Kan Europa rädda Mubarak?

Fosfor över en UNRWA-skola igår

Hittills har man plockat upp 95 kroppar från de kvarter som de israeliska styrkorna lämnat i Gaza. Många av dem har legat under rasmassorna i veckor. Många av dem har varit vid liv och i kontakt med sjukvården ända fram till slutet.

Över 1300 döda. Vi vet hittills att bland dem finns minst 450 barn. Minst 120 kvinnor, 110 åldringar, 14 sjukvårdsanställda, sjuksköterskor, ambulanspersonal och läkare. 5 journalister och 5 utlänningar. De 200 poliserna som dödades vid de första flygräderna är det knappt någon som minns idag.

Den norska läkaren Mads Gilbert säger i en intervju som visades på arabiska Aljazeera idag att Israel har använt DIME i Gaza. Den nya generationen av dessa granater innehåller Uran. Enligt honom kommer många av Gazaborna att dö i förgiftning inom loppet av 8-10 månade eller utveckla cancer.

Och igår, under krigets 22:a dag var det första gången som Hosni Mubarak för första gången krävde att israelerna skulls sluta skjuta mot Gaza på allvar. De första 21 dagarna var han upp över öronen upptagen med att ge slakten ett täckmantel kallad ”det egyptiska initiativet”. Men när israelerna hade slaktat färdigt glömde de hans så kallade mubadara och gick raka vägen till haggan Rice för att få någon sorts papper att visa upp på hemmaplan. Att Rice är på väg ut och är beredd att ge dem vilka värdelösa papper som helst, spelar ingen roll. På fullt allvar tror israelerna att Natostyrkorna till havs ska övervaka lilla Gaza genom att kontrollera hela Persiska Viken, Röda Havet, Suezkanalen, Gibraltar och hela Medelhavet. I dessa dagar av ekonomiska kriser och riktiga och större bekymmer i Afghanistan.

Men Mubarak krävde inte eldupphör för att han tycker synd om barnen i Gaza utan för att rädda sitt eget skinn. Från början var det meningen att slakten skulle vara över på en vecka. Sedan skulle Abbas folk komma in via Rafah, Dahlan visades till och med upp i en av den egyptiska tevens största och populäraste program (Elbeit Beitak) under massakerns första vecka. Därefter var han och hans män stationerade vi Gazasgräns för att komma in när motståndsröreslen i Gaza var utplånad.

Men så blev det inte. Trots att Egypten inte släppte in ens bråkdelen av alla hjälpsändningar som kommit till Rafah och al-Arish. Trots brist på allt i Gaza höll palestinierna ut. Och trots att Mubarak, inför en chockerad och bestört arabvärld meddelade att han inte kan släppa in hjälpsändningar i israelisk territorium utan israelernas godkännande: ”Gaza är ockuperad mark och israelerna måste godkänna varenda kartong som vi släpper in” sa han och jag och mina vänner höll på att trilla från soffan av förvåning. Men det var säkert ingenting jämfört med det som stackars egyptiska folket kände och tänkte då. Hela fältsjukhus, tusentals ton med mediciner, sjukvårdsutrustning är lagrade på egyptisk mark medan Gaza förblöder, svälter och fryser.

Och nu kallar han till sig eurpierna. De kom springande och ska senare dinera med Gazas bödlar. Som om ingenting har hänt. Och Mubarak och Abbas folk talar och har talat i flera dygn om återuppbyggnaden av Gaza och om givarländer. De som bevakade blodbadet vill nu återuppbygga. Visst. Istället för att ställas tillsvars för högförräderi, krigsbrott och brott mot mänskligheten därför att han lät bli att hjälpa ett instängt döende folk.

De vill återuppbygga. Det vill israelerna också göra kommer det att visa sig. Gazakammaren blir säkert en lönsam affär även för Israel. Om allt som behövs för att så småningom återuppbygga det belegrade och blockerade Gaza måste köpas från Israel kommer Israel att gå med en jättevinst och inte känna av någon ekonomisk kris på år och dar. För miljarderna kommer att strömma in via Mubaraks och Abbas kistor och sedan hamna i Israels.

Någon, stoppa denna galenskap!

SvD 1 2 3 DN 1 2 3 4 VG 1 2 Dbl 1 2 3 4 5   SDS

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Massaker, Blodbad, Krigsförbrytelser, Brott Mot Mänskligheten, Belägring, Egypten, Palestina, Hosni Mubarak, Mahmud Abbas, Muhammad Dahlan, DIME, Uran, Vit Fosfor, Cancer, Mads Gilbert, FN, UNRWA