet av terroristnätverk som ställföreträdare är ett effektivt sätt att ostraffat kunna angripa Förenta staterna.[61]  

 

Ett av terrorismens kännetecken är emellertid förövarnas avsikt att uppnå politiska vinster genom hot eller bruk av våld mot civila.[62] Terroristens främsta syfte är inte att vålla skada för dess egen skull utan att göra ett kraftfullt, våldsamt, politiskt uttalande. För att budskapet ska gå fram måste terroristerna påta sig ansvaret. Våldshandlingar, som bombåd och flygplanskapningar, som ingen påtar sig ansvaret för (eller som tvivelaktiga, anonyma grupper gör anspråk på) måste antas vara ”false flag”-operationer av underrättelsetjänstrer. Sådana hemliga operationer genomförs i syfte att destabilisera fientliga regimer, fresta på relationerna stater emellan, berättiga militära ingripanden i andra länder eller kasta skuld på en ”fiende”.[63]

 

Förenta staternas regering har inte bara misslyckats med att bevisa al Qa’idas och Osama bin Ladens skuld för den 11 september utan vill helt enkelt inte ha den dagens händelser utredda. Bara ett dygn efter det största massmordet på amerikansk mark gjorde justitieminister John Ashcroft klart att priorieteten var att ”stoppa en ny attack”, inte att utreda det brott som begåtts dagen innan. Bob Woodward och Dan Balz från Washington Post rapporterade att vid ett möte med nationella säkerhetsrådet som president George W. Bush sammankallat i kabinettsalen i Vita huset på morgonen den 12 september 2001

 

”… började FBI-chefen Robert S. Mueller III beskriva den utredning som inletts för att identifiera de skyldiga till kapningarna av de fyra flygplanen dagen innan … Men justitieminister John D. Ashcroft avbröt honom. Nu lägger vi ner den här diskussionen, sade han. De amerikanska polismyndigheternas främsta uppgift, tillade han, är att förhindra ytterligare en attack och gripa alla medbrottslingar eller terrorister innan de slår till mot oss igen. Kan vi inte ställa dem inför rätta, så må så vara.[64]

 

Ändå meddelade Ari Fleischer, Vita husets språkrör, under en presskonferens samma morgon – och åberopade anonyma källor inom underrättelseväsendet – att ”gärningsmännen har genomfört sin plan, och därmed har riskerna reducerats betydligt”.[65] Hur kunde Vita huset redan 24 timmar efter händelserna veta att riskerna ”reducerats betydligt” om man inte hade förhandskännedom om terroristernas planer? Ari Fleischers uttalande förefaller ha varit alltför pinsamt för Vita huset: utskriften från just den presskonferensen finns inte kvar på webbsajten för Vita husets presskonferenser.[66] Uttalandet, som ännu kan hittas på andra ställen på nätet,[67] utlöste varken frågor eller vidare kommentarer från media eller någon dementi från Vita huset, vilket hade varit att förvänta under omständigheterna.

 

Fyra veckor efter den 11 september gav justitieminister John Ashcroft och FBI-chefen Robert Mueller ”order om att alla agenter skulle släppa sin utredning av attackerna och varje annat uppdrag så fort de fick vetskap om något hot eller någon ledtråd som gav en antydan om en framtida attack.”[68] Ett år efter händelserna fanns det fortfarande ingen officiell utredning av den 11/9.[69] Under det att ”utredningar av gångna tiders katastrofer och attacker som Pearl Harbor, Titanics förlisning, mordet på president Kennedy och explosionen som sprängde rymdskytteln Challenger var igång inom högst tio dagar”,[70] spjärnade president Bush emot i 411 dagar innan han motvilligt gick med på att tillsätta en nationell kommission för att utreda händelserna den 11 september.[71] Det gjorde han dock först sedan han fått rätt att utse ordföranden och kommissionens verkställande direktör och inskränka dess mandat, dess befogenheter att väcka åtal och dess finansiering. Kommissionen baserade sina slutsatser, som publicerades i dess slutrapport, på antaganden som den inte verifierat och uppenbarligen inte försökt verifiera, som ”kaparnas” verkliga identiteter och sammanfattningar utarbetade från rapporter av namnlösa tjänstemän som påstods ha förhört al Qa’ida-ledare på icke uppgivna platser och datum och under okända förhållanden. Undersökningskommissionens slutrapport kan med all rätt betecknas som en utelämningsrapport, eftersom dess främsta kännetecken är utelämnandet av otaliga fakta och bevis som går stick i stäv mot den officiella redogörelsen för den 11/9.[72]

 

Av fruktan för att bevis skulle framkomma som skulle underminera den officiella versionen förstördes en del kriminaltekniskt bevismaterial. Stål från de raserade WTC-tornen såldes snabbt som skrot till Kina och Korea innan experter hann granska det för att fastställa orsaken till att skyskraporna störtade samman.[73] Bevismaterial som kunde ha bidragit till att förklara dröjsmålen med att skicka ut jaktplan som kunde ha genskjutit de ”kapade” passagerarplanen förstördes också avsiktligt.[74]

 

Många människor som i massmedia angetts som faktakällor vad gäller händelserna den 11/9 (ögonvittnen till hur planen kraschade och WTC-tornen störtade samman, flygbolagsanställda som såg passagerarna gå ombord på planen, anhöriga och vänner till besättningar och passagerare som fick telefonsamtal från planen, personer som var bekanta med de påstådda kaparna, etc., kan antingen inte lokaliseras eller har belagts med munkavle av FBI. Somliga av dem som kan lokaliseraras verkar till och med rädda att berätta vad de vet.[75] Det är således nästan omöjligt att självständigt verifiera vittnesmål som dessa människor kan ha lämnat till FBI eller media kort efter händelserna.[76] När de amerikanska myndigheterna gav efter för upprepade krav från anhöriga till 11 september-offer att få lyssna på flightinspelningarna från UA93 (vilka påstods innehålla detaljer om passagerarnas kamp för att få kontroll över planet) varnades de för att avslöja innehållet i vad de fick höra. De måste underteckna ett tysthetslöfte och fick inte göra anteckningar.[77] På samma sätt avkrävdes brandförsvarstjänstemän och anhöriga i New Yotk tysthetslöfte innan de fick lyssna på inspelningar av radiosamtal mellan brandmän i WTC-tornen och markpersonal.[78]

 

Kongressen skapade genom att anta flygtransportsäkerhets- och systemstabiliseringslagen (Air Transport Safety and System Stabilization Act, 2001) en kompensationsfond för offren för den 11 september. Under denna lag har den som söker ersättning ”avsagt sig rätten att väcka civilt åtal (eller vara part i ett sådant) i någon federal eller delstatlig domstol för skador som vållats av de terroristrelatereade flygplanskrascherna den 11 september 2001”.[79] Den amerikanska regeringen betalade offren (och deras anhöriga) överdådiga skadestånd[80] – 30 gånger högre än de dittills högsta belopp som betalats ut i katastrofersättning – men tillförsäkrade sig därigenom immunitet mot tänkbara åtal från offrens sida, vilket skulle ha tvingat den att lägga fram sina lögner om händelserna den 11/9 inför rätta. Somliga anhöriga vägrade att ta emot dessa ”hysch-hyschpengar” och kämpar mot svåra odds för att få fram sanningen om 11 september genom rättsliga procedurer.[81]

 

Enligt CIA samarbetade dess agenter ”med utländska underrättelsetjänster i interneringen av över 2 900 al-Qa’ida-agenter och anslutna i över 90 länder” i efterdyningarna efter den 11/9.[82] Ändå hade i maj 2005 inte en enda ”al-Qa’ida-agent” eller någon annnan, för den delen, dömts någonstans för att ha medverkat till händelserna den 11/9.[83] Två påstådda högt uppsatta al-Qa’ida-ledare som lär sitta fängslade i USA, Khalid Mohammed Sheik och Ramzi Binalshibh och som enligt 11-septemberkommissionen har erkänt för amerikanska förhörsledare att de planerat och koordinerat händelserna den 11/9,[84] har varken åtalats för något brott eller visats upp i en domstol.[85] De förvaras på hemlig ort, om de fortfarande lever.[86] Den påstådde ledaren för al-Qa’ida, Osama bin Laden, som av den amerikanske utrikesministern Colin Powell  utpekats som den person ”som begick de här morddåden [den 11/9]”,[87] har inte ens åtalats av de amerikanska myndigheterna för sin påstådda delaktighet i brottet[88].

President George W. Bush kungjorde den 15 september 2001, rörande Osama bin Laden: ”Om han tror att han kan gömma sig för USA och våra allierade tar han grundligt miste.”[89] Den 28 december 2001 var det redan annat ljud i skällan. Då sa Bush: ”Vårt syfte är mer än bin Laden.”[90] I Bushs tal om tillståndet i unionen i januari 2002 nämnde han inte ens Osama bin Laden.[91] Under en presskonferens i mars 2002  tillfrågades president Bush varför ingenting hördes om Osama bin Laden och svarade att han ”inte var så särskilt bekymrad över honom … Han är bara en person som nu har mist sin betydelse.”[92] Den amerikanska administrationen erkände slutligen officiellt att man inte var intresserad av att gripa Osama bin Laden. Den 6 april 2002 fastslog generalstabschefen Richard Myers: ”Målet har aldrig varit att få tag i bin Laden.”[93] Det förefaller som om USA:s regering egentligen aldrig har varit intresserad av att gripa honom.[94]

 

Utöver ovannämnda fakta kan det matematiskt bevisas att den officiella redogörelsen för den 11/9 inte kan vara sann.[95]

 

 

Är terrorismen ett hot mot den internationella freden och säkerheten?

 

Den 19 oktober 1999  yttrade Richard C. Holbrooke, USA:s FN-ambassadör, vid ett möte i säkerhetsrådet följande: ”Den internationella terrorismen är ett av de mest notoriska hoten mot den internationella freden och säkerheten”.[96] Under samma år dödades exakt sex (6) USA-medborgare i terrordåd runtom i världen.[97] Mr Holbrooke hade uppenbarligen inte statsterrorism i tankarna när gjorde sitt uttalande inför säkerhetsrådet. Händelserna den 11/9 gav Förenta staterna möjlighet att försäkra sig om att säkerhetsrådet antog resolutioner som betecknade internationella terrordåd som hot mot den internationella freden och säkerheten, en formulering avsedd att bana väg för FN-sanktionerat bruk av våld under 7:e kapitlet av FN-stadgan.

 

Genom resolution 1373 (2001) fastslog säkerhetsrådet att ”varje internationell terroristhandling utgör ett hot mot den internationella freden och säkerheten”. Enligt bestämmelserna i denna resolution, som antagits med hänvisning till FN-stadgans 7:e kapitel, krävde rådet att alla stater vidtog nationella åtgärder för att bekämpa terrorism. Rådet tillsatte också en kontraterrorismkommitté med befogenhet att övervaka genomförandet av dessa åtgärder och hjälpa stater att förbättra sin förmåga att bekämpa terrorism.[98]

 

I säkerhetsrådets resolution 1456 (2003) betecknade rådet terrorismen som ”ett av de allvarligaste hoten mot freden och säkerheten”.[99] (Författarens kursivering.)

 

Genom att beteckna terrorismen som ”ett hot mot den internationella freden och säkerheten”, för att inte tala om ”ett av de allvarligaste hoten”, gav säkerhetsrådet underförstått medlemsstaterna grönt ljus för att vidta åtgärder som normalt bara införs vid ”undantagstillstånd”, däribland inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ed Herman och David Peterson beskrev utmärkt väl nyttan med dessa säkerhetsrådets resolutioner för diverse regeringar:          

 

”’Kriget mot terrorismen’ har gett terroristiska regeringar som är ’med oss’, som Ryssland, men även Israel, friare händer … Även Kina har gått med i kampen mot terrorismen sedan den 11/9 och förväntas ’utnyttja det internationella kriget mot terrorn till att ännu en gång slå ned på de turkisktalande uighurerna’ (UPI, 11 oktober 2001). Det nya ’kriget’ har stimulerat regeringar världen över till att begära militärt stöd från USA i kampen mot sina egna ’terrorister’, och Bush-administrationen har redan ställt upp med bistånd till Filippinerna och Indonesien i dessa lokala stridigheter.[100]

 

Händelserna den 11 september har gett förtryckarregimer en förevändning att ta bruket av tortyr under omprövning. USA:s justitiedepartement har  godkänt bruket av tortyr vid förhör med ”misstänkta terrorister” som inte är amerikanska medborgare.[101]

 

Att frakta ”terrormisstänkta” till länder kända för att använda tortyr under förhör (vilket betecknas med eufemismen ”extraordinärt överlämnande”) har visat sig vara något som CIA i hemlighet praktiserar med åtskilliga regeringars tysta medgivande eller aktiva hjälp.[102] Att man antas vara oskyldig tills motsatsen bevisats, en grundsten för civiliserad lagstiftning alltsedan Magna Carta, har vänts uppochner.[103] Amerikanska ämbetsmän som långt före den 11 september hade förespråkat en ”utvidgning av presidentens maktbefogenheter”[104] har fått sin vilja fram.  Enväldet stärktes vederbörligen i Förenta staterna i form av ”Presidential Executive Orders”.[105] Genom en sådan exekutiv order gav presidenten sig själv befogenhet att avgöra vem som ska behandlas som ”terrorist”;[106] genom en annan exekutivorder tog han sig rätten att ”konfiskera”[107] statliga irakiska tillgångar.[108] Hemliga brottsrubriceringar inom det amerikanska rättsväsendet har upptäckts.[109] Europeiska polismyndigheter börjar utnyttja antiterrorlagar mot fredliga demonstranter.[110] Hela den här utvecklingen som hotar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, har rättfärdigats av ett påhittat terroristhot som i sig själv vilar på fabeln om den 11 september.

 

Är terrorismen ett hot mot mänsklighetens existens?

 

Händelserna den 11/9 – som de officiellt presenterats – ledde vissa politiker till att jämställa terrorismen med ett hot mot mänsklighetens existens. Den amerikanske senatorn Richard G. Lugar hävdade exempelvis att amerikanerna nu var medvetna om att ”Förenta staternas själva existens hotas av terrorismen.”[111] Kanadas justitieminister Irwin Cotler kallade terrorism ”ett existensiellt hot mot hela den mänskliga familjen” för att rättfärdiga utvidgade befogenheter för polisen.[112] Den brittiske premiärministern Tony Blair menade att hotet från terrorismen ”definierat inte av Irak utan av den 11 september” är av en ”annan natur än något som världen någonsin tidigare ställts inför”.[113] (Författarens kursivering.)

 

Terrorismens gäckande natur ger påhittiga själar möjlighet att fantisera om vilket hot den utgör. Scenariot muslimska terrorister som får tag i ett kärnvapen används allmänt som ett skrämskott för att rättfärdiga radikala polisiära åtgärder mot individer och stater.[114] Även om inga bevis finns för att någon ”terroristorganisation” har skaffat sig massförstörelsevapen eller har förmågan att hantera sådana vapen, är det teoretiskt möjligt att en hemlig terroristgrupp skulle kunna köpa kärnvapen på svarta marknaden. Att sätta in ett sådant mot en befolkning är emellertid knappast något som står i hemliga, icke-statliga gruppers förmåga. Den kapaciteten har bara några få regeringar. Experterna hyser delade meningar rörande vanliga brottslingars eller terroristers förmåga att utan statligt stöd utsätta stora antal människor för livsfara, för att inte tala om hela befolkningar.

 

Det främsta hotet mot den internationella freden och säkerheten är och förblir åtgärder som vidtas av mäktiga stater, som bombkampanjer, etnisk rensning, ekonomiska sanktioner, militär ockupation, spridning av kärnvapen och militarisering av rymden.

 

 

Hotet från terrorismen: Myt och verklighet

 

Då regeringar och internationella organisationer betecknar terrorismen som ”ett hot mot den internationella freden och säkerheten” eller ”ett hot mot civilisationens existens”, kunde man förvänta sig att de styrker dessa påståenden med verkliga bevis, som till exempel statistik över antalet offer för terrorismen. En granskning av de främsta deklarationerna och resolutionerna från FN, Nato, EU och andra internationella organisationer visar emellertid att ingen av dem nämner någon sådan statistik.[115] Vi kunde bara finna en enda förklaring till den frånvaron: terrorismens offer är så få, jämfört med antalen dödade av andra orsaker, att offentliggörandet av sådana siffror skulle avslöja ”kriget mot terrorismen” som ett dåligt skämt.

 

Enligt rapporten Patterns of International Terrorism 2003, publicerad av USA:s utrikesdepartement i april 2004,[116] dödades exakt trettiofem (35) amerikanska medborgare av internationell terrorism runtom i världen under 2003. De dödades i följande länder: Kuwait (1), Colombia (1), Filippinerna (1), Israel (10), de ockuperade palestinska områdena (6), Saudiarabien (9), Irak (5), Afhanistan (2). Ingen amerikansk medborgare dog under 2003 till följd av internationell terrorism i Europa, Afrika, Australien eller Nordamerika. Under samma år mördades 16 503 människor bara i USA,[117] tydligen alltför få för att väcka internationell oro.

 

Antalet amerikanska dödsfall på grund av internationell terrorism var under de föregående åren: 1998 (12), 1999 (6), 2000 (23), 2001 (2689 – en siffra baserad på det omstridda antagandet att händelserna den 11/9 var internationella terroristdåd), 2002 (27). Europeiska offer för internationell terrorism brukar uppgå till några tiotal per år.[118]

 

Siffrorna ovan visar att vad gäller antal dödade kan varken USA:s regering eller de europeiska ärligen hävda att icke-statlig terrorism utgör ett allvarligt hot mot deras egna medborgare. Att påstå något sådant är fullständigt befängt. Det faktum att USA:s federala budget för bekämpande av terrorismen översteg 8 miljarder dollar redan före händelserna den 11 september – då antalet amerikanska offer för terrorismen kunde räknas på fingrarna[119] – bevisar att ”kriget mot terrorismen” inte drevs fram av något verkligt hot. 

 

Enligt det amerikanska UD:s statistikdatabas (som vi hänvisade till ovan) var antalet offer för terrorism världen över, alla nationaliteter sammanräknade, följande:

   

År      Antal dödade

2000                  2494

2001                  4379

2002                  2723 (källa: http://www.tkb.org)

2003                  2375 (källa: http://www.tkb.org)

 

För att ställa terrorismens dödssiffror i ett globalt perspektiv bör man nämna att ca tio och en halv miljoner (10 500 000) barn per år dör av orsaker som skulle kunna undanröjas[120] (det motsvarar tio 11/9-tragedier varje dag). Detta himmelsskriande antal döda barn är enbart ett symptom på en social och politisk patologi som ger näring åt hot mot den internationella freden och säkerheten. Ändå tycks inte denna årliga Förintelse skaka om samvetena hos medlemmarna av FN:s säkerhetsråd tillräckligt för att de ska vidta kraftfulla åtgärder och få ett slut på detta gissel. Säkerhetsrådet har aldrig betecknat extrem fattigdom, brist på rent dricksvatten och massiv barnadödlighet som hot mot den internationella freden och säkerheten.

 

Det bör understrykas att ovanstående statistik endast täcker den s.k. ”minutterrorismen”, nämligen terrorhandlingar begångna av skilda icke-statliga grupper och individer med begränsade resurser. Offren för ”engros-terrorism” (statsterrorism), d.v.s. organiserade angrepp från regeringsstyrkor avsedda att demoralisera eller betvinga en befolkning, räknas inte som terrorism utan som vanlig realpolitik,[121] även om dess skadliga konsekvenser vida överträffar verkningarna av alla ”minutterroristers” dåd.[122] 

 

 

Slutsatser och rekommendationer

  

Vi har visat att ”kriget mot terrorismen” är en praktisk och bedräglig förevändning för angreppskrig och internt förtryck. Detta falska ”krig mot terrorismen” grundar sig i sin tur på ett annat bedrägeri, nämligen att händelserna den 11 september var ett ”dåd av den internationella terrorismen” i stället för ett massmord vars gärningsmän ännu inte identifierats och ställts inför rätta.

 

En stor utmaning som världens folk står inför är hur man ska hantera en situation i vilken flertalet regeringar tycks stå i maskopi med varandra i vilseledandet av den allmänna opinionen vad gäller ett obefintligt hot, och i utnyttjandet av detta påhittade hot som ett medel att undertrycka opposition och skyla över ett av samtidens vidrigaste brott.

 

Försöken att utröna sanningen om massmordet den 11 september med juridiska medel har inte krönts med några framgångar. Amerikanska domstolar fogar sig allmänt efter regeringens påståenden att den av säkerhetsskäl inte kan framlägga några bevis. De flesta anhöriga till offren har mot pekuniära belöningar förmåtts avstå från sin rätt att få veta sanningen. Många andra har belagts med munkavle eller hotats med sanktioner om de avslöjar vad de vet om händelserna.

 

Inget internationellt forum har jurisdiktion över brottet den 11 september eftersom USA, på vars mark detta brott mot mänskligheten begicks, inte har undertecknat Romfördraget om den Internationella brottsmålsdomstolen och förvisso inte lär samarbeta med domstolen i en utredning av brottet.

 

I syfte att stärka den internationella solidariteten mot utvecklingen av en ny totalitär världsordning under USA:s ledning framläggs följande förslag:

 

  1. En internationell, oberoende utredningskommission bör inrättas, under FN:s generalförsamlings egid, med uppgift att framlägga en fullständig, sanningsenlig och slugiltig redogörelse för händelserna den 11 september.
  2. En internationell brottstribunal bör skapas för att försöka straffa dem som anstiftade, planerade, underlättade och genomförde det brott mot mänskligheten som begicks den 11 september, liksom dem som avsiktligt mörklade brottet och skyddade gärningsmännen.
  3. Regeringars spridande och vidmakthållande av terroristhot bör betecknas som brott under internationell lag.   


[1] Förf. anser ”massmord” vara den lämpligaste prima facie-beteckningen för händelserna den 11/9. Beteckningen kommer att användas i fortsättningen.

[2] Förf. tackar Ed Herman och David Petersom för de eng. termerna ”retail terrorism” och ”wholesale terrorism”. Den förra syftar på terrordåd av ickestatliga, oftast hemliga grupper. Den senare syftar på handlingar begångna på statligt uppdrag och med statliga resurser. Se ”The Threat of Global State Terrorism” på

http://zmag.org/Zmag/Articles/jan02herman.htm  

[3] I USA dör i medeltal 82 personer per år av blixtnedslag. Se http://wonder.cdc.gov/wonder/prevguid/m0052833/m0052833.asp

[4] John W. Dean, ”Liberties Disappearing before our Eyes”, Los Angeles Times, 2003-09-21, på http://www.globalpolicy.org/wtc/liberties/2003/0921disappearing.htm

[5] Se Richard Norton-Taylor, ”Warning on spread of state surveillance”, The Guardian, 2005-04-21, på http://www.guardian.co.uk/international/story/0,3604,1464412,00.html

[6] Se i synnerhet Jean-Claude Paye, ”La fin de l’État de droit: la lutte antiterroriste de l’état d’exception à la dictature”, La Dispute/SNÉDIT, Paris 2004

[8] Enligt amerikansk lagstiftning ”är brottsrubriken terrorism ett nytt brott skapat i Senate Bill 184 och definierat som begåendet av ett redan existerande brott i uppsåt att 1) skrämma eller underkuva en civilbefolkning, 2) öva påtryckningar mot en regerings politik genom skrämseltaktik eller tvång, eller 3) påverka en regerings handlande genom det dåd som terroristbrottet utgör”. Individer som begått detta brott  ”skall ådömas ett straff som är en grad strängare än maximistraffet för det underliggande specificerade brott som han eller hon åtalats för”. Se http://www.ccao.org/newsletter/cab200204.htm

[9] Se t ex Brian Whitaker, ”The Definition of Terrorism”, The Guardian, 2002-05-07 på http://www.guardian.co.uk/elsewhere/journalist/story/0,7792,487098,00.html

[10] Enligt USA:s lagstadgade definition på internationell terrorism, [US legal code (Title 18 § 2331) skulle omfattande ekonomiska sanktioner innehålla alla beståndsdelar i detta brott. Sådana åtgärder har visat sig vara (a) “farliga för mänskligt liv”, (b) “verka avsedda att betvinga en civilbefolkning”, (c) “verka avsedda att påverka en regerings politik genom … tvångsmedel” (d) överskrida nationsgränser vad gäller de medel med vilka de genomförs”.

[11] Se Romfördraget om den internationella brottsmålsdomstolen på http://un.org/law/icc/statute/romefra.htm

[13] Citerad av Linda Maher i recension av Bourkes bok ”Fear, a Cultural History”. Se http://archives.tcm.ie/businesspost/2005/03/13/story3026.asp

[14] John Paracini, Center for Non-proliferation Studies i vittnesmål inför the House

Subcommittee on National Security, Veterans Affairs, and International Relations, 2000-07-26, fig 1, sid 1. 1998 var siffran 6.5 miljarder US$, år 2000 8,4 miljarder US$. (källa: Monterey Institute of International Studies, http://cns.miis.edu/research/cbw/terfund.htm)

[15] Louis Freeh, FBI-chef, uttalande inför U.S. Senate Committee on Appropriations

Subcommittee for the Departments of Commerce, Justice, and State, the Judiciary, and

Related Agencies, February 4, 1999, page 1,

(http://www.fas.org/irp/congress/1999_hr/990204-freehct2.htm)

[16] Se statistik över internationell terrorism på amerikanska UD:s hemsida, http://www.state.gov/s/ct/rls/pgtrpt/2003/33771.htm

[17] Associated Press,  2001-09-11: “Today, our nation saw evil

[18] Associated Press,  2001-09-14, “19 people identified by the FBI as hijackers aboard

the four planes that crashed Tuesday”

[19] Se t.ex. Michel Chossudovsky, Fabricating an Enemy, på

http://www.nadir.org/nadir/initiativ/agp/free/chossudovsky/fabricatingenemy.htm 

[20] Exempelvis publicerade den ansedda franska tidningen Le Monde under 2003 500 artiklar som handlade om ”terrorism”. Inte en människa dödades i Frankrike av terrorism under det året. Maureen Dowd, som regelbundet medverkar i New York Times, skrev den 20 augusti 2003: ”Teamet kring Bush har nu skapat just det monster som de trollade fram för att skrämma amerikanerna till att stödja ett krig mot Irak.”

[21] En sökning på ”al Qaeda” på en webbsajt som presenterar sig som världens största onlinebibliotek (Questia) gav 141 böcker, praktiskt taget samtliga skrivna efter den 11/9. Sasmma sökning gav 4728 dagstidningsartiklar, 451 tidskriftsartiklar och 2637 veckotidningsartiklar. På http://www.questia.com/SM.qst?act=search&keywordsSearchType=1000&keywords=%22Al

%20Qaeda%22 

[22] Beträffande sitt möte med en icke namgiven al-Qa’ida-expert från Rand Corporation, sade Leonid Shebarshin, ex-chef för sovjetiska utlandsunderrättelsetjänsten: ”Vi var överens om att al-Qaeda inte är en grupp utan ett begrepp … Kampen mot denna allsmäktiga och allestädes närvarande myt som avsiktligt kopplats till Islam är till stor fördel för amerikanerna eftersom den gör de oljerika muslimska regionerna till måltavlor”. Källa: Moscow News, 2005-03-23, på http://mosnews.com/news/2005/03/21/shebarsh.shtml . Se även Brendan O’Neill ”Does al-Qaeda exist?”, 2003-11-28 på http://www.spiked-online.com/Articles/00000006DFED.htm . En god överblick över myten al Qa’ida ger Standard Schaeffer i sin intervju med historikern R.T. Naylor för CounterPunch, 2003-06-21, på http://www.twf.org/News/Y2003/0622-

Qaeda.html 

[23] Se t.ex. M. Chossudovsky, Who is Osama Bin Laden?  at

http://www.globalresearch.ca/articles/CHO109C.html

[24] The National Security Strategy of the United States of America, undertecknad av President George

W. Bush den 17 september 2002, på http://www.informationclearinghouse.info/article2320.htm

[27] Vid ett Global Forum-möte i tidskriften FORTUNEs regi, 2002-11-11. Se http://www.defenselink.mil/speeches/2002/s20021111-secdef.html

 

[28] Idem

[29] Enligt en korrekt lista var bara 36 (inte 80) nationaliteter representerade bland offren för den 11/9. Se Victims by Country and Citizenship, på

http://www.september11victims.com/september11victims/COUNTRY_CITIZENSHIP.htm

[30] Idem

[31] “Rumsfeld Says Issue in Iraq is Disarmament, Not Weapons Inspections,” United States

Mission to the European Union, på

http://www.useu.be/Categories/GlobalAffairs/Sept1802RumsfeldIraqDisarmament.html

[32] Se Chris Floyd, The Pentagon Plan to Provoke Terrorist Attacks, CounterPunch, 2002-11-01, på http://www.counterpunch.org/floyd1101.html

[33] Lance Morrow, “The case for Rage and Retribution”, Time, 2001-09-11 (citeras av

David Ray Griffin i “The New Pearl Harbor, Disturbing Questions about the Bush

Administration and 9/11”, Olive Branch Press, Northampton, Mass., 2004, p. xi). Tesen

att Pearl Harbor överrumplade Amerika har nu misskrediterats. I sin bok från 1982, ‘Infamy:

Pearl Harbor and Its Aftermath’ avslöjar Pulitzer-pristagaren John Toland att nästan allt japanerna planerade att göra var känt för USA på morgonen för attacken, via avlyssnade meddelanden som aldrig vidarebefordrades till befälhavarna i Pearl Harbor.

Citeras av Heather Wokusch in Infamy: Pearl Harbor, 911 and the Coming Outrage,

CommonDreams.org, 2004-09-10, på http://www.commondreams.org/views04/0910-

06.htm; Robert B. Stinnetts “Day of Deceit”, publicerad år 2000, går längre: “Efter 16

års mödosamt arbete med att få fram doument via Freedom of Information Act [FOIA],

hävdar den ansedde journalisten och historikern Bob Stinnett nu att ledare på högsta nivå inom den amerikanska regeringen inte bara visste att en japansk attack var nära förestående, utan att de också uppsåtligt och aktivt verkade för att provocera fram attacken … och att planens syfte var att dra in en motvillig, fredsälskande amerikansk allmänhet i kriget, på gott eller ont.” 

Pearl Harbor: Official Lies in an American War Tragedy? Introductory remarks by David Theroux

at the Independent Institute, 2000-05-24. Finns på

http://www.independent.org/events/transcript.asp?eventID=28

[34] Förf. anser att termen ”nyfascistisk” bättre motsvarar den härskande amerikanska elitens ideologi än den vanligare termen ”neo-con” (”nykonservativ”). Den ”nyfascistiska” ideologin proklamerar byggandet av en mäktig ”nationell säkerhetsstat”, åsidosättandet av de mänskliga rättigheterna, en ökning av hemlig övervakning och masskontroll, avsiktlig manipulation av medborgarna och utnyttjandet av staten för att främja korporativa intressen.

[35] Project for the New American Century, “Rebuilding America’s Defenses”, september 2000, sid.

51, på http://www.newamericancentury.org/RebuildingAmericasDefenses.pdf 

 

[36] Exakt 2948 personer fastställdes ha dödats enligt http://www.september11victims.com/september11victims/STATISTIC.asp Avsikten med sättet att attackera och valet av mål var att göra största möjliga dramatiska intryck på vanliga människor. Termen “massmord“ synes prima facie the most lämpade för händelserna den 11/9.  

[37] The Impact of September 11 on Public Opinion: Increased Patriotism, Unity, Support for

Bush; More Interest in News, A Brookings/Harvard Forum, 2002-03-27, på

http://www.brookings.edu/comm/transcripts/20020327.htm speglat på http://www.juscogens.org

[38] Dennis Jett, “The politics of fear”, Christian Science Monitor, 2002-06-17. Dennis Jett är

dekan för The International Center vid University of Florida.

[39] En googlesökning på ”suspected terrorist” ledde 2005-05-19 till 152 000 nätsidor

[40] Det officiella namnet på USA PATRIOT Act är: ”Uniting and Strengthening America by

Providing Appropriate Tools Required to Intercept and Obstruct Terrorism Act of 2001,” H.R.

3162

[41] Metoderna används till en början mot specifika ”riskgrupper” (muslimer, utlänningar). När de accepterats av allmänheten kan den grupp som bevakas utvidgas till vad byråkratin benämner ”omstörtande” grupper (fackföreningar, rörelser som är emot globaliseringen eller värnar om miljön). För en litteraturlista rörande ”föregripande lagtillämpning”, se Dean i fotnot 3 ovan. 

[42] En representativ argumentation för ökad övervakning återfinns i ett tal som tyske förbundsinrikesministern Otto Schily höll vid universitetet i Witten/Herdeke den 21 februari 2005. Se http://www.bmi.bund.de/cln_012/nn_332136/Internet/Content/Nachrichten/Reden/2005/02/Sc

hily__International__Cooperation__on__Fighting__Crime__en.html

[43] Se t.ex. Robert Higgs, World War II and the Military-Industrial-Congressional

Complex,” Freedom Daily, 1 maj 1995, The Independent Institute, at

http://www.independent.org/newsroom/article.asp?id=141 

[44] Vid en presskonferens på amerikanska UD, 2004-05-26, sa Colin Powell: ”Tja, ni vet, Sovjetunionen är borta, Warzawapakten är borta, ni vet, jag börjar få slut på fiender.” Se utskrift på http://hongkong.usconsulate.gov/uscn/state/2004/052601.htm  

speglad på: http://www.aldeilis.net/aldeilis/content/view/1603/130/

[45] See Ruth Rosen, “Politics of Fear”, San Francisco Chronicle, 2002-12-30, på

http://www.commondreams.org/views02/1230-02.htm; William Schroder, “American

Imperialism and the Politics of Fear Before Iraq, there was the Philippines”,

CommonDreams.org, 2005-02-15, på http://www.commondreams.org/views05/0215-

22.htm; Institute of Race Relations, “The politics of fear: civil society and the security state”,

juni 2004, på http://www.irr.org.uk/2004/june/ak000011.html; Bill Van Auken, “Two ‘sting’

operations raise disturbing questions about US terror alert”. World Socialist Web Site, augusti

2004, på http://www.wsws.org/articles/2004/aug2004/stng-a11.shtml.

[46] Tydligen hade USA redan före 11/9 planerat att invadera Afghanistan. Se bl. a. “US ‘planned attack on Taliban’”, BBC, 18 september 2001, som citerar Niaz Naik, f.d. pakistansk utrikesminister, på  http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/south_asia/1550366.stm 

 

[47] Richard Clarke, “Against All Enemies,” Free Press/Simon & Schuster (2004), Chapter 1

[48] Säkerhetsrådets resolution 1368 (2001), OP1, på http://www.un.org/News/Press/docs/2001/SC7143.doc.htm

[49] Suzanne Delay, A Nation Challenged: The Evidence; NATO says U.S. Has Proof Against bin

Laden Group, New York Times, 3 oktober 2001, speglad på 

http://www.aldeilis.net/aldeilis/content/view/1493/  

[50] Natos uppdatering av 2001-10-03, på http://www.nato.int/docu/update/2001/1001/e1002a.htm 

[51] Denna dossiers hemliga natur fick författaren bekräftad i ett brev från isländska UD av den 18 februari 2005 (Island är medlem av Nato och North Atlantic Council).

[52] Se t.ex. det hemliga Downing Street-memot av den 23 juli 2002 (undertecknat av Matthew

Rycroft). Det doumenterar hur den brittiska regeringen ändrade fakta för att rättfärdiga invasionen av Iraq. Postad 2005-05-01 på Sunday Times (London) website:

http://www.timesonline.co.uk/article/0,,2087-1593607,00.html  

 

[53] Passagerarlistorna från de fyra flighterna den 11/9 (AA11, AA77, UA93 och UA175) som publicerats av olika media innehåller inga arabiska namn.

[54] Detta var svaret från justitiedepartementet på en privat begäran enligt FOIA-lagen om sådan information. Både brevet med begäran och svaret finns postade som faksimil på http://www.flight77.info/   

[55] Se t.ex., NBC Online, Video of 9/11 plane hitting Pentagon is released, 

2006-05-16 http://www.msnbc.msn.com/id/12818225/; se å andra sidan också Steve Watson, FBI

Withholding 84 More Tapes of Pentagon on 9/11, 2006-05-17 at

http://www.infowars.net/articles/may2006/170506Pentagon_videos.htm

 

[56] En samling artiklar rörande ”de levande kaparna” finns på http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=category§ionid=10&id=

97&Itemid=107 

[57] Citerad av Timothy W. Maier, “FBI Denies Mix-Up Of 9/11 Terrorists”, på Insight on the

News, 2003-06-11, på  http://www.realnews247.com/fbi_denies_mix-

up_of_911_terrorists.htm  

[59] The 9/11 Commission Report, Preface, sid. xvi

[60] En juridisk diskussion över uttrycket “beyond reasonable doubt” kan hittas på 

http://www.jud.state.ct.us/CriminalJury/2-8.html 

 

[61] Vittnesmål av USA:s försvarsminister Donald H. Rumsfeld inför representanthusets och senatens kommittéer för de väpnade styrkorna rörande Irak, 18-19 september 2002. Se http://www.defenselink.mil/speeches/2002/s20020918-secdef.html

[62] Föreslagen definition by Boaz Ganor, “Defining Terrorism: Is One Man’s Terrorist Another

Man’s Freedom Fighter?” at http://www.ict.org.il/articles/define.htm

[63] De mest notoriska exemplen på “false flag”-operationer under 1900-talet är Riksdagshusbranden

(Berlin, 1933), Lavonaffären (Israel/Egypten 1954), se http://www.aljazeera.com/cgi-bin/conspiracy_theory/fullstory.asp?id=193%5D; samt Operation Northwood (USA/Cuba, 1962), som planerades men aldrig genomfördes.

[Se http://www.fromthewilderness.com/free/ww3/11_20_01_op_nwoods.html%5D. För en mer omfattande

lista över “false flag”-operationer (eller syntetisk terror), se: “False Flag Terrorism”,

at http://www.aldeilis.net/aldeilis/content/category/24/257/141/ 

 

[64] Bob Woodward och Dan Balz, “We Will Rally the World” [A review of the events of 12

September 2001] Washington Post, 28 January 2002, at 

http://www.washingtonpost.com/ac2/wp-dyn?pagename=article&node=&contentId=A46879-

2002Jan27¬Found=true, speglad på: http://www.aldeilis.net/aldeilis/content/view/1604/107/

[66] White House. Press Briefings by Date, på http://www.whitehouse.gov/news/briefings/  

[67] Jim Drinkard, ”Air Force One, White House were targeted”, USA TODAY, 13 september

2001, på http://usatoday.com/news/nation/2001/09/11/worldtradecenter.htm; US Embassy in

Canberra (http://canberra.usembassy.gov/hyper/2001/0912/epf305.htm); GovExec.com

(http://www.govexec.com/dailyfed/0901/091201cd3.htm); and CNN

(http://transcripts.cnn.com/TRANSCRIPTS/0305/20/bn.05.html)

[68] Philip Shenon och David Johnston, “F.B.I. Shifts Focus to Try to Avert Any More Attacks,”

New York Times, 9 oktober 2001, på http://www.nytimes.com/2001/10/09/national/09INQU.html, mirrored at

http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=view&id=346&Itemid=107

[69] Se Patrick Martin, “One year after the terror attacks”, 12 september 2002, Centre for

Research on Globalisation, http://globalresearch.ca/articles/MAR209A.html

[70] Citizens critique of flawed 9/11 Commission process, 2004-07-23, at

http://www.911citizenswatch.org/modules.php?op=modload&name=News&file=article&sid=

353 

[71] Den 15 november 2002 antog  USA:s kongress en lag som skapade en oberoende kommission—the National Commission on Terrorist Attacks Upon the United States— för att

“granska och rapportera om fakta och orsaker rörande terroristattackerna den 11 september”

och “avfatta en fullständig och komplett redogörelse för omständigheterna kring attackerna.”

President Bush stadfäste lagen den 27 november 2002.

[72] För en grundlig, kritisk diskussion om The 9/11 Commission, se speciellt David Ray

Griffin’s bok “The 9/11 Commission Report: Omissions and Distortions”, Olive Branch

Press, Northampton, Mass. (2005)

[73] See, for example, Christopher Bollyn, “The British Knights Who ”Cleaned Up 911’”, on

http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=view&id=468&Itemid=107

[74] Matthew Wald, “Destruction of FAA Tapes”, New York Times, 2004-05-06; Sara Kehaulani

Goo, “FAA Managers Destroyed 9/11 Tapes”, Washington Post, 6 maj 2004, se

http://portland.indymedia.org/en/2004/05/287757.shtml

[75] Daniel Hopsicker, “FBI ‘harassing and intimidating’ 911 witnesses”, Rense.com, 12-11.03,

http://www.rense.com/general45/witnesses.htm; även privata samtal mellan författaren och två  brandmän.

[76] Vi säger ”kan ha lämnat till FBI” eftersom media i många fall inte uppgav sina källor eller citerade anonyma källor inom myndigheterna. Det är omöjligt att ta reda på vittnesmålens exakta natur.

[77] Gail Sheehy, “9/11 Tapes Reveal Ground Personnel Muffled Attacks”, New York Observer,

20 juni 2004;“Let’s Roll “, Daily Mail, 27 juli 2002;  Stevenson Swanson, “Flight 93 Tape

ends doubts for families”, Chicago Tribune, 19 april 2002; “Our loved Ones Died Heroes”,

CBS News, 18 april 2002.

[78] “Firefighers reached crash zone”, BBC 4 August 2002, at

http://news.bbc.co.uk/2/hi/world/americas/2171606.stm, also “Feds Withhold Crucial WTC

Evidence“ at http://www.911dossier.co.uk/hj03.html

[80] Maggie Farley, “More than $38 billion paid to 9/11 victims”, Los Angeles Times, November 8,

2004, på:

 http://www.latimes.com/news/nationworld/nation/la-

110804compensation_lat,0,44112.story?coll=la-home-headlines

[81] Se Walter Gilberti, Bush administration moves to stifle discovery in 9/11 lawsuits, World

Socialist Web Site, 2 augusti 2002, på http://www.wsws.org/articles/2002/aug2002/bush-

a02.shtml; se även “9-11 Widow Beverly Eckert Declares, ‘My Silence Cannot Be Bought’”, 27

december 2003; “9/11 Families Reject ‘Bribe,’ Sue U.S.”, 27 december 2003; Ellen Mariani

Would ‘Eat Dirt’ Before Accepting Bush’s 9-11 Hush Money, 12 dec. 2003.

[82] George J. Tenet, Director of CIA, Testimony Before the Senate Select Committee on

Intelligence, February 6, 2002: Support to the War on Terrorism and Homeland Security

http://www.cia.gov/cia/reports/Ann_Rpt_2002/swtandhs.html

[83] Endast en person, Zacarias Moussaoui, har dömts till livstidsstraff, inter alia, för sin påstådda förhandskännedom om komplotten bakom 11/9 (inte för att ha deltagit i den). Domen baserades på hans erkännande, som han senare tog tillbaka. Många observatörer betivlar att han är mentalt frisk. En lista över dokument från hans rättegång finns på http://news.findlaw.com/legalnews/us/terrorism/cases/index.html 

[84] Staff Statement no. 16, 9/11 Commission, på 

http://www.9-11commission.gov/staff_statements/staff_statement_16.pdf

[85] “DOJ Attorney Warns of Immediate and Irreparable Harm to National Security in Arguments

Before Appeals Court, “ CACI – Proud Partner in Homeland Security, på

http://www.caci.com/homeland_security/moussaoui_14.shtml 

[86] “Top al-Qaeda suspect in US custody”, BBC News, 16 september 2002, på

http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/2261136.stm; men se även Paul Thompson,  “Is there

more to the capture of Khalid Shaikh Mohammed than meets the eye?”, Center for

Cooperative Research, 4 mars 2003, på

http://www.cooperativeresearch.net/timeline/main/essayksmcapture.html

[87] Intervju med Colin Powell på NBC:s “Meet the Press”, 23 september 2001, postad på

http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=view&id=371&Itemid=107

[88] “The Surgeon”: “Osama bin Laden has not been indicted for the attacks of 9/11?”

http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=view&id=312&Itemid=107

[89] Christopher Newton, “Bush says bin Laden cannot hide, tells troops to prepare”, Associated

Press, 15 september 2001.

[90] “Terrorist Attacks Timeline”, Associated Press, 19 augusti 2002, på

http://billstclair.com/911timeline/2002/ap081902b.html 

[91] President Bush State of the Union address, CNN, 29 januari 2002, på

http://archives.cnn.com/2002/ALLPOLITICS/01/29/bush.speech.txt/

[92] Se Press Conference by President Bush den 13 mars 2002, på

http://www.whitehouse.gov/news/releases/2002/03/20020313-8.html

[93] Gen. Myers intervju med CNN TV, 6 april 2002, US Department of Defense Website, på 

http://www.defenselink.mil/transcripts/2002/t04082002_t407genm.html   

[94] Webster Griffin Tarpley, “9/11 Synthetic Terror Made in USA”, Progressive Press, Joshua

Tree, Calif. (2005). Albright sabotages extradition of bin Laden by Sudan (pp. 141-144); FBI

told by Bush to back off bin Ladens (pp. 144-5); Le Figaro: Bin Laden treated at American

Hospital [in Dubai], juli 2001 (sid. 149-151).

[95] Se Elias Davidsson, “Simple math demonstrates that the official 9/11 account is a

fabrication,”

http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=view&id=440&Itemid=107

[97] Se amerikanska UD:s statistik över terrorism på  http://www.state.gov/s/ct/rls/pgtrpt/2003/33771.htm

[98] Säkerhetsrådets Resolution 1373 (2001),  http://www.un.org/News/Press/docs/2001/sc7158.doc.htm och Counter Terrorism Committee, på http://www.un.org/Docs/sc/committees/1373/

[99] Security Council resolution 1456 (2003), Annex

[100] Ed Herman and David Peterson, “The Threat of Global State Terrorism: Retail versus

Wholesale Terror”, på http://zmag.org/Zmag/Articles/jan02herman.htm

[101] Mike Allen and Dana Priest, “Memo on Torture Draws Focus to Bush”, Washington Post, 9

juni 2004, på http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/A26401-2004Jun8.html

[102] David Morgan, “U.S. has sent up to 70 terror suspects to Egypt”, Reuters, 15 maj 2005, på

http://news.yahoo.com/s/nm/egypt_usa_torture_dc; se även Jane Mayer, “Outsourcing

Torture, the secret history of America’s ‘extraordinary rendition’ program.”, The New Yorker,

14 februari 2005, på http://www.newyorker.com/fact/content/?050214fa_fact6; Neil Mackay,

Torture Flights, Sunday Herald (Scotland), 16 October 2005, at

http://www.sundayherald.com/52303  

[103] Sju delstater och 378  kommun- och countystyrelser i USA har antagit resolutioner som opponerar sig mot vissa delar av USA PATRIOT Act ”som inkräktar på viktiga medborgerliga rättigheter … däribland förutsättningen ’oskyldig tills motsatsen bevisats’, lagenligt rättegångsförfarande byggt på sannolika skäl, rätten till juridiskt ombud och skydd mot oskäliga rannsakningar och gripanden.” Se “Some N.J. towns, counties are against law”, Asbury Park Press, 21 maj 2005, reportage av Associated Press, på 

http://www.911citizenswatch.org/modules.php?op=modload&name=News&file=article&sid=

548&mode=thread&order=0&thold=0  

[104] Jonathan Turley, “Naked power, arbitrary rule”, Los Angeles Times, 21 juli 2003, på

http://cscs.umich.edu/~crshalizi/sloth/2003-07-21.html

[105] Se Executive Orders Issued by President Bush, Vita husets webbsida, på

http://www.whitehouse.gov/news/orders/ 

 

[106] President Issues Military Order: Detention, Treatment, and Trial of Certain Non-Citizens in

the War Against Terrorism, White House website, 13 november 2001, på

http://www.whitehouse.gov/news/releases/2001/11/20011113-27.html

[107] Termen ”konfiskera” är blott och bart en eufemism för ren stöld.

[108] Executive Order: Confiscating and Vesting Certain Iraqi Property, White House web page, 20

mars 2003, på http://www.whitehouse.gov/news/releases/2003/03/20030320-10.html 

[109] Ann W. O’Neill, “Secret courts, secret dockets, secret arguments, secret imprisonments,”

South Florida Sun-Sentinel, 8 January 2004, på

http://www.unknownnews.net/040112secrets.html; also David M. Reutter and Paul Wright,

“Secret Court Docket Practice Exposed”, Prison Legal News, december 2003, på 

http://www.prisonlegalnews.org; and Bill Mears, “Court declines appeal on 9/11 secrecy” CNN, 23 februari 2004, på http://edition.cnn.com/2004/LAW/02/23/scotus.terror.secrecy

[110] Se Giles Tremlett, “Spain tries Greenpeace five”, The Guardian, 11 maj 2005;

Greenpeace charged under anti-terror laws”, 11 maj 2005, på

http://www.statewatch.org/news/2005/may/04greenpeace.htm

[111] U.S.-NATO Missions Annual Conference, Brussels, Belgium, January 19, 2002 NATO’s

Role in the War on Terrorism, By Senator Richard G. Lugar.

[112] Ian Macleod, The Ottawa Citizen, December 11, 2004, speglad på

http://www.zerra.net/freemohamed/content.php?article.132

[113] I ett tal i sin valkrets Sedgefield. Källa: The Guardian, fredag 4 mars 2004

http://politics.guardian.co.uk/iraq/story/0,12956,1162991,00.html

[114] Exempel: “Al-Qaeda nuclear plans confirmed”, BBC, 16 november 2001, “Al Qaeda

documents outline serious weapons program “, CNN, 25 januari 2002; “Al-Qaeda ‘was

making dirty bomb’”, BBC, 31 januari 2003;  Bill Gertz, “Reports reveal Zarqawi nuclear

threat”, Washington Times, 20 april 2005.  Ingen av dessa historier kan självständigt bekräftas.

[115] Under det att terrorismens konkreta effrekter kan mätas i skador på materiell egendom och antal kroppsligt skadade eller dödade, kan inte de psykologiska verkningarna tillskrivas gärningsmännen. Dessa verkningar är resultatet av medias rapportering om sådana dåd.

[116] USA:s utrikesdepartements webbsida: http://www.state.gov/s/ct/rls/pgtrpt/2003/33771.htm

[117] National Center for Victims of Crime Website, på

http://www.ncvc.org/ncvc/main.aspx?dbName=DocumentViewer&DocumentID=38716

[118] USA:s utrikesdepartements webbsida: http://www.state.gov/s/ct/rls/pgtrpt/2003/33771.htm

[119] Se ovan.

[120] World Health Organization: Surviving the first five years of life, på

http://www.who.int/whr/2003/chapter1/en/index2.html 

[121] Ett antal länder, men i synnerhet USA och Israel, motsätter sig att ”statsterrorism” inkluderas i utkastet till en allsidig konvention om den internationella terrorismen som föreslagits av Indien. Se Siddharth Varadarajan, “UN Terror Draft to Oulaw Israeli Strikes”,

Time News Network, January 2002, at

http://www.globalpolicy.org/wtc/un/2002/0130treaty.htm   

[122] Ett speciellt flagrant exempel är FN-sanktionerna mot Irak, vilka var avsedda att vålla det irakiska folket umbäranden som påtryckningsmedel och som orsakade över en halv miljon barns död. Se artiklar om ekonomiska sanktioner och sanktionerna mot Irak på http://www.aldeilis.net/aldeilis/index.php?option=content&task=view&id=226&Itemid=120

Annonser

Kompassnålen verkar rotera vilt, av Klas Sandberg

 

 

Det måtte ha varit ett av historiens värsta statsbesök.

Förväntningarna på den nye Franske presidenten Nicolas Sarkozy har varit himlastormande, både i USA och Israel. Framför allt det bultande hoppet om att allt skall kunna återgå till det gamla välbekanta.

Det är en mycket rimlig förväntan. Sarkozy har alltid varit uttalat proamerikansk. I Israel har man vissa förhoppningar att hans judiska påbrå skulle kunna spela roll.

Statsbesöket i slutet av juni 2008 skulle bekräfta att Israel återigen var kontant med en av Europas stormakter.

Det hade sett så BRA ut när den franske presidenten skulle tala inför Knesset. Han gjorde alla de rätta lätena inledningsvis om att Frankrike och Israel alltid skulle komma att ha de bästa förbindelser.

Sedan kom skuren av isvatten.

Arbetet på bosättningar på Västbanken måste avbrytas fortsatte fransmannen. På litet sikt måste de israeliska bosättarna avlägsnas och Israel måste lämna Västbanken, inklusive östra Jerusalem.

Man kan gissa att det INTE var vad värdarna hoppats få höra.

Ledamöter gick ut med mer eller tydliga avståndstaganden från den franske gästen. Zevulun Orlev förkunnade att presidenten behövde ”en läxa i historia och geografi.” Benjamin Netanyahu fyllde på med att Jerusalem aldrig skulle delas och att Israel aldrig skulle återgå till 1967 års gränser.[i]

Den emotsedda diplomatiska triumfen förvandlades till en rökslinga.

Till råga på eländet spolierades avskedsceremonin på Tel Avivs flygplats när ett skott small medan Sarkozy och Olmert skakade hand inför hedersvakten.

En israelisk gränspolis i närheten hade begått självmord. Fråga mig inte om det var på grund av uttalandet om Västbanken eller problem med avbetalningarna. Det framgår inte. För säkerhetsskull hade han både skjutit sig och hoppat från hög höjd.

The Times uppger att två kvinnliga soldater svimmade vid åsynen.

Ceremonin avbröts tvärt. Nicolas Sarkozy och hans nyförvärvade maka Carla Bruni störtade tvärt in i flygplanet. Premiärminister Ehud Olmert störtade lika tvärt till sin skottsäkra bil. Delar av Sarkozys delegation blev stående utanför flygplanet ett tag eftersom besättningen i den allmänna förvirringen dragit igen dörren utan att kolla om alla var ombord först.[ii]

Ytterligare en episod i Mellanösternsdiplomatin historia.

Något verkar allvarligare är att de ständigt molande, malande ryktena om ett förestående, israeliskt angrepp fortsätter.

Vilket målet är, ja där varierar uppgifterna från gång till annan. Sinnestämningen verkar nervös och aggressiv, om vartannat. För mig påminner det närmast om den där gästen med det usla ölsinnet, med en snedtänd fylla på en misslyckad fest som mest av allt går omkring och vill slå någon på käften.

Vem som helst verkar kunna duga.

Uppgifterna varierar hela tiden, ibland är det södra Libanon, ibland är det Syrien, Iran eller Gazaremsan som snart skall angripas.

Kompassnålen verkar rotera vilt.

Var började alltsammans?

Kanske med uttåget ut Libanon 2000. Det är rätt spekulativt det här Rawia men en israelisk forskare, Ilan Pappe, som fungerat som lärare för höga officerare noterade hur de genom åren blivit alltmer frustrerade. Deras fäder hade slagit världen med häpnad med blixkrigssegrar under en rad krig. Själva var de hänvisade till att träla i den ena misslyckade ockupationen, i södra Libanon, i Gaza och på Västbanken.[iii]

Kompensationen blev allt som ofta att behandla varje situation som ett regelrätt krig. Tunga stridsvagnar och skarp ammunition sattes in mot stenkastande ungar.

Men det räckte inte.

Längtan blev allt större efter den där stora, härrrrliga, allt förlösande konfrontationen som äntligen skulle återställa Israels avskräckningsförmåga. En fångsnappning från Hizbollahs sida den 12 juni 2006 fick den israeliske överbefälhavaren Dan Haluz att störta iväg till Olmert med krav på att man prompt skulle starta krig.

En månad senare satt Israel där med ytterligare en orsak till tung ruelse och ännu mer ömmande självförtroende.

Tisslandet om ett nytt, stort angrepp har tilltagit. Neokonservativa amerikaner som Daniel Pipes och John Bolton släpper förtjusta små antydningar om att ett angrepp står för dörren, helst innan George Bush avgår vid årsskiftet.[iv]

Problemet för israelerna är att det inte finns något riktigt bra handlingsalternativ. Gå till anfall mot Libanon? Hårdfjällat, det vet man nu. Syrien? Har upprustat. Det är visserligen inte något hot men har byggt upp sin arsenal med defensiv inriktning. Skulle i sämsta fall kunna bli en upprepning på vad man upplevde i Libanon.

Gazaremsan? Den lilla kustremsan går visserligen att erövra. Å andra sida… Hamas har både övat och organiserat efter mönster från Hizbollah. Man skulle troligen svara med gerillakrig. Israeliska beräkningar går ut på att det krävs minst fem divisioner för hålla kustremsan besatt.

Dyrt och jobbigt.

Iran?

Ett krig mellan Iran och Israel?

Det är det konstigaste alternativet av alla Rawia. Israel anser sig vara utsatt för ett ”Iransk hot”. Det hotet är till stor del inbillat. Först och främst ligger de både länder tusen kilometer ifrån varandra. För det andra har Iran inte något handlingsmönster av anfallskrig. Det som finns några yttranden av den iranske presidenten Ahmandinejad där han citerade Khomeini att ”regimen som ockuperar Jerusalem måste försvinna från tidens sidor”.

Nu blir det riktigt intressant Rawia. Enligt persiskspråkiga bloggare var Ahmadinejads yttrande snarare en förhoppning än ett aktivt hot.[v]

Faktum är att den franske presidenten Sarkozy sa något snarlikt inför Knesset.

Men det har inte hjälpt. Sedan dess har den iranske presidentens yttrande valsat runt i Israelisk, Amerikansk och europeisk press, ständigt förbättrats till dess man landat i känslan av Ahmadinejad svurit en helig ed att utplåna Israel och utrota hela befolkningen.

När sagda persiskkunniga forskare gått ut med dementier har resultatet antingen blivit surmulen tystnad eller ilskna förnekanden. Iranierna hotar minsann VISST Israel.[vi]

Den reaktionen förbryllar mig Rawia, får jag erkänna det? Normalt borde reaktionen vara en suck av lättnad över att Damoklessvärdet man trodde hängde över huvudet upplöses i en rökpuff. Istället påminner den om ett barn som finner sig berövad sin favoritleksak.

Ytterligare ett problem för de som gillar att tala om det Iranska hotet är att Iran är en teokrati. Mahmoud Ahmadinejad är inte högsta hönset i Iran. När upphetsade proisraeliska debattörer kallar honom för ”en ny Hitler” ja då är det rent larv. Medan Tysklands Führer hade oinskränkt kontroll över de väpnade styrkorna och byråkratin är den iranske presidenten närmast en inrikesminister. Han har begränsad kontroll över krigsmakten och kan inte starta krig på egen hand.

Som bekant är det Irans Andlige Ledare Ali Khamenei som har den yttersta kontrollen över krigsmakten. Han har däremot uttalat sig emot både anfallskrig och kärnvapen.

Då där har vi det: det ”existentiella hotet” mot Israel verkar i stort sett vara hopfantiserat. Landet har fredsavtal med Egypten och Jordanien. Syrien skulle gladeligen skriva under ett också bara man fick tillbaka Golanområdet.

Inget av detta verkar nå fram. Från den israeliska säkerhetskonferensen i Herzliya noterade i januari 2007 en reporter från Financial Times att gett upp att räkna alla gånger han hörde frasen ”existentiellt hot”. Flera amerikanska neokonservativa var med. Flera, bland annat Richard Perle, lovade dyrt och heligt att innan han avgick skulle Bush angripa Iran.

Det finns en hel del fromma förhoppningar om allt kommer att gå som smort. Den neokonservative förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton bedyrar i en interju att arabvärlden i själva verket är uppfyllda av en omedveten önskan om att få se USA och Israel angripa Iran.

Med andra ord skulle man gärna vilja få till stånd ett krig mot Iran för att eliminera ett i stort sett inbillat hot därifrån.

I The New Yorker hade man just i dagarna ett långt reportage om Sheldon Adelson en ledande, sionistisk filantrop.

En rörare och skakare med andra ord.

Han deltog i en konferens i Prag om Iran.

Sheldon Adelson mötte den avsatte shahens son Reza Pahlevi.

Reza Pahlevi sade till Adelson att han inte ville se något angrepp på Iran.

Sheldon Adelson beslutade sig för att Reza Pahelvi var en gestalt av underordnad betydelse som han starkt ogillade.

Sedan mötte Adelson Amir Fakharvar.

Fakharvar sade åt honom att om Iran angreps skulle hela befolkningen bli stormförtjust.

”Jag gillar Fakharvar” förklarade Sheldon Adelson.[vii]

Ville du veta vem Amir Abbas Fakharvar är? Tja, enligt amerikanska beslutsfattare är han den ledande iranske dissidenten som lyckades rymma ur fängelset. Enligt iranska dissidenter är han en småförbrytare som avvek under en permission som gjort en lysande karriär i USA genom att säga åt amerikanska regeringsföreträdare vad de vill höra.[viii]

Du ser vad vi går miste om Rawia.
_______________

[i] ”Sarkozy: ‘Move Jews Out of Judea and Samaria’ ” av Hillel Fendel i Israel National News.com, 23 juni 2008.

[ii] ”Israeli police suicide causes panic at Sarkozy farewell” av Sheera Frenkel och Jenny Booth i Timesonline, 24 juni 2008.

[iii] ”What Does Israel Want?” av Ilan Pappe, The Electronic Intifada, 14 juli 2006.

[iv] ”Israel ‘will attack Iran’ before new US president sworn in, John Bolton predicts” av Toby Harnden i Telegraph, 24 juni 2008.

[v] “Lost in translation” av Jonathan Steele i Guardian, 14 juni 2006.

[vi] ”Just How Far Did They Go, Those Words Against Israel?” av Ethan Bronner, New York Times. 11 juni 2006.

[vii] ”The Brass Ring” av Connie Bruck i The New Yorker, 30 juni 2008.

[viii] ”Has Washington Found its Iranian Chalabi?” av Laura Rozen, 6 oktober 2006.

SvD1 SvD2 DN1 DN2  Jinge om Israels mördande

Al-Qaida, trollformeln för vår tid

 

Nana är en ung kvinna som bor i Beirut, gift och har barn. Hon har ett relativt välavlönat jobb och klarar sig bättre än de flesta. Nana har alltid varit inne i sitt liv med hull och hår. Har aldrig haft tid att grubbla för mycket på politik då arbetet på ett kontor som ligger i en av Beiruts mest exklusiva kvarter kräver en viss stil och ett visst utseende. Sköter man inte om sitt utseende där, blir man inte kvar. Och med utseende menas inte bara hel och ren utan mycket mer. Slav i sitt krävande liv och för att hålla näsan ovan vattenytan har hon nyligen anställt en annan slav. En barnflicka som kommer från ett annat land.

När jag talade med Nana igår var hon ovanligt nedslagen. Hon talade om hur alla kring henne lider. Hon sa: Det spelar ingen roll hur bra jag har det. Jag har ett helvete därför att jag ser hur alla andra lider. Men det är något förfärligt den här gången för det känns inte som om det kommer att gå över. Den här gången är det definitivt. Den här gången känns det som om det inte handlar om oss här bara, utan om hela jordklotet.

Det där med jordklotet gav mig en chock. Jag misstänker att Nana aldrig grubblat över ”Globaliseringen”. Globaliseringen har manifesterat sig i hennes liv och grinar fasansfullt vart hon än vänder sig. Jag hade tänkt fråga henne om självmorden i Libanon. Men jag behövde inte göra det. Hon talade om den och den som hon oroar sig. Hon nämnde några som hon oroade sig för därför att de ”ser självmordsbenägna ut”.

Libanon är inte det enda landet i världen där en politisk klass helt enkelt suger ut landets blod och livskraft och som har västvärldens fulla stöd. Att befolkningen är självmordsbenägen, att åtminstone 10 personer faktiskt försöker ta sitt liv varje vecka varav minst hälften lyckas, i ett land med ca 3 miljoner invånare och där självmord varit ytterst ovanligt, är det ingen som bryr sig.

Västvärldens hyckleri om människorvärdet och mänskliga rättigheter finns inte längre. Västvärlden himlar inte idag. Man ser att folk dör och man struntar i det. Man stödjer tjuvar och mördare mot arbetslösa unga människor. Mot hungrande befolkningar. Det är västvärldens intressen som går före människors liv. Beviset? Sunnimuslimska terrorister, mer kända under namnet al-Qaida växer upp som svampar ur jorden i Libanon, för att springa Sinioras och Hariris ärenden. Siniora och Hariri som tillhör den så kallade majoriteten och som har hela Europas och USA:s stöd. Jag undrar vad det är för vapen dessa skjuter med i staden Tripoli i norr? Var kommer dessa vapen ifrån? Och varför bildar inte Siniora regering? Därför att han inte vill ge oppositionen minsterposter. Mannen kan helt enkelt inte släppa ifrån sig en endasta departement till oppositionen. Vad är egentligen skillnaden mellan honom och Mugabe? Och hur kommer det sig att Mugabe upprör men inte Siniora?

Hur kan det gå ihop? Hur kan al-Qaida vara rumsren i Libanon när barn och kvinnor mördas i Irak därför att man ser al-Qaida över allt och mördar allt och alla som man inbillar sig vara just al-Qaida? Vad är skillnaden på al-Qaida Libanon och al-Qaida Irak?

Skillnaden är västvärldens intressen. Al-Qaida är trollformeln för vår tid. Den sätts in där den behövs. På det ena eller andra sättet. Al-Qaida är en nödvändighet om globaliseringen ska fortskrida. Al-Qaida är ingen biprodukt, den är en av huvudingridienserna i globaliseringens soppa. Och de som västvärlden leker med, de som dör och deras anhöriga, är inte dumma. De är förtryckta och de har det oerhört svårt, men de är inte dumma. De förstår allt. Och världen delas i en förfärlig koaguleringsprocess. Skiljelinjen är inte så klar. Över allt, i hela världen delar folk på sig, de som vill ge upp, och de som inte vill…

Det är något i görningen. Många är beredda att offra en förfärlig massa människor. Lite varstans. De som dör lättar på bördan för alla andra. Ju fler som dör destu bättre. Det är inte många som verkligen talar om att minska svälten och fattigdomen. Det är inte många som talar om rättvisa. 10 000 människor har dödats i Somalia sedan början av 2007. 12 000 har sårats. Har ni hört att någon ens försökt medla i den konflikten?

När hörde vi senast en av världens ledare tala om fred? När hörde ni någon av betydelse tala om demokrati? Rättvisa? Rättvis fördelning? De fattigas skulder? Bekämpning av skjukdomar? Nej, det enda vi hör är vapenskrammel och terrorbekämpning. Med terror. Själva grundvalarna för vår mänsklighet är snart borta. En del av oss upprörs över pälshandel. Men de upprörs inte över att vi lever av andras blod. Att en del av oss kör bilar med bränsle gjord av andras mat. De upprörs inte av att folk faktiskt dör eller tar livet av sig för att vi tagit allt från dem, till och med rätten att bestämma över sina egna liv. När vi stödjer de som förtrycker dem.

Men jag har en känsla av att de förtryckta, de fattiga, kommer att överraska oss, att de kommer att ge tillbaka, när de bildar en verklig Qaida, en sådan som vi uppfunnit, men som de kommer att modifiera, och behärska till fulländning.

De som inte vill ge upp har ett ansvar. Varje kärlekshandling, varje kärleksord, varje hederligt ställningstagande för de förtryckta, de fattiga, de som dör och de som tar livet av sig, var de än kommer från, var de än har för religion eller hudfärg, är betydelsefull.

SvD SvD1 SvD2 DN DN1

Brev till Bullen, Esbati  Klas Sandberg om Bushs fältherre  Jinge om Mugabe

 

Nya krigsförbrytelser i Irak

  

 

De har duggat tätt de senaste dagarna, rapporterna om nya krigsförbrytelser. I videon ovan syns tortyr, dödshot och uppvisande av mördade fångar offentligt, utslängda på motorhuven till amerikanska fordon som körs av irakiska säkerhestsstyrkor.

 

 

Familjen på den här videon hade flytt undan oroligheter i grannskapet i staden Biji i slutet av förra månaden. När de återvände hem insåg dem att läget inte var så lungt som de trodde så de vände om. De hade varit så rädda att de lämnade den ena bilen och trängdes i den andra alla åtta, inklusive en ung kvinna och ett barn.

Det ledde till att de blev jagade och beskjutna av amerikansk helikopter. Därefter blev deras kroppar skändade av amerikansk militär på marken. Kropparna fick därefter nummer, så som man gör med okända kroppar. Ögonvittnen upprörs över det där sista då de inser att mordet kommer att tillskrivas okända förövare och offren begravas som okända, tots att alla visste vilka de var.

Ännu ett mord på två män och en ung tjej från en och samma familj rapporterades igår från Biji. Och från trakten av Tikrit har fem av en och samma familj dödats och fyra skadats. De fick ligga där de var hela natten för grannarna vågade inte hjälpa dem under natten av rädsla för att bli dödade också.

Det är inte bara morden som upprör utan även attityden till dem. Rayyan, koalitionsstyrkornas presstalesman avfärdade allt med att man inte har några rapporter om det. Som om soldater som massakrerar hela familjer kan knappt bärga sig förrän de avlagt rapport om sina illdåd. En annan snubbe som jag knappt orkade lyssna på, påminde mig och tiotals miljoner andra arabiska tittare om att muslimer faktiskt dödar muslimer. Trots otaliga ögonvittnen om att det är amerikansk militär som mördar viftar man bara bort det istället för att åka dit och ta del av vittnessmål och filmmaterial.

Men vad sjutton. Det är ju bara araber som mördas på det sättet så who gives a shit…

Men, om det kan vara till någon tröst så påstod en irakier från oppositionen i utlandet i programmet ”Den andra riktningen” på arabiska Aljazeera i tisdags kväll, att president  Jalal Talbani smyger ut från Gröna Zonen i Baghdad i en sopbil ibland. Tänk att en sådan dumbom besitter en sådan fulländad självkännedom! En av Saddam Husseins advokater berättade en gång att Saddam fick ett skrattanfall när han hörde att Talbani hade installerats som president i Irak. Jag har aldrig förstått något av det Saddam sagt eller gjort, utom detta!

Jinge om Volvo  Hampus om FRA

 

Terror

Hundratals palestinska donums brann igår

Samma dag som vapenvilan utlystes med Gaza igår, gick hundratals bosättare, transporterade och skyddade av israeliska armén bärsärkargång på Västbanken. De misshandlade, stal och satte skördarna i brand. Hundratals donums med flerhundraåriga olivträd, vete och havrefält gick upp i rök.

När bönderna försökte släcka bränderna blev de misshandlade av soldaterna, och hindrade. Först flera timmar senare kunde palestinska brandkårer köra fram, men då var det försent. En medelålders kvinna talar til arabiska aljazeera: De stjäl. De stjäl våra matförråd, vår boskap. De stjäl allt från oss. De lämnar oss aldrig i fred.

Byarna heter Bureen och Huwwara och ligger nära staden Nablus!

Den som inte vet hur det gick till 1948, har chansen idag! Det är bara att hålla ögongen öppna i fortsättningen.

Maan

SvD: FN fördömer våldtäkter. Så här säger Rice: Våldtäkt är ett brott som man aldrig kan se mellan fingrarna med. Trots det har kvinnor och flickor i konflikter runt om i världen utsatts för utbredda och medvetna sexuella våldshandlingar.

Så, hur många amerikanska soldater som våldtagit blivit dömda?

DN DN1 SvD1 Dagen Dagen1 SDS Dagbladet Politiken AB

Jinge: Israel övar anfall mot Iran Jinge om Liberalismens dödgrävare  Hampus: Vem vakar övervakarna 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Vår så kallade integritet

Skorpionkvinna, Shokri Mosalli, Algeriet

Förvånad över hettan i debatten om den nya FRA-lagen tittade jag på arabiska tevekanaler ändå. Fick svindel igår när jag på ett debattprogram hörde att Algeriet har de senaste åren satsat 4 miljarder euro på sina säkerhetstjänster. Var dessa pengar har spenderats och hur är inte så svårt att gissa. Vilka var profitörerna är inte heller svårt att gissa.

Det som algerierna och andra vägrar förstå, är att om någon, vem som helst, investerade 4 miljarder euro, 40 miljarder svenska kronor i jordbruk någonstans, så skulle det mesta av säkerhetstjänster och säkerhetsarbeten och åtgärder vara överflödiga. Lika många euron investerade i att finna arbetstillfällen skulle resten också vara gjort.

Men nehe! Här sitter vi! Rädda för något odefinierbart. Kallat terrorism ena gången, al-Qaida den andra. Faktum är att vi är rädda för världens hungriga. Vi kan inte sluta äta! Vi kan inte sluta slänga oöppnade matförpackningar eller halvfulla sådana, som vi trodde att vi skulle äta, medan större delen av världens befolkning inte får i sig tillräckligt med mat.

Vi vill ha allt för oss själva. Maten, bensinen, semestrarna… därför får tunisierna schasa iväg fattiga tunisier till södra delen av landet. Därför får algerierna döda sina fattiga. Därför får egyptierna svälta sina fattiga långsam till döds eller låta dem dö i brist på rent vatten och mediciner. Bara de inte stör vår vy när vi kommer ner på semester. Bara de inte försöker ta sig hit.

Frivilligt har vi låtit ”De våra”, de som är rädda om vår så kallade integritet, tränga ända in under vår hud. Sitter i skrivande stund i ett svart linne. När jag köpte den åkte jag buss. Min son pekade och sa: Mamma! Titt! Bussen är full av kameror. Och det var den. Bussen var nerlusad med kameror, kört av en faschistiskt tant som gav sig på att inte släppa in ett barn innan hon lusläste hans eller hennes busskort.

I centrum var min mobil igån, att spåra var jag var, om jag nu var så in i helvete intressant för någon att spåra, och jag betalade med mitt betalkort. Vill man så kan man säkert ta reda på exakt vilken asiatisk slav det var som sydde ihop mitt linne också. Allt finns där. Allt svalde vi frivillig! För vår bekvämlighetesskull. För vår säkerhet, vår så kallade integritet.

Saken är den, att vi inte har haft någon som helst integritet på länge. Våra mediciner, våra graviditeter, våra missfall, våra räkningar, maten vi äter, kläderna och skorna vi har på oss, böcker vi lånar på biblioteket, allt finns där. Och vi har redan låtit det ske.

Skillnaden mellan oss och de fattiga i resten av världen är att vi kanske får leva, om vi är snälla. De andra har ingen chans. Och om vi tror något annat, är vi dumma i huvudet. Titta på vårt bistånd som nuförtiden går till meningslösheter. Titta på hur vi alltid kommer så sent att de flesta som hade behövt hjälp är redan förlorade. Titta på hur vi använder vår makt och våra bistådnspengar till att stärka diktaturerna. Titta på hur kallt vi ser på lågintensiva folkmord.

Min och din avbild går barfota i Egypten och försöker hålla sju barn vid liv. Min och din avbild blir hajmat när han elle hon föröker ta sig över havet i hopp om att förbli vid liv. Min och din avbild ruttnar i något mörkt fängelse därför att han eller hon kritiserat blodsugarna.

För våra vänner, de som månar om vår säkerhet och integritet, är deras bödlar, tjuvarna…

Vi morskar upp oss då och då, faktum är att vi till och med blir hunsade av busschaufförer nuförtiden… Vi protesterar mot FRA-lagen bara för att de vill göra det offentligt. De tänker bara tala om för oss att de gör det. Medan vi vet att går vi in i apoteket och köper en salva, så vet de redan att ett av våra barn har eksem, att vi redan talat om det i telefon, att vi betalat med kortet, att vi blev filmade på vägen… att… att… det är bara det att vi vet om det…

DN 1 2 3 4 5 6 SvD 1 2 3 AB 1 2 3 4 5  Jinge  Svensson

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Guds språk, de gudlösa och FRA

 

Gud välsigne dig, älskade, säger min vän och lägger på.

Jag ler för mig själv. Min vän är en man, sextiofem år och den mest passionerade ateist jag någonsin mött. Och jag är inte hans älskarinna. Men om FRA fick en utskrift av våra samtal, förutsatt att de vill pröjsa ett antal tusen riksdaler för att få reda på vad vi säger, skulle de tro att han är både en religiös fanatiker och snuskgubbe.

Gud välsigne dig, älskade. Varför skulle en sextiofem-årig arab till ateist säga det? Därför att han är arab och hans modersmål är arabiska. Koranens språk. Det finns inga andra sätt att uttrycka sina känslor på till en vän, till ens barn eller någon man tycker om.

Hur mår du? Frågar någon och får svaret: Jag tackar Gud. Det betyder att han eller hon mår bra och inte har en tanke på att tacka någon egentligen. Är man förbryllad över något så säger man saker typ: Prisad vare Gud eller Gud är störst om man är upprörd. Även om man råkar vara ledare för ett kommunistiskt parti. Ordet Gud har ofta förlorat sitt religiösa innebörd. Särskilt för sekuläriserade och icke troende. Men det säger man för det går inte att uppfinna språk varje dag.

Men om vi kommer till något som ännu är knepigare, som talesätt, metaforer och annat, blir det ännu värre. Om man hör följande: Du måste antigen skjuta honom eller slå in skallen på honom! Vad tror ni att det betyder? En uppmaning till mord? Det förhåller sig faktiskt inte så. Det betyder helt enkel: Oj, vad du överdriver.

Eller vad sägs om: ”Istället för att sminka ögonen med kohl, stack jag ut dem”! Det betyder: Jag ville så väl, och det blev så fel…

Och jag kan fortsätta räkna i all evighet. Det man hör på arabiska, har ofta en helt annan innebörd. Mina erfarenheter som översättare för teveprogram, dokumentärer, intervjuer och annat har gett mig inblick i de språkliga skillnaderna. Dagligen i mitt arbete måste jag formulera om för att göra översättningen rätt. Om jag tog det ord för ord skulle folk inte ens förstå vad det hela handlar om.

Problemet med avlyssningen av människor samtal och mail är att man avlyssnar en helt annan värld, med hjälp av tolkar som trots sina tjusiga titlar saknar kunskaper i det ena eller andra språket. När man skriver mail eller talar i telefon på arabiska talar man ofta talspråket som är ett helt annat språk än modern standard arabiska som man använder till att läsa, skriva eller presentera nyheter i.

Helt oskyldiga människor kan framstå som väldigt konstiga, suspekta och fanatiska trots att de är ateister, sekuläriserade, högutbildade, fredliga och på gränsen till löjeveckande harmlösa…

Det bekymmersamma är tanken på de enorma summor som kommer att slösas på fullständig nonsens. Med tanke på att arabiska inte är det enda främmande språket i Sverige. Jag har ingen aning om vilka andra fällor det finns i andra språk, för det är väl inte gamla fru Nilsson som FRA ska avlyssna? Och de som inte har rent mjöl i påsen, kommer att hitta på nya sätt att kommunicera på, och förbli oåtkomliga.

Det enda som kommer att hända nu, är att vi kommer att kommunicera mindre. Vi hinner inte träffas, och vi törs inte kommunicera… Vill man tala med sin väninna, får man vänta tills man träffas, i Peteå eller i Götheborg, nästa år, om man har tur. Kommunikationstekniken finns kvar, men vi kommer inte att använda den lika ofta. Mår man dåligt och livet känns tungt, får man klara det ändå…tills man inte klarar det längre… Vem vill tala om sina supande tonåringar, sin livmodercancer, sitt havererande äktenskap eller något annat, när man vet att någon sitter där och lyssnar eller läser?

Ner med rullgardinerna igen… Upp med självmordsstatistiken…

Jinge om FRA-lagen och Sverigedomkraterna  Svensson

AB1 AB2 AB3 AB4 Dagen Dagen1 DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 HD SDS

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,