Trio Joubran, virtouserna från Nasaret

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Någonstans mellan Slaveriet och Abu Ghuraib…

 

Fördrivningen från Lod, Ismail Shammout, Palestina

300 000 palestinier bad i al-Aqsamoskén i Jerusalem den sista fredagen i Ramadan. Fredagen den 27 Ramadan tros av många vara Allmaktens Natt då mirakel kan inträffa. Det är den natten som himlen öppnar sig för människornas bön och åkallan.

Vad kan 300 000 själar ha bett om på den plats där himlen öppnat sig någon gång för 1400 år sedan så att mannen som genom ett mirakel tagit sig från Mecka till Jerusalem på en enda natt (Israa’), buren av hästen Buraq (Blixten), kunde göra sin himlafärd (Mi’raage).

Jag är inte troende men jag är svag för sådana berättelser. Tänk… att med blixtens hastighet, nattetid, får färdas så långt, över enorma vidder av sand, för att komma till den plats man länge önskat och längtat efter… Jag tycker själv att himlafärden inte är så märkvärdig i jämförelse med Israa’, den nattliga färden.

Och medan folk bad, demonstrerade andra palestinier mot Israels återöppnande av en soptipp för giftavfall i närheten av viktiga underjordiska källor. Varför Israelerna överhuvudtaget dumpat giftavfall på Västbanken och varför man överväger att börja göra det igen, tolkar jag som planer på att mörda en massa människor. Och Israel kan göra det därför att världen blundar och slår dövörat till. För att så småningom säga att man inget visste.

Och medan folk bad, läxade USA:s utrikesminister Condoleezza Rice världen vid Säkerhetsrådets sammanträde för att diskutera det israeliska byggvansinnet på ockuperad mark. Hon ville inte alls diskutera Israels bosättningspolitik. Hon tyckte att sådana diskussioner ska hållas inom Kvartetten, synbart helt omedveten om den förödande kritik som denna Kvartetten just fått av 21 människorättsorgansiationer, de flesta mycket välansedda sådana så som Rädda Barnen, Diakonia, Christian Aid och Oxfam.

När Condi sa det där, förvreds hennes ansikte och blåstes upp liksom. Det var inte vackert. Och jag kan för allt i världen inte begripa varför en svarta kvinnan, vars förfäder förslavats i hundratals år, kan vara så arg på ett folk vars liv löper från en katastrof till en annan och som i nästan 100 år inte fått någon lugn och ro. Den röda tråden vill inte löpa från Rices ursprung till hennes vandel idag. Från Slaveriet till Bushadministrationen. Från bomullsplantagen till Abu Ghuraib.

Nej, Condi ville diskutera något helt annat, nämligen, Ahmadinejads berömda ramsa. Och ja, hon upprepade det än en gång och tuggade fradga nästan. Och jag tänker att det alltid är så. Att folkrätten försvinner på vägen mellan ett slaveri och en Abu Ghuraib, mellan en människas rätt till dricksvatten och en soptipp för giftavfall, mellan verkliga mord och hjärnspöken.

Abbas visade kartor och sa att de israeliska bosättningarna delar Västbanken i fyra delar. Och Amr Moussa sa att freden hålls som en morot för att arabera ska rätta sig i leden och bli lydiga. Och han sa att de israeliska bosättningar förvandlar den palestinska staten till en chimär.

SvD SvD2 Dagen DN  DN2  Anna Wester om Per Ghartons nya bok

JInge: FRA-Lagens femton oklara punkter  Veckans ord: Trafikstråk, Hampus

Det är Bush som bör tacka…

 

Efter många om och men lyckades Saudiarabiens utrikesminister Saoud al-Faisal, uppbackad av Amr Moussa, Arabförbundets general sekreterare och hela den arabiska gruppen inom FN,  med att sammankalla till ett möte i Säkerhetsrådet för en diskussion av Israels byggande på ockuperad mark. Ett byggande som ökar med rasande fart och äter mer och mer av det som kanske skulle räckt till att bygga en palestinsk stat. Som det är nu är det omöjligt och det är just det som varit meningen.

 Det amerikanska motståndet mot ett sådant möte har varit massivt. Condi Rice sa till den irakiska tevekanalen al-Hurra att hon inte ser någon som helst mening med en sådan diskussion i Säkerhetsrådet idag utan vill att diskussionen ska skyfflas iväg till… ja.. tro det eller ej…till Kvartetten… det vill säga till Tony Blair som lyfter en fet lön utan att ens lyckas ta sig till Gaza. Än mindre hålla möten och diskussioner. Jag har i alla fall inte hört om sådant på länge.

Idag kan vi läsa i tidningen Dagen : FN, USA, EU och Ryssland, som tillsammans utgör Kvartetten för fred i Mellanöstern, har misslyckats fundamentalt med sina ansträngningar att förbättra den humanitära situationen och att skapa fred i Mellanöstern. Det är budskapet från 21 stora europeiska hjälporganisationer, i en rapport som släpptes inför Kvartettens möte i New York i dag.

Det som är slående är det politiska hyckleriet, amerikanernas och alla andras. I flera år har man hört att Bush ”Vill se en palestinsk stat” men igår sa han till Mahmud Abbas: Jag delar din önskan om att se en palestinsk stat. Men det är svårt…” Abbas i sin tur tackade för Bushs ekonomiska och militära stöd till den palestinska myndigheten.

Tiden stannade nästan. Där de satt, Bush och Abbas blev allting klar. Och jag förstod att alla svek som palestinierna utsattes för och som jag hört om, inte är sagor utan just sådana som höll på att utspelas inför hela världens ögon: Bush lovade utan att leverera. Bush gav Israel tid att bygga monstruösa bosättningar, grådaskiga cancersvulster i konfliktens hjärta. Abbas trodde att han skulle få stöd för att äntligen få bygga en palestinsk stat. Det han fick var pengar och vapen för att hålla sitt folk i schack medan Israel byggde.

Och jag undrade just när Abbas tackade: Begriper han vad han tackar för? Det borde ju vara tvärtom. Det är Bush som bör tacka för enastående insatser från Abbas sida…

Och då och då kallar al-Faisal eller Amr Moussa eller vem det vara månde till något döfött… likt dagens sammanträde. Och resten av världen låter det ske. Ja, av någon anledning låter man det ske trots att man vet att man bör säga ifrån, för allas vår skull. För Palestina må vara obefintlig på marken idag. Men det är inte många som tvistar om att Palestina är konflikternas moder och att ingen fred kan någonsin bli verklighet så länge Palestinafrågan inte är löst.

Aljazeera.net/English Aljazeera.net/Arabic  SvD SvD2 DN SDS HD HD2 

Jinge: Sara Palin är sänd av Gud  Hampus: Jag vill ha tillbaks min blomma

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Bird and Fortune (Washington Diplomat)

 

 

 

Tusen Tack Hampus!

Jinge: FRA, NATO och den stora bluffen  Anna Wester: EU-representant skadad av IDF i Ni’lin.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sexuella övergrepp vid gränsövergången Rafah

 

 Rawan Muhammad, Palestina

Igår dödades fem palestinier och fyra skadades när den egyptiska gränspolisen sprängde två tunnlar mellan Gazaremsan och egyptisk territorium. Tunnlarna har använts för varusmuggling och av folk som desperat försöker komma ut eller in i Gaza sedan israelerna stängt gränsövergångarna. Gaza har varit belägrat sedan juni 2007.

Igår talade palestinier som misslyckats med att ta sig ut när egyptierna öppnade gränsövergången Rafah, till arabiskspråkiga BBC, om övergrepp och utpressning. Bara de som kunde betala slapp ut. Egyptiska officerare ser palestinierna som sin största inkomstkälla vid gränsen.

Mer än 300 studenter som skulle ha börjat på sina universitet för flera veckor sedan i utlandet sitter fortfarande fast i Gaza. Många av dem har redan förlorat sina stipendier och sina platser, åtminstone för i år. Många av studenterna har fått psykiska besvär och hjärtbesvär.

En hittills okänd grupp hotar nu med att spränga gränsövergången och göra upp med officerare inom den egyptiska säkerheststjänsten och alla ”som utsatt våra systrar som ville resa ut via Rafah (i söndags) för sexuella övergrepp och som tagit emot mutor…”

Jinge: Se över vapenlagarna  Hampus: Du skall inte stjäla… 

Egon Berglund: Solidaritet med alla kristna minoriteter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tar du allt från någon, då tar han kanske ditt liv

 

 

Murbygget förstör palestinska avloppssystem, israelerna vägrar reparera och ger inte tillstånd för andra att göra det heller. Resultatet är att folk lever nu i avloppsvatten, av Guevara al-Budairi

 

I tre veckor har jag velat skriva om den förnedring och de brott som palestinierna utsätts för i Jerusalem, men jag har inte orkat. Det finns en gräns för hur mycket elände man kan ta till sig och omformulera. Men med ännu ett vansinnesdåd kan det vara på sin plats med ett försök till en förklaring. Jag tycker självklart att dessa aktioner är förfärliga helt enkelt. Men jag tycker inte att de kommer som en blixt från klar himmel. Och de är förutsägbara. För många palestinier i allmänhet och Jerusalembor i synnerhet har livet självt blivit ett vapen. Och om jag vore israel skulle jag aldrig känna mig trygg. Jag skulle till och med vara rädd för en död palestinier. För palestinierna i Jerusalem åtminstone eller en del av dem, har nått gränsen. Livet är så vidrigt att det räcker och blir över. Men det som är större än livet där är hatet. det systematiserade, utstuderade, långsiktigt planerande hatet vid sidan av det omedelbara, har ödelagt människor själar.

Jag vet nu att mina ord kommer att läsas så som fan läser Bibeln, men det har jag varit med om. Så jag kan bjuda på några sanningens ord ändå!

Palestinierna i Jerusalem drunknar i avloppsvatten. Murbygget har förstört avloppssytemen i många av de förorter som nu stympats med apartheidmuren. De israeliska myndigheterna vägrar laga dem. Samtidigt ger man inga tillstånd till palestinska myndigheten att komma in och göra det. Sjukdomarna är oräkneliga. Jerusalemborna är rädda för allt från magont till cancer som de tror utsattheten för avloppsvattnet medför. Och nu är 9000 elver utan skola i år därför att där fattas 1300 klassrum. Skolorna är redan överfulla och några nya skolor eller klassrum har inte byggts på flera decennier. En hel del undervisning sker idag i vanliga lägenheter. Ändå blir 9000 barn och ungdomar utan skola. Allt för att driva deras familjer ut ur den stad där deras förfäder levt sedan urminnestider.

Bosättarna tar hus från familjer vars förfäder har bott i stan i hundratals år. Man flyttar in tillsammans med familjen och terroriserar dem tills de flyttar ut. Man försöker köpa hus och när ägarna vägrar tar bosättarna dem, kör ut deras ägare ofta med hjälp av ett domstolsbeslut. Nu pågår en folkräkning och därför stövlar israeler mitt i natten hos palestinska familjer och kräver att få se deras identiteshandlingar och deras ”uppehållstillstånd”. Försök att gå in till någon svensson mitt i natten i någon Stockholms förort, kräv av honom hans uppehållstillstånd i Sverige och filma sedan hans reaktion.

I tre veckor har tiotusentals palestinier förnedrats på väg in till Jerusalem när de försökt komma in  för att be vid stans heliga platser. Män över femtio år och kvinnor över fyrtiofem har man sagt att man skulle släppa in. Men bara en bråkdel har lyckats komma in efter att ha stått och köat hela nätter och halva dagar.

Men värst av allt är nog utgrävningarna vid och skändningarna av arabiska begravningsplatser där Jerusalemborna begravt sina döda sedan 600-talet och fram till idag. Palestinier boende i närheten hävdar att det ligger ben lite varstans. Att benrester ligger i travar slängda vid vägkanten när israelerna farit fram. Allt för att israelerna letar desperat efter något som binder dem till landet. Samtidigt suddar man ut ett helt folk och dess historia. På helig mark och över gamla och nya gravar vill man byggar parkeringsplatser och tågstationer. Men just vid begravningsplatsen Maman Allah, tänker man bygga ett museum som tydligen har med respekt för andra att göra!

Men, parkeringsplatserna och tågstationerna har ett högt pris. Ett pris som israelerna kommer att betala, om inte de själva så deras barn. Och om inte deras barn så deras barnbarn. För man kan inte ta ifrån en människa ALLT och tro att hon finner sig i det. Hon kanske kommer tillbaka någon dag och tar allt man har…?

SvD DN Politiken Dagbladet HD VG
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Inga pogromer, sa Olmert

 

Söndags den 14 september sa Olmert: ”I staten Israel kommer det inte att ske pogromer mot icke judar.” Och i mitt stilla sinne tänkte jag: När fan blir gammal…

Det var med anledning av att beväpnade bosättare gick bärsärkargång i och terroriserade ett par byar, Asira och Maadama i närheten av staden Nablus och som jag skrev om här. Samma grupp bosättare har jag skrivit om också när de terroriserade byn Burin i samma område och brände ett hus till grunden i gryningen. Och tro det eller ej, det är samma grupp av beväpnade bosättare som jag skrev om den 25 juli och som brände mer än 700 donums åkermark och 9500 oliv- och fruktträd i byarna Burin och Huwara. Och samma grupp av bosättare hade jag skrivit om den 20 juni också när de brände hundratals donums mark, massor av oliv- och fruktträd och dödade en massa boskap.

Nu skriver jag terror igen därför att femton årige Suhaib Salen dödades igår lördag av någon i närheten av samma bosättning. Den israeliska armén tar på sig skulden men jag är väldigt misstänksam. Och man säger att killen hade en brandbomb. Fast ingenting på den döda kroppen tyder på att pojken hade på sig någonting över huvud taget. Det vittnar både en läkare och fotograf från Reuters om.  Och jag tror att det är en grabb som skulle hämta hem några betande får, varken mer eller mindre. Men det är bara att vänta och se.

Av någon underlig anledning kallade jag inläggen om byarna kring bosättningen Yitzhar för ”Terror”, ”Terror andra avsnittet”, ”Terror, tredje avsnittet” och ”Terror, fjärde avsnittet.” Det kanske hade med bosättarnas tillvägagångsätt. Alla förskräckliga historier om deras stölder och hur de stack ner djur och misshandlade människor, skvallrade om att det inte var fråga om en enstaka händelse eller en full bosättaryngling.

Och det har de gjort under Olmerts regeringstid faktiskt. Alla dessa attacker. Och om inte nerbränningen av tusentals donums med skördar och träd, om inte stölder och dödande av boskap medan ägarna ser på, om inte misshandel, slag av byborna och släpandet av dem ut ur deras hus mitt i natten, om inte allt detta är pogromer, så vet jag inte vad det heter.

Nu när Olmert ska lämna sin position, kommer han på att kalla saker vid sitt rätta namn. Men som premiärminister saknade han mod och moral för att göra det. Det är inte det sista vi kommer att höra från bosättningen Yitzhar och jag misstänker att det är en bosättning som det är si och så med den israeliska statens kontroll över. Det känns som om det är bara en tidsfråga innan dessa bosättare ställer till med en förmidabel massaker på en närliggande by. Det som de gör nu är att pröva sig fram och undersöka hur långt kopplet är och hur hårt det sitter åt.

Och avslutningsvis: Kan någon förklara för Olmert och hans kamrater att byarna kring staden Nablus inte är staten Israel? Och att israelernas pogromer sker till och med utanför staten Israels gränser?

Dagbladet.no om Livni som elitspion  DN  DN1  SvD SvD1 SvD2 SvD3  SDS

Jinge: Ny al-Qaida video  Hampus: Satellitbilder visar att etnisk rensning minskade våldet i Irak

Pastey: Om televisionen och förorten


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Nawal al-Saadawi: bort med alla äkta makar

 

 

Då och då susar någon nyhet förbi om hennes senaste aktivitet. En intervju här, någon som retat sig på henne där. Då och då får jag möjlighet att läsa något av hennes böcker. Den senaste veckan har upptäckt att hon faktiskt har lagt ut några av sina böcker på nätet där det bara fritt att läsa eller ladda ner. Jag antar att det är böcker som är förbjudna i Egypten och som inte kommer att tryckas där på mycket länge.

Men hur det än är och oavsett kvalitén på hennes texter känns det varje gång som om denna kvinna försöker stoppa en översväming med sina bara händer. Som om hon slåss mot naturkrafterna. Jag har ingen uppfattning om det hon gör, jag kan inte bedöma om det är rätt eller fel. Men jag kan inte låta bli att beundra hennes styrka. Det är inte självklart för vem som helst att vara så i opposition mot det egna samhället, att reta de allra flesta landsmän och bli en främling och en persona non grata i sitt eget land.

Hur än Nawal al-Saadawi skriver, så skriver hon alltid med hela sitt väsen som om hela hennes livsresa, som om hela hennes kamp hänger just på den senaste raden hon skrivit… Och när hon hittar rätt, gör hennes texter ont. När hon själv har lugn och ro och inte behöver följa alla rättsprocesser som manglar hennes person fram och tillbaka från processen som gick ut på att hon skulle tvångskiljas från sin man för några år sedan till en process i år där en egyptisk advokat krävde att man ska beröva henne hennes egyptiska medborgarskap. Men vad än hon skrivit eller kommer att skriva, förblir hennes slagord det märkligaste. Ett slagord som hon berättar om i sina memoarer och som hon alltid lagt till själv när man i demonstrationerna ropat: Bort med kungen, bort med presidenten, bort med amerikanerna… då har Nawal alltid lagt till: Bort med alla äkta makar…

Jag har sällan hört Nawal al-Saadawi säga något som jag inte kunnat hålla med. Detsamma gäller det mesta hon skriver. Men det senaste jag läst av henne, kändes då och då som att få en kramp i magen. En sån där som man erfar ibland när man är alltför stressad, som gör ont hur man än gör, andas, inte andas, sväljer inte sväljer… det tar sin tid, lever sitt eget liv, innan det ger sig… Och i boken ”Mina papper, mitt liv” beskriver hon ett samtal mellan hennes man och en av den egyptiska litteraturens giganter, Yousef Idris där Yousef säger: ”Vår regering och amerikanerna vill bli kvitt mig i synnerhet. Mina artiklar i al-Ahram är långt farligare än det som står i oppositionens tidningar. De vill döda mig, Sharif … De låter mig hållas bara för det ska set ut som om vi har en opposition… en demokrati.” Jag kan knappt smälta det. Om en man som Yousef Idris kände så, hur känner inte alla andra sig? Om Yousef Idris hade anledning att frukta för sitt liv,  hur många anledningar har inte alla andra?

Men ju mer jag läser desto större blir min hopplöshet och min uppgivenhet. Det är inte så att Nawal al-Saadawi kritiserar Egypten enbart eller enbart Islam. Det gör hon inte. Hennes kritik är hårdast mot Judendomen och Islam, även om kristendomen får en skopa då och då. Och det är inte så att Saadawi anser att läget i Egypten eller i MÖ beror enbart på de som bor där. Nej, hon lägger skulden på kapitalismen, den nya kolonialismen och globaliseringen.

Och om det nu är så att den nya kolonialismen och globaliseringen gör att arabvärlden i allmänhet och Egypten i synnerhet går bakåt i utvecklingen, vad hjälper det oss att stirra på förfallet i våra samhällen? Att peka på det och beskriva det i minsta detalj? När det är ett förfall som i så fall inte kan stoppas med mindre än att en ny världsordning träder in?

Ja, omvärldens stöd för diktaturen ger oss polisstater där majoriteten av befolkningen inte bara är förtryckta utan på gränsen till utplåning uppgivna. I ett samhälle där presidenten, ministern, pashan, beihen, militären, polisen, maken, ja, hela vägen ner till enklaste hantverkaren är de som utgör livsnerven i samhället medan kvinnorna och barnen existerar knappt, så länge de inte åtnjuter en mans beskydd. I ett fattigt samhälle överlever de som kan tjäna sitt levebröd, om de är av hankön det vill säga. Fattiga kvinnor och barn ska vi inte ens tala om. Men även kvinnor av högre samhällsklasser lever farligt om de inte anpassar sig och i anpassningensprocessen ingår att trampa på de som är svagare. Gör de inte det, kan de faktiskt möta det öde som drabbat Nawal al-Saadawi själv, det vill säga hamna i fängelse, förlora arbetet, riskera att tvångskiljas från sin make och även förlora sitt medborgarskap, bland annat.

Därför är det vanligt med egyptiska kvinliga parlamentariker sabotera arbetet för ny lagstifning som förbjuder könsstympning och istället kommer med en lag med stora luckor som gör det möjligt att fortsätta med den vedervärdiga traditionen utan bekymmer. Och det är därför som rika, även religiösa egyptiska damer kan tala illa om gatubarnen i teveprogram efter teveprogram. Som om de tillhörde en annan art, som om de inte var människor.

Och mitt i allt detta stångar Nawal al-Saadawi nu sig blodig för gatubarnens rätt. Hade de haft den rätten skulle de aldrig ha blivit gatubarn. Istället skulle de haft möjligheten att växa upp hos sina mödrar och ha rätt att bära deras efternamn. Men som det är nu existerar inga kvinnor eller barn utan en man som kan låna ut sitt efternamn till dem. Och mitt i allt detta ropar hon fortfarande: Bort med den äkta maken. Märkligt när hon lever, efter allt jag läst om paret, med världens trevligaste make. En som stött hela vägen till och med när den gemensamma dottern valde att ta moderns efternamn och inte faderns. Och även när han gång på gång tvingats leva i exil tillsammans med frun. Sådana män finns det faktiskt inte många av i den delen av världen. Därför slogs hon för rätten att stanna med honom, trots alla hennes tidigare slagord.

BBC/Arabic  Saadawis e-böcker på arabiska 

Desmond Tutu: Palestinierna betalar västvärldens skuld

 

Lagom till 26-års minnet av massakern i Sabra och Shatila lägger nu den sydafrikanske ärkibiskopen Desmond Tutu fram en rapport efter sin utredning av den israeliska massakern i Beit Hanoun i norra Gazaremsan för två år sedan. Det var då man bombade ett hösghus bebodd av flera familjer som tillhör samma släkt. Det var i gryningen och de flesta sov med undantag för ett par gamlingar som var uppe för att be vid gryningen. 18 människor dog och över 40 skadades då. Konsekvenserna av det blev förödande för hela släkten al-Athamena som än idag lider och sörjer då de flesta av dem som dödades och skadades var barn.

Desmond Tutu förbjöds att åka till Gaza via Israel men lyckades till slut komma in tillsammans med en delegation från FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter via Egypten. Och det som Tutu och delegationen kommit fram till är att massakern i Beit Hanoun kan betraktas som ett krigsbrott och att en hemligstämpald israelisk intern utredning är varken tillräcklig  juridiskt eller moraliskt sett.

Desmond Tutu menar att palestinierna betalar den skuld som västerlänningarna känner på grund av förintelsen som drabbade judarna på 1940-talet och det är det som gör att de inte sätter press på Israel så att en rättvis fred blir möjlig.

”Jag tror att västerlänningar känner och med all rätta, en fruktansvärd skuld för förintelsen som begicks av nazisterna”… ”Nu när ni känner skuld… känner ni ånger och vill sona… men som det är nu är det västvärlden som ångarar sig medan palestinierna som betalar priset.” …” Jag hoppas att vanliga människor i väst vaknar upp en dag och säger: Det här accepterar vi inte. ” …

AFP/Arabic

Hampus om Livets Ords debattsida  Al-Andalus: Antisemitism i Scottish Sunday Herald

Paolo Pissoffi: På 700 tecken…  Jinge: En Stuga i Skogen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ett av den moderna historiens största bedrägerier

 

En regel gäller när det kommer till den palestinsk-israeliska situationen: Alla rykten är sanna och de mest groteska är sannast. Det är faktiskt förvånande hur mycket den högsta palestinska ledningen läcker. För någon annan förklaring kan jag inte komma på.

För flera månader sedan fick jag reda på, under ett vardagligt telefonsamtal med en kompis, som i sin tur läst det på en sida på webben, att man inom Fatah börjar bli otåliga därför att Salam Fayyad, nuvarande premiärminister, görs i ordning av amerikanerna och israelerna för att ta över hela den palestinska arenan. Och om jag ska vara ärlig så trodde jag på det. Men jag kunde inte yppa något förrän jag åtminstone såg tecken åt det hållet.

Och nu kommer det svart på vitt och på en gång. Det är sant. Ahmad Qurei skällde igår ut Mahmud Abbas för dennes iver att träffa en tandlös Olmert som inom kort kan sitta och skaka galler för sina mutaffärer. Det som Qurei vill är att Mahmud Abbas ska avskeda Salam Fayyad, upplösa den nuvarande regeringen för att bilda en ny, som består av ministrar från Fatah och andra palestinska organisationer. Ministrar som har sina rötter i den palestinska kampen och som har en historia, istället för ”dessa amerikanernas folk, dessa slumpens ministrar”.

Ahmad Queri, en av huvudförhandlarna med israelerna och som representerar Fatah stannade hemma när Abbas träffade Olmer igår. Qurei menar att någon försöker kidnappa PLO. Vem det är säger han inte rent ut. Men både han och Azzam al-Ahmad kräver av Fatahs parlamentariska grupp att omedelbart upplösa den nuvarande regeringen, innan det är försent. Därför att Salam Fayyad och hans ministrar håller på att rensa ut Fatahs folk från så gott som varenda departement eller större institution. Den palestinska myndigheten, sprungen ur PLO och den palestinska kampen håller under Mahmud Abbas överinseende och under hans mantel på att bytas ut mot teknokrater utsedda av USA och Israel.

Abbas turer fram och tillbaka för att träffa Olmert är ingenting annat än rökridåer tills processen är fullbordad. Fatahs unga söner och även gamla fäder som Qurei och al-Ahmad är oroade. Dels håller Fatah på att förlora makten fullkomligt på Västbanken, den igenmurade och av mordiska bosättare plågade Västbanken. Dels har Fatah förlorat makten redan på Gazaremsan. En historia på 43 år av kamp håller på att suddas ut tack vare ett av den moderna historiens största bedrägerier mot ett folk, nämligen Oslo-avtalet. Oslo-avtalet med så många inblandade och så mycket ståhej, och som enbart syftade till att ta ifrån palestinierna, inte bara deras födslorätt, nej, idag håller man faktiskt på att flå dem levande.

Det är med andra ord bara en tidsfråga förrän allt kollapsar, även på Västbanken. Det, om Fatahs medlemmar har något rörelseutrymme överhuvudtaget.

Al-Quds al-Arabi SvD om Israels hemliga avtal med Georgien DN
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,