Muqtada, en alltför ung patriark

_53326_sadr123.jpg

Muqtada al-Sadr

Muqtada al-Sadr är hittills den största irakiska gåtan för mig. Men han är nog en gåta för de flesta. I lördagas sände arabiska al-Jazeera en unik entimmes intervju med honom och plötsligt framträder en alltför ung man, ja han är född 1973, men ändå, en alltför ung man med ett alltför tungt arv.

Hans svarfär var Muhammad Baqir al-Sadr som avrättades 1980. Hans far Muhammad Sadiq al-Sadr och hans två börder mördades 1999. Hans kusin Moussa al-Sadr som grundade Amalmilisen i Libanon försvann den 31 augusti 1978 och aldrig hörts av sedan dess. Många i hans släkt betraktades som andliga ledare för shiamuslimerna i Irak och Libanon.

Det sägs att han inte klarade av studierna vid Hawza, den religiösa skolan. Vilket inte är alls konstigt, anser jag. Det kan inte ha varit lätt för den växande unge mannen att bara finna sig i det religiösa lärandet som ju för hans likar är på livstid egentligen. Och det sägs att han gillade dataspel. Det skulle jag också göra om jag förväntades axla all denna ansvar efter så många, och för den religiösa gruppen så viktiga personer. Killen kan inta ha haft lugn och ro någonsin. För att inte tala om ett eget liv och möjligheten att gå sina egna vägar.

När amerikanerna invaderade och Saddam röjdes, var det säkert miljoner irakier som sökte sig till Muqtada och förväntade sig svar från på många frågor. Den unge mannen blev över en natt ”fader” för miljoner. 

 Svaret blev al-Mahdis armé. Muqtada själv vill inte säga hur många ingår i den armén. Många siffror har valsat i arabisk media och de har pendlat mellan 25000 och 1000 000 man.

För några veckor sedan uppgav Muqtada att han ville dra sig tillbaka för att ägna sig åt sina studier. Men han hann knappt göra det innan oroligheterna började visa sig i Basra. Det talas om grupper där som kontrollerar och säljer massor av olja för sin egen räkning. Om allt mellan religiösa fromma grupper till rent kriminella gäng. Det lät som om Muqtada hade tappat greppet om några av dessa grupper. Men så kom han tillbaka, gav några anvisningar, och påstod att han egentligen var borta, fortfrarande. Han bara gjorde ett gästspel för att ge råd, skapa riktlinjer och så vidare… Iran tycker han lägger sig i det irakiska folkets angelägenheter och har bara egna intressen att se efter. USA ser han som ockupanter som bör bekämpas men utanför städerna för att inte skada irakier…

Nuri al-Maliki beskrev hans milis som värre än al-Qaida. Samtidigt försöker Muqtada närma sig sunnimuslimerna. Och bland de arabiska stammarna i södra Irak har några deklarerat att man inte tänker stå och se på om al-Malikis trupper och amerikanerna ger sig på Muqtadas milis.

Samtidigt har det länge valsat bilder på nätet som påstås bevisa att Muqtada i egen hög person var närvarande vid avrättningen av Saddam Hussein. De visar till och med att en av de två männen som satte snaran runt Saddams hals var just Muqtada. Sådana rykten kan sätta Irak i ännu större brand än den som härjär nu.

 Många har rykterna varit, och kanske mer än rykten, om våld och andra brott som begicks mot andra irakier, främst sunnimuslimerna. Men allt tyder på att Muqtada faktiskt gör skillnad på vanliga sunniter och gamla Baathister. Det är i alla fall vad han försäkrar under interjun där han flera gånger talar om ”Alla irakier, oavsett var de hör hemma någonstans, etniskt sett.”

Var Muqtada befinner sig idag har jag ingen aning om. I vilket land ville inte al-Jazeeras journalist tala om och han gjorde klart att när han gjorde intervjun så hade han ingen aning om var han befann sig. Men var än Muqtada befinner sig så kommer han, lät det som, att spela en avgörande roll för Iraks närmaste framtid. Med oroligheterna i Basra har han skakat om Nuri al-Maliki riktigt hårt. Och om han verkligen uppmanar al-Mahdis armé att sätta igång med fullskaligt krig mot Nuri al-Malikis regering eller mot amerikanerna… ja, då har al-Maliki och amerikanerna riktiga problem.

Om den nuvarande situationen i Irak sa han under intervjun bland annat: ”Saddam ockuperade med sin diktatur, men den nya ockupationen av multinationella styrkor är ingen bra lösning… Baathisterna finns kvar och spelar en värre roll idag… Jag har sagt förut och jag säger det igen: Den lille Satan har försvunnit för att ge plats åt den store…”

Muqtada al-Sadr är ett skolexempel på en människa som aldrig haft en chans. De föds in i något så stort att det första det äter, är deras liv. Det är en kille som aldrig upplevt annat än våld trots att det han tyckte om först var datorspel… Som kanske hade mått bättre av att få vara vilken irakisk kille som helst, istället för den store ledaren, ättling till en hel rad av stora ledare. Arvtagare till en av världens sorgligaste och mest saragade riken idag. Ett rike med 6000 000 föräldralösa barn, varav en miljon inte går i skolan idag, enligt Unicefs senaste rapport.

Men vad är hans främsta mål Idag: ”Iraks befrielse, det är mitt främsta mål, al-Mahdis arméns främsta mål. Oavsett om jag dör, blir mördad, avsätts… Jag kommer aldrig att uppge kampen för Iraks befrielse… Amerikanerna vet mycket väl, bättre än dig och mig, att jag bekämpar dem…” Det är vad han sa till aljazeeras programledare, Ghassan Bin Jiddo.

Och hur man än vänder och vrider på saken, kommer man fram till att amerikanerna inte hade den ringaste aningen om vad de gett sig in i…

SvD  DN DN1 Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

The most wanted list, Noam Chomsky

1206313964.jpg

Imad Moughniyeh

Israeli & U.S. atrocities fall into the murder with foreknowledge but without intent category of murder.
On February 13, Imad Moughniyeh, a senior commander of Hezbollah, was assassinated in Damascus.

”The world is a better place without this man in it,” State Department spokesperson Sean McCormack said, ”one way or the other he was brought to justice.” Director of National Intelligence Mike McConnell added that Moughniyeh has been ”responsible for more deaths of Americans and Israelis than any other terrorist with the exception of Osama bin Laden.”

In the present case, if ”the world” were extended to the world, we might find some other candidates for the honor of most hated arch-criminal. It is instructive to ask why this might be true.

The Financial Times reports that most of the charges against Moughniyeh are unsubstantiated, but ”one of the very few times when his involvement can be ascertained with certainty [is in] the hijacking of a TWA plane in 1985 in which a U.S. Navy diver was killed.” This was one of two terrorist atrocities the led a poll of newspaper editors to select terrorism in the Middle East as the top story of 1985; the other was the hijacking of the passenger liner Achille Lauro, in which a crippled American, Leon Klinghoffer, was brutally murdered. That reflects the judgment of ”the world.” It may be that the world saw matters somewhat differently.

The Achille Lauro hijacking was a retaliation for the bombing of Tunis ordered a week earlier by Israeli Prime Minister Shimon Peres. His air force killed 75 Tunisians and Palestinians with smart bombs that tore them to shreds, among other atrocities, as vividly reported from the scene by the prominent Israeli journalist Amnon Kapeliouk. Washington cooperated by failing to warn its ally Tunisia that the bombers were on the way, though the Sixth Fleet and U.S. intelligence could not have been unaware of the impending attack. Secretary of State George Shultz informed Israeli Foreign Minister Yitzhak Shamir that Washington ”had considerable sympathy for the Israeli action,” which he termed ”a legitimate response” to ”terrorist attacks,” to general approbation. A few days later, the UN Security Council unanimously denounced the bombing as an ”act of armed aggression” (with the U.S. abstaining). ”Aggression” is, of course, a far more serious crime than international terrorism. But giving the United States and Israel the benefit of the doubt, let us keep to the lesser charge against their leadership.

A few days after, Peres went to Washington to consult with the leading international terrorist of the day, Ronald Reagan, who denounced ”the evil scourge of terrorism,” again with general acclaim by ”the world.”

The ”terrorist attacks” that Shultz and Peres offered as the pretext for the bombing of Tunis were the killings of three Israelis in Larnaca, Cyprus. The killers, as Israel conceded, had nothing to do with Tunis, though they might have had Syrian connections. Tunis was a preferable target, however. It was defenseless, unlike Damascus. And there was an extra pleasure: more exiled Palestinians could be killed there.

 …

A third competitor for the 1985 Mideast terrorism prize was Prime Minister Peres’ ”Iron Fist” operations in southern Lebanese territories then occupied by Israel in violation of Security Council orders. The targets were what the Israeli high command called ”terrorist villagers.” Peres’s crimes in this case sank to new depths of ”calculated brutality and arbitrary murder” in the words of a Western diplomat familiar with the area, an assessment amply supported by direct coverage. They are, however, of no interest to ”the world” and therefore remain uninvestigated, in accordance with the usual conventions. We might well ask whether these crimes fall under international terrorism or the far more severe crime of aggression, but let us again give the benefit of the doubt to Israel and its backers in Washington and keep to the lesser charge.

These are a few of the thoughts that might cross the minds of people elsewhere in the world, even if not those of ”the world,” when considering ”one of the very few times” Imad Moughniyeh was clearly implicated in a terrorist crime.

To repeat once again, we can distinguish three categories of crimes: murder with intent, accidental killing, and murder with foreknowledge but without specific intent. Israeli and U.S. atrocities typically fall into the third category. Thus, when Israel destroys Gaza’s power supply or sets up barriers to travel in the West Bank, it does not specifically intend to murder the particular people who will die from polluted water or in ambulances that cannot reach hospitals. And when Bill Clinton ordered the bombing of the al-Shifa plant, it was obvious that it would lead to a humanitarian catastrophe. Human Rights Watch immediately informed him of this, providing details; nevertheless, he and his advisers did not intend to kill specific people among those who would inevitably die when half the pharmaceutical supplies were destroyed in a poor African country that could not replenish them.

Rather, they and their apologists regarded Africans much as we do the ants we crush while walking down a street. We are aware that it is likely to happen (if we bother to think about it), but we do not intend to kill them because they are not worthy of such consideration. Needless to say, comparable attacks by Araboushim in areas inhabited by human beings would be regarded rather differently.

If, for a moment, we can adopt the perspective of the world, we might ask which criminals are ”wanted the world over.”

Hela artikeln finns att läsa på aljazeera.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Abbas får inte åka till Gaza

1_746207_1_34.jpg
…..

Khaled Meshaal, Hamas högste ledare, erbjuder sig att åka till Gaza för att där ta emot Abbas och samtala.Jag vet inte om Khaled Meshaal verkligen menar det. Khaled Meshaal själv har utsatts för mordförsök förut från Israels sida. Han har kung Hussein att tack för sitt liv idag, då kung Hussein tvingade israelerna att tillhandahålla ett motgift mot giftet som israeliska Mossadagenter hällde i Meshaals öra i Amman1997. Så, Meshaal kan inte annat än frukta för sitt liv om han sätter sin fot i Gaza. 
Abbas däremot kan inte åka dit av samma anledning som nio arabiska ledare uteblev från det arabiska toppmötet i Damaskus igår. Varenda unge i arabvärlden känner till att USA har satt tre röda linjer som de som anses vara moderata araber inte får gå över: Hamas, oppositionen i Libanon och Syrien. Och de linjerna har Israel varit med och ritat också. En försoning mellan Abbas och Hamas skulle innebära slutet för Abbas. Det första som kommer att försvinna är det amerikanska ekonomiska och politiska stödet.
Abbas roll idag är att fungera som skugga som ska ge sken av att det finns någon sorts politisk närvaro för palestinierna. I praktiken är han och hans säkerhetsstyrkor i israelernas tjänst och inte i palestiniernas. Den dagen han är i det palestinska folkets tjänst blir hans sista. 
Mahmud Abbas är inte särskilt ensam. Han ingår i en hel hop ”moderata araber” där han åtnjuter kungligt sällskap. Kung Abdallah av Saudiarabien, Kung Abdallah av Jordanien, och Kung Muhammad av Marocko sitter i samma båt. Och mitt i detta sällskap trivs Hosni Mubarak också.Det är inte för inte som Condi Rice kommer till Mellanöstern, åker hem, och då dyker Dick Cheney upp, och när Dick Cheney åker, så kommer Condi igen, knappt anmäld.
Nervositetsfaktorn var på topp i Vita Huset inför toppmötet i Damaskus. Arabvärldens ledare är nu delade i två läger.De som vill hålla ihop inom Arabförbundet, och de som vill spräcka det i väntan på amerikanska och franska förslag om nya konstellationer där en del arabländer åker ut, för att bereda plats för Israel. En sorts ny Mellanöstern där amerikanska bomber inte riktigt fungerat hittills. Genom politik, täta besök och generöst bistånd till svajiga regimer, vill man bygga upp ett alternativ till Arabförbundet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Muslimer som försöksdjur för nästa generationens vapen?

1_698195_1_34.jpg

Muslimers mänskliga rättigheter?

En av bloggens favorit kommentatorer, irakiska Nadia, har just skickat en länk till en artikel som berättar om de nya vapnen. En del av dem har redan använts i Irak och Somalia, enligt artikeln.

In 2004 the US Navy funded research into using the Frey effect to project sound that caused ”discomfort” into the ears of crowds.

The report also discusses a microwave weapon able to produce a disabling ”artificial fever” by heating a person’s body. While tests of the idea are not mentioned, the report notes that the necessary equipment ”is available today”. It adds that while it would take at least fifteen minutes to achieve the desired ”fever” effect, it could be used to incapacitate people for almost ”any desired period consistent with safety.”

Less exotic technologies discussed include laser dazzlers and a sound source loud enough to disturb the sense of balance. Both have been realised in the years since the report was written. The US army uses laser dazzlers in Iraq, while the Long Range Acoustic Device has military and civilian users, and has been used on one occasion to repel pirates off Somalia.

However, the report does not mention any trials of weapons for producing artificial fever or seizures, or beaming voices into people’s heads.

Läs mer på technology.newscientist.com

DN  SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Muslimer konspirerar för att ta världsherraväldet!

….
Ja, här kan ni se hur de farliga muslimnerna konspirerar för att ta världsherreväldet!
Ni behöver inte alls kunna arabiska för att höra hur många gånger Guds namn nämns i bönen! ”Bismillah” Ismallah” och ”Ismalletein”
Jag tycker verkligen att alla världens liberaler har anledning att skita på sig av skräck!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Syrien oskyldig

hariri301a.jpg

Libanons förre premiärminister Rafiq al-Hariri

Kvällen innan arabiska toppmötet i Damaskus kom nyheten: Syrien är oskyldigt till mordet på Rafiq al-Hariri. Det tog ett tag innan nyheten sjönk in. Efter så många år av beskyllningar, isolering, hat och falska rykten kommer äntligen en kanadensisk åklagare, Daniel Bellemare, som nu leder utredningen på ett hederligt och professionellt vis. Och det visar sig att sanningen inte är så himla svår att komma fram till. De som mördade al-Hariri är kriminella som utgör ett stort närverk.

Det visar sig att när man lägger politiken och politiska mål åt sidan, så går det att nå fram till sanningen. Jag skulle velat se några nunor när nyheten briserade. Saad al-Din al-Hariris, Fuad Senioras, Samir Gaagaas och Walid Jumblats nunor bland de främsta.

Senioras nuna är jag dock nyfiknast på. För han avstod från att åka till arabiska toppmötet i Damaskus när Libanon behöver det som mest, inte minst med tanke på den havererande eknomin i Libanon. Hur än Seniora vänder och vrider på sig är Syrien det land som står Libanon närmast, som tar emot libanesiska flyktingar när det behövs, och när det gäller att se till att Libanon får det som Libanon behöver. Hundratusentalas libaneser skulle ha frusit ihjäl i vintras om de inte kunde köpa sitt bränsle från Syrien. Tusentals libaneser från byar som ligger vid gränser skickar sina barn till syriska skolor och får syrisk sjukvård.

Ingen har så nitiskt och så envist pekat ut Syrien som skyldig till mordet på Hariri och på andra libaneser som mördats, bland dem journalisten Samir al-Qasir och chefredaktören för dagstidningen al-Nahar, Jubran Twaini, så som de ovannämnda herrarna gjort. Och då kan man ju också börja undra, vem mördade parlamentrikern Pierre al-Gemayel, general Francois al-Haj och många, många fler.

Den nya rapporten slår fast att syrierna har samarbetat med utredning på ett acceptabelt sätt och även inom rimliga tidsgränser. Det hedrar syrierna. Efter alla beskyllningar kan man frestas att smälla igen dörren i ansiktet på nya utredare när de gamla visat sig vara köpta och oprofessionella.  

Det som Daniel Bellemare nu lägger fram är extra roligt, med tanke på alla händer som gnuggats, alla ansikten som av skadeglädje förvridits och alla miljontals dollar som spenderats på en internationell domstol där Syrien och Syrien allena är tänkt att stå i den anklagades bås!

Samtidigt som amerikanska soldater som i Irak våldtagit, mördat civila och barn frias i parti och minut.

Läs mer på Aljazeera.net/English SvD DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Hatets blonderade getabock

1203693504-irakisk-femarig-flicka-18-jan-2005.jpg

Irakisk flicka, Kristendomens offer? Naturligtvis inte!

I mitten av 1970-talet hade knappt någon hört talas om muslimsk fundamentalism. Då var lemlästade kroppar en del av min vardag. Omskurna muslimska män förlorade först sina könsorgan, och därefter andra kroppsdelar på vägarna i Libanon. Avhuggna huvuden var verkligen något jag förknippade med skäggiga typer med ett stort gulkors om halsen. I min barnsliga värld var korset till och med kring en sjuksköterskas hals en dödssymbol. Det är faktiskt sant. Jag blev så rädd när jag såg att sjuksköterskan som höll i min enmånadsgamla kusin hade ett kors om halsen att jag ville slita honom ur händerna på henne för i min tioåriga hjärna trodde jag att hon skulle döda honom.

Men till skillnad från andra växte jag upp och förstod att ohyggligheterna som jag upplevt inte hade med Kristendomen att göra. Det gör min släkting med, vi kalla henne N. Hennes far och farbröder avrättades med yxslag mot huvudet. Och de som avrättade dem hade också stora guldkors om halsen. Det hörde till uniformen.

Nu har den nederländske politikern med getabockblicken och det blonderade håret, Geert Wilders, släppt sitt alster, Fitna. En orgie i hat. Och han inser inte att han är inte ett dugg bättre än de som han försöker skildra.

Det som oroar mig är vad som är på gång. Den senaste publiceringen av Muhammedteckningarna i Danmark kom samtidigt som massakern i Gaza där ca 200 människor, många av dem små barn och kvinnor dödades. Den danska fackföreningsrörelsen publicerade teckningarna någon dag efter det att israeliskt flyg jämnade palestinska LO:s högkvarter i Gaza med marken. Så mycket var kamratskapet och solidariteten arbetare emellan värt.

Vad kommer nu? I samband med Fitna? Fem år sedan slakten i Irak påbörjades och 60 år av fördrivningen av ett helt folk från Palestina? Det är bara att vänta och se! Men filmen är så ohygglig att det måsta vara något stort på G. Är det ett nytt muslimskt land som har en aning för mycket gas och olja?

Jinge  SvD SvD2  DN DN1 Politiken1 Politiken2 Dagbladet Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,