Byn Um al-Hayran

Under veckan, och medan vi i omvärlden var upptagna med andra aspekter av konflikten, har staten Israel fortsatt sin fördrivning av urinvånarna från Negevöknen.
Jag ska här berätta historien om en by med ett vackert namn, som dessvärre, påminner om byns öde. Namnet är Um al-Hayran, Den Villrådiges Mor, betyder det. Undra hur dessa namn kommer till…

Invånarna i Um al-Hayran, bodde förr norr om den staden som idag kallas Rahat. Därifrån fördrevs dem med våld, 1956 och fick slå sig i det som nu är (eller var) Um al-Hayran. Här fick de hyra mark, som de kunde leva av. Den mark som de ursprungligen ägde, togs över av en närliggande kibbutz som heter Shoval.

2004 började de israeliska myndigheterna planera för deras fördrivning på nytt. Anledningen är att denna by betraktas, som många andra byar i Negevöknen, som olagliga. Trots att invånarna har försökt få dem erkända som lagliga i decennier. Utan resultat.

Nu, när världen var upptagen med nyheterna från Gaza, passade man på. Men att stjäla bybornas pengar och smycken, tror jag inte var en officiell del av planen.
En äldre palestinsk man berättar gråtande: De rev husen! Men först tog de våra pengar och våra kvinnors smycken. Vad ska vi nu ta oss till?

Ja, vad ska man nu ta sig till? Det undrar jag också.

Annonser

Så ser etnisk rensning ut, i juni 2007


Så såg det ut när man fördrev invånarna från byn Um al-Hayran i Negevöknen i måndags!

Libanesiska armén försvarar sin heder igen

Det rådde generalstrejk i alla palestinska flyktingläger i Libanon idag, och fredliga protester mot belägringen och bombningen av Nahr al-Bared i 40 dygn.

De flyktingar som flydde från Nahr al-Bared till al-Baddawi, gav sig i väg i en fredlig demonstration mot Nahr al-Bared, därför att de inte står ut med att inte veta vad som hände deras anhöriga som är kvar därinne.

Den libanesiska armén beordrade dem att gå tillbaka. De vägrade och fortsatte gå. Då sköt armén på dem.
Resultatet är 2 döda 30 skadade.

Jag är bara en av många andra som undrar, vad finns det kvar i Nahr al-Bared att skjuta på? Om det från början fanns ett 80-tal anhängare av Fath al-Islam, hur många kvar av dem kan det finnas?
Är det så att man inte tänker ge sig så länge någon är vid liv inne i Nahr al-Bared? Det var ju drygt 8 000 civila kvar i lägret. Men, en massaker i Libanon måste alltid vara värd namnet.

När män gråter

K. Shaddad, Irak

Aljazeeras nyproducerade dokumentär om irakierna på flykt, al-Raheel al-Morr, eller den bittra flykten, är det sorgligaste jag någonsin sett.

Den ena irakiern efter den andre, grät länge och bittert och berättade den ena hjärtslitande historien efter den andra, om sin flykt till Syrien. Det är faktiskt inte vanligt att se män gråta. Och det är absolut inte vanligt att se män gråta så förbehållslöst. Så naket. Så bittert och så länge. Det är sådant som enbart kvinnor tillåtit sig genom tiderna.

Den historien som bröt ner mitt försvar totalt, handlade om en far vars nioårige pojke satt ensam hemma dygnet runt. Han var inte ens välkommen i någon skola, på grund av sitt sönderbrända ansikte.

Pappan grät och grät och med tårarna droppande från hakan, berättade han historien om sin lille pojke.

”Min sons ansikte var totalt sönderbränt. Jag sålde mitt hus och all min egendom och åkte hit med honom så att han skulle få de nödvändiga operationerna. Men på vägen blev jag rånad. Jag bad på mina bara knän, snälla, titta hur min pojke ser ut… men det hjälpte inte. De tog allt vi ägde och lämnade oss mitt på vägen…”

Men mannen har hittills, med all den kärlek han uppbådat, och viljan att hjälpa sitt barn, lyckats ordna hela 7 operationer, genom vädjanden, tiggande och goda vänners hjälp.

”Min son kan se nu. Man kan se hans ögon igen. Man har gjort ett helt nytt ansikte för honom. Men han behöver minst 10 operationer till…”

Nu droppar tårarna från min egen haka. En sådan kärlek. All denna ensamhet som denna pojke lever i… tur att han har sin pappa, tänker jag, och blir vansinnig på alla rektorer som avvisat honom på grund av hans utseende. Jag tror att barn är mycket mer toleranta mot andras utseende än vi vuxna är. Det är först när våra fördomar förgiftar dem, som de blir aviga mot personer med avvikande utseende.
Jag tycker att varje tevekanal med självaktning ska visa dokumentären omgående

Hur länge ska den här mannen få gå lös?

Vi tror att den ultimata framgången som afghanerna och irakierna rönte, kommer att inspirera andra som vill leva i frihet… så talade Bush när han invigde en moské igår. Dessutom lovad han syrierna och iranierna att de snart ska få samma himmelrike av kärlek och religionsfrihet som irakierna och afghanerna fått…(samma dag som 50 irakier sprängts i luften, mer än 70 skadats och 20 lik med avhuggna huvuden hittats!)
….
Han hotade också med att utse ett eget sändebud till Islamic Confernece (en spion, med andra ord).
Någon! Skona mig!

Att få somna i sin egen säng

Abd al-Hadi Shala, Palestina
….
Precis när jag ska gå och lägga mig, i min stora renbäddade säng, tänker jag på att 1400 palestinier sitter fast vid gränsen mellan Syrien och Irak.
Palestinierna i Irak har utsatts för mord, plundring, våldtäckter, rån och fördrivning, som straff för Saddams stöd för palestinierna.
Nu har några hjälporganisationer lyckats sätta upp ett flyktingläger åt dem, mitt i öknen, i 50 graders värme på dagen och ökenkylan vid småtimmarna.
De saknar i stort sett allt. Från vatten och mat till välling till medicin och kläder.
Varför släpper inte syrien in dem? Syrien som tagit emot 1,5 miljoner irakier. 1400 människor hit eller dit kan inte göra någon större skillnad! De behöver ju inte stanna i Syrien utan kan åka därifrån till sina släktingar i andra länder.
Så kan det gå därför att palestinierna, som inte står under FN:s UNHCR, inte kan förvänta sig någon hjälp från det hållet. Inte ens flyktingstatus åtnjuter de som utgör den största flyktinggruppen i världen.
Så de får stanna där och stekas och frysa i öknen, medan världen blundar och täpper till sina öron. Hade de haft vilken annan nationalitet som helst, hade det blivit ett ramaskri i hela världen, inte minst i FN…

De tunga bördornas kamel

Shafeeq al-Hout
Varje gång jag ser Shafeeq al-Hout, PLO:s förra representant i Libanon fylls mina ögon med tårar. Det är en typisk palestinsk gammal herre som ser ut att bära hela det palestinska folkets börda på sina axlar. När palestinierna led som värst i Libanon, råkade han vara PLO:s ambassdör där. Någon kallade honom en gång, då, De tunga bördornas kamel. Det är ett fint arabiskt sätt att erkänna någons insatser och goda avsikter.

Äldre och sorgsnare än någonsin förut såg han ut ikväll när han sa följande:

– Jag vägrar bli indragen i polemik mellan Fatah och Hamas. Det sorgliga att vi sitter och diskuterar Fatah och Hamas istället för den förfärliga situationen i Gaza, israels angrepp på Nablus och det som palestinierna utsätts för i Nahr al-Bared.
– Endast som palestinier, säger jag att konflikten måste få ett slut.
– Jag anser att det som är farligare än det som hände mellan Fatah och Hamas är det som kan vara på väg att hända inom Fatah.
– Hani al-Hassan avslöjade inga hemligheter igår. Allt står ju redan i israelisk och amerikans press. Alla palestinier talar om det, både på gatan och i sina vardagsrum.
– Faktum är att Fatah inte har städat sitt hus sedan Arafat lämnat oss. Det var väntat att det skulle få konsekvenser efter att Camp David 2 blev ett misslyckande.
– Än idag lever Saeb Ereikat på en dröm, och det är att få ett tillfälle att tala med Olmert, så att han kan boka en tid med honom för att Samtal med Abbas. Samtal som ofta aldrig blir av och blir de av leder de till absolute ingenting.
– PLO:s nuvarande Centrala Kommittén är inte laglig. PNC är inte laglig. Det finns inget idag som kan kallas PLO. Det palestinska central rådet som kallades häromdagen var en tillfällig samling som hade ett tillfälligt uppdrag.
– Vi vet inte längre vem det är som har huvudansvaret. Det borde vara den som är chef för PLO:s centrala kommitté, överhuvud för den palestinska myndigheten och som är ledare för Fatahrörelsen, alltså, Mahmoud Abbas, och Khalde Misháal, ledaren för Hamas.
– Abbas måste omedelbart städa i Fatahs hus. Abbas måste bilda ett palestinskt centralråd där ALLA palestinska organisationer finns representerade. Han måste bilda en verklig palestinsk National församling, ett nytt PNC och därefter välja en ny exekutiv kommitté för PLO. Utan ett fungerande nationellt råd, kan ingen fråga Fatah eller Hamas: Vad håller på med? Eller säga: Ni har fel!