Två avgångar skakar Ramallah

1_767904_1_23-kaddoura-fares.jpg

Qaddoura Fares

Qaddoura Fares, medlem i Fatahs cenrala kommitté, medlem i högsta kommittén för förhandlingar, med eget ansvar för palsetinska fångar i israeliska fängelser, avgick idag. Anledning sägs vara att ännu en palestinsk fånge dog idag i ett israeliskt fängelse efter att ha nekats vård. Men det sägs också att den riktiga anledningen är att Hamaspolitikern Muhamad Nazzal här om dagen avslöjade hos Zeina Fayyad i programmet Ila Ain, att Mahmoud Abbas bad israelerna att stryka Fatahledaren Marwan Barghouthis namn från listan som israelerna förhandlar med Hamas om, i utbyte för den fångade israeliska soldaten, Gilad Shalit.

Den andre avgången, och som har varit en välbevarad hemlighet sedan två veckor, är Ibrahim Abrash, kulturminister i den nuvarande regeringen i Ramallah. Abrash säger ikväll till tevekanalen Al-Hiwar som sänder från London att han accepterade posten för att tjäna sitt folk på Västbanken så länge konflikten med Hamasregeringen i Gaza skapade ett tomrum på Västbanken. Men att han inte kan fortsätta när folk utgår från att den nuvarande situationen är definitiv och att man vägrar finna vägar till nationell enighet.

Så, det finns fortfarande hederligt folk inom Fatah…

 

06-05-2007_225276997.jpg

Ibarhim Abrash, avgående kulturminister

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Israels pågoende massaker i Gaza

 

Tack alandalus!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Scener från Gaza

palestine25-31.jpg

palestine25-15.jpg

palestine25-67.jpg

palestine25-30.jpg

palestine25-17.jpg

Bilderna här är från en tidigare Gazamassaker, 2002

En ovanligt begåvad talesman för den israeliska armén undrar på arabiska aljazeera varför inte de civila håller sig undan. Vart de ska ta vägen, kunde han inte svara på. Ingen palestinier vågar närma sig åkrar för då dödas dem omgående under förevändning att de är ute för att avfyra raketer eller gräva ner minor. Så sent som förra veckan dödades tre män som var ute för att dricka kaffe i solen. Och mycket riktigt. Det enda man fann bredvid kropparna var en kaffetermus. Igår dödades en fåraherde som gick ut med sina får.

Idag sitter Abu Ali, en man i trettioårsåldern, lutad mot sin frus axel och luktar på svarta trasor. Det är ende sonen Alis kläder. Abu Ali är dövstum och vrålar ut sin sorg. Ali och hans jämnåriga morbror hämtades i skolan av mormor som låste porten för att barnen inte skulle gå ut och dö av en israelisk bomb. Men bomben kom till dem hemma. De två pojkarnas öde driver modern och mormodern till vansinne. De har för sig att det är deras fel att pojkarna dog.

En annan kvinna lutar sig över ett barns kropp på gatan, gråter högt och skriker: Vem är det? Och Gud, ge hans mor tröst! Sekunder senare berättar någon att kroppen tillhör hennes fjortonårige son.

En far springer mot sitt bombade hus och skriker: Mina barn, mina älskade barn, O, Gud, mina barn. Han hade tur. Bara ett av hans barn skadades, en tolvårig flicka, och hennes farmor.

DN SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Just idag, av alla jävla dagar!

palestino-intifada.jpg

 

Sedan jag läste om amerkanska jagare och hangarfartyg på väg mot Libanons kust, blev det kaos i huvudet. Amerikanerna har gjort det en gång förut och då var jag där, 1983. Man kom dit för att bomba. Och man bombade. Det var en upplevelse. Att utsättas för den eldkraften, det gav en föreställning om riktiga naturkatastrofer. Marken skakade och bergen ekade. Men det var ingen naturkatastrof! Det var människans ondska och förintelseförmåga.

Och nu är de alltså där igen. Vad föranleder detta?

Jerusalem Post skriver: Defense Minister Ehud Barak and the Foreign Ministry on Thursday began preparing both Israeli and world opinion for the possibility of a large-scale incursion into Gaza.

According to defense sources, the goals of such an operation – reportedly in the planning stages for weeks if not months – would not ”merely” be to reduce the threat of rocket fire and rocket manufacturing in the Gaza Strip, but would also likely entail paralyzing the Hamas government’s ability to operate, and even include ”regime change.”

George W Bush meddelar just idag, av alla jävla dagar, att Mahmoud Abbas kommer att få 150 miljoner amerikanska dollar. Som betalning för vad?

Israels vise försvarsminister talar om en FÖRINTELSE i den israeliska arméns radio. Och Reuters rapporterar: Deputy Israeli Defence Minister Matan Vilnai said on Friday the Palestinians would bring on themselves what he called a ”bigger holocaust” by stepping up rocket attacks on Israel from the Gaza Strip.

”Holocaust” is a term rarely used in Israel outside discussions of the Nazi genocide during World War Two. Many Israelis are loathe to countenance using the word to describe other contemporary events.

Och i inlägget nedan sätter Ramzy Baroud mordet på Hizbollahs Imad Mughniyah i sitt rätta sammanhang.

Amerikanerna kommer till Libanons territorialvatten, inte för att stödja några libaneser eller för att garantera stabiliteten. Man kommer dit för att se till att om några libaneser och palestinier i Libanon inte skulle orka stå och se på en förintelse, så ska de hållas på plats av USS Cole och USS Nassau.

Några kanske skulle påstå nu att det här är en konspirationsteori. Det gör inget! Alla de nu levande palestiniernas liv har bestått av en massa konspirationer, så ohyggliga, att ingen velat tro på dem. Och jag hoppas innerligt att jag har fel, åtminstone den här gången. 

Jinge Hampus Motbilder

SvD SvD1 DN HD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ramzy Baroud sätter ett mord i sitt rätta sammahang

hassad_3773971.jpg

Imad Mughniyah

 Israel’s assassination of Mughniyah was a major ingredient in a larger scheme, the end result of which is maybe war with both Lebanon and Syria – with the hope of getting Iran involved.

We know well who killed the top Hezbollah commander, Imad Mughniyah on Feb 12th in Damascus.

While in the U.S. media, only journalists like Seymour Hersh will have the nerve to point out the obvious, the Israeli media has not shied away from evidence of the Israeli intelligence’s involvement in this well-calculated assassination.

A major Israeli daily newspaper Maariv shared the views of many others when it concluded that: “Officially, Israel yesterday denied responsibility for the killing. But experts say the brilliant execution of the attack was characteristic of the Mossad.”

The Financial Times reported on the “triumphant mood” of the Israeli Press which hailed “the demise of one the country’s most feared adversaries” and quoted an Israeli paper stating “the account is settled.”

The Financial Times also quoted a most telling analysis offered by one Israeli commentator. “Mugniyah’s assassination is perhaps the hardest blow Hezbollah has taken to this day. Not just because of his operational abilities, his close ties to the Iranians, and the series of successful terror attacks that he carried out. But because he was a symbol, a legend, a myth.”

Donald Rumsfeld is no longer in public eye but his wisdom lives on. “We also know there are known unknowns,” he once told perplexed reporters. Precisely, the unknown known is that the Israeli Mossad killed Mugniyah, and killed him for specific political reasons, at a well-chosen time and place that would make perfect sense from the Israeli government’s point of view.

Let’s first look at the timing.

President Bush’s second term in office will expire in one year. For the president who has unconditionally rubber-stamped Israeli policies, one year is not enough to set long-term goals, but it’s enough to ignite chaos.

”If you want chaos, then we welcome chaos. If you want war, then we welcome war. We have no problem with weapons or with rockets which we will launch on you.” These were the words of Lebanon’s MP Walid Jumblatt of the ruling March 14 Coalition, directed at the Hezbollah-led opposition a few days prior to the third year anniversary of Rafiq Hariri’s assassination. Considering the military strength of Hezbollah within Lebanon, it isn’t difficult to guess where the MP’s rockets would come from.

Indeed, the internal disunity and open hostility – notwithstanding the political impasse over the future of the country’s parliamentary and governmental organisation — all point at the readiness of Lebanon to descend into chaos. This is good news for Israel and the Bush administration. A civil war could achieve what Israel’s botched, illegal war of 2006 could not.

The 34-day war, celebrated by Hezbollah as a victory, was a massive setback to Israel’s regional designs and to those who wanted Hezbollah removed from the country’s political equation. The war backfired, achieving the exact opposite: Hezbollah emerged triumphant. More recently, Israel’s own investigation into the war admitted, if somewhat circuitously, Israel’s defeat.

The Winograd Commission’s report indicted the army, and largely absolved Prime Minister Ehud Olmert. It described the war’s failure as a “serious missed opportunity.” The report didn’t chastise war, but decried its lack of effectiveness and poor execution.

How could Olmert correct the mistakes of war without leading another?

And what a better timing for war if not at a moment when Hezbollah and its rivals in Lebanon are engaged in one of their own?

But the assassination of a high profiled person like Mugniyah was not merely an opportunity to boast over a classic Mossad operation. It was a major ingredient in a larger scheme, the end result of which is maybe war with both Lebanon and Syria – with the hope of getting Iran involved.

Israel didn’t hide its disappointments from the U.S.’ National Intelligence Estimate, which concluded that Iran is no longer in the nuclear weapons manufacturing business. It simply meant that the U.S. will not attack Iran at this time. But for Israel, “absence of evidence is not the evidence of absence” – another Rumsfeld quote. Fearing that unchecked Iran could dominate the region, Israel, with Bush’s green light, is now ready for escalation.

Israel officials and pundits – and their friends in the U.S. government and media – are building a case for a confrontation with Iran. In a recent trip to Germany, after talks with Chancellor Angela Merkel in Berlin, Olmert was “sure” of Iran developing nuclear weapons. “The Iranians are moving forward with their plans to create a capacity for non-conventional weapons,” he told reporters.

Israel, however, is neither capable, nor willing to face Iran in a conventional war.

For Israel’s scheme to succeed, the internal conflict in Lebanon must escalate and internal cohesion must not be achieved, a mission entrusted to the ‘mysterious’ car bombings that have been blamed squarely on Syria and its Lebanese allies.

By gloating, yet without revealing much about the assassination of Mugniyah, Israeli commentators might have lost sight of the great gamble of their government. Hezbollah’s response, articulated by their leader Hassan Nasrallah, was a vow for an ‘open’ war. The group will most likely avoid border clashes, and take the war against Israel to the international arena, like Israel has. And like Israel, it may gloat but officially refrain from sponsoring whatever operations it carries out.

The course of future events is now more predictable, although whether such tit-for-tat behaviour will work in Israel’s favour remains in the realm of “unknown unknowns”. Maybe Rumsfeld had it right after all.

Ramzy Baroud is a Palestinian-American author and editor of PalestineChronicle.com. His work has been published in numerous newspapers and journals worldwide, including the Washington Post, Japan Times, Al Ahram Weekly and Lemonde Diplomatique. His latest book is The Second Palestinian Intifada: A Chronicle of a People’s Struggle (Pluto Press, London). Read more about him on his website: RamzyBaroud.net


Källa: Aljazeera.com

Israelisk minister hotar palestinierna med: Förintelse!

in-the-spring-that-was-ismail-shammout.gif

In the spring that was, Ismail Shammout, Palestina

JERUSALEM, Feb 29 (Reuters) – Israeli Deputy Defence Minister Matan Vilnai said on Friday the Palestinians would bring on themselves what he termed a bigger holocaust by stepping up rocket attacks on Israel from Gaza.

Ni får ursäkta om jag inte kommenterar saken. Jag behöver smälta det här! Reuters! För det är inte så lite som är inblandat! Moral, historia, lärdom,  mänsklighetens samlade erfarenheter…och svek…

SvD SvD1  DN HD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Åtta barn har Israels armé mördat sedan igår

46913_200x150.jpg

Muhammad al-Borey som dödades igår natt

Muhammed låg och sov brevid sin far på sängen när raketen slog ner. Taket rasade. Modern höll på att klä på sig för att springa efter sitt barn till sjukhuset när nyheten kom på radion, Muhammad var död. I sex år hade familjen väntat på enda barnet, Muhammad.  Man anade inte att hans liv skulle bli så kort.

Regeringen Olmert ser ut att slå Israels alla tidigare rekord. Tanken på hur många barn har dödats i Palestina och Libanon under Olmerts regeringstid är svindlande. De senaste barnamorden kan vi tacka arbetarpartiets senaste fredsduva Ehud Barak. 24 palestiner har dödats i Gaza sedan igår, varav åtta barn. De senaste är fyra från en och samma familj, familjen Darduna.

153 Palestinier sedan årsskiftet. Ca 220 sedan senaste fredskonferensen i Annapolis. Och USA:s utrikesminister är uppriktigt ledsen över en dödad Israel…

Och civilklädda israeliska agenter härjar i Nablus där fyra palestinier dödats i Balataflyktinglägret. Och världen idisslar yttrandefrihet, tryckfrihet och nidbilder! Tryggare kan ingen vara!

Maan  SvD Dagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,