Än en gång framställer DN palestinierna som tragiska idioter

Det här, talar herr Avineri inte om
…..
Har precis kommit hem. Illamåendet har suttit i hela dagen men det var bara att stå ut. Man kan inte spy hur mycket galla som helst i glada vänners sällskap och inte inför främlingar på väg heller. Men nu, skriver jag, om bödeln, som ojar sig över offret och dess väg mot svärdseggen!

En så kallad Avineri, sliter sig i håret idag på DN:s sidor, över hur hopplösa palestinierna har varit när det gäller att ta tillvara sina rättigheter. De bara vägrade ta sina rättigheter fast engelsmännen och sionisterna erbjöd dem alla möjliga härligheter på ett fat av diamant, i stort sett.

Nej, Palestina hade ingen infrastruktur, det var inget fungerande land och judarna byggde upp allting medan palestinierna låg och latade sig i en olivdunge någonstans. Sen, fick man flyktingproblemet. Det bara blev liksom. Inga judiska ligor ställde till massakrer på olika palestinska byar. Nej, man bombade inte Galiléens byar med flyg. Flyktingproblemet är ett resultat av palestinskt dumhet.

Nu ojar sig herr Avineri över att Abbas inte kan samla det palestinska parlamentet. Inte ett jävla ord om 43 ledamöter av samma parlament sitter i israeliskt fängelse.

Den vidrigaste av bödlarna, är den, som förutom att rättfärdiga sin slakt, är att han går längre, och skriver om offrets historia!
Avneri kan ta sin artikel och torka arslet med. Det skulle jag ha gjort, om inte hans obehagliga omtanke fanns där och förvandlade det mjuka pappret till taggiga tistlar! Fy fan, herr medlidande!

Annonser

Irak mellan fotbollsglädje och öppna sår

Killarna satt i vardagsrummet med hjärtat i halsgropen. De bad högt att Irak skulle vinna matchen. Det var verkligen rörande. Ingen av dem var irkier men de tyckte nog att Irak behöver en seger idag, långt mer än Saudiarabien.

Jag stod och bakade en blåbärskaka i köket när målet kom. Då kunde min väninna vispa vaniljsåsen med gott samvete. Det blir en firandets, och inte en tröstens blåbärskaka, tänkte jag utan att riktigt förstå. För fotboll är inget jag förstår, om jag säger så.
Men så rullade nyhterna på efter matchen! 1 500 000 irakier i syrien. Många av dem är sjuka och många andra är i stort behov av läkarvård och operationer på grund av krigsskador. Barn, kvinnor, gamla, män… Många behöver 2-10 operationer för att någonsin fungera normalt.
Syriska läkare behandlar dem utan att ta betalt. Den syriska sjukvården räcker inte till och har inte de resurser som krävs.
Ska verkligen det fattiga Syrien lappa ihop en sån otrolig massa människor, medan de som orsakade skadorna och lidandet skickar sina miljarder i bistånd till den superrika Israel? För i samma nyhettsändning talade man om de 30 miljarder dollar som Israel ska få, så att de kan lemlästa ännu fler kroppar.
Är det där USA:s pengar behövs bäst? Kan inte USA ta av alla oljemiljarder som man plundrar Irak på och bekosta åtminstone sjukvård för irakiska flyktingar? Oljan strömmar ut ur Irak utan att oljefaten räknas. Amerikanerna har stängt av räkneverken! Och fattiga Syrien räknar inte heller antalet kroppar man lappar ihop. Och man vill bara gå i tusen bitar för fräckheten i denna ohyggliga tid vi lever i…

En fjäril


Av en slump hittade jag den här bilden igår. Den är tagen i min hemby, Suhmata, i Galilén.
Det har aldrig slagit mig att det blommar där, och att det finns fjärilar också!

Amerikanska bevis! IGEN!

…….
Hörde just en amerikansk pamp i Irak meddela att man har BEVIS för att Iran stödjer miliser i Irak!
Skönt att höra! Betryggande!
Det var ju så länge sen nu amerikanerna hade bevis för att Irak hade massförstörelsevapen!

Två olika sorters kvinnliga politiker

Den nya sorters kvinnliga politiker, Rasha al-Rantisi, Hamas, vars man mördades av israelerna för ett par år sedan, ställde upp i parelamentsvalet till den nu förlamade ”Majlis Tashree3i” som det det palestinska parlamentet heter! Det är en kvinna som tar plats utan pardon!
…..
Och så har vi Intisar al-Wazir, änka efter Abu Jihad, som mördades av israelserna i Tunis i slutet av 1980-talet. Hon har funnits i politiska sammanhang så länge jag minns, men vad hon har gjort har jag ingen aning om. Är det så att hon alltid varit enbart en dekoration? Eller har man aldrig gett hennes politiska arbete något utrymme i media? Kanske är det både och!

…..

Palestinska kvinnor

Ta mig dit det faller (enbart) israeliska bomer, så att vi kan dö med hedern i behåll!”


Jag har fått påpekanden om att det i min blogg saknas ett feministiskt perspektiv. Att alla palestinska politiker är gamla gubbar. Men så är inte fallet. Det är inte mitt feministiska perspektiv det är fel på, utan verkligheten.

Palestinska aktiva kvinnor har alltid känts som ett minerat fält för mig. Fruktansvärt komplicerat och förvirrat. För samtidigt som jag är övertygad om att det palestinska samhället knappt skulle existera idag utan dessa tusentals anonyma kvinnliga kämpar, vet jag att den palestinska kvinnan har fler fiender än någon annan kvinna i världen. Och det är mäktiga fiender. Det traditionella patriarkatet i samhället, det politiska patriarkatet och det kulturella, i arabvärlden i stort, men framför allt: ockupationen, flyktingskapet, fattigdomen och rättslösheten.

Den palestinska kvinnan har alltför ofta varit uppslukad av att lappa ihop flyktingtillvaron eller livet under ockupationen. Några har kommit fram, knappt, som översten från Tall al-Zaatar, Amina Shams, som mördades av sina egna någon månad efter att hon blev överste, till Nabila Badran som avrättades på öppen gata, för sitt engagemang i flyktinglägren i Beirut, när de utsattes för den ena massakern efter den andra, i mitten av 1980-talet.

Det här är bara början på min behandlig av detta ämne. Jag kommer säkert att behöva återkomma till det flera gånger, så mycket som tid och hälsa tillåter!

Här ska jag tala om gamla och nya kvinnliga politiker! Kvinnliga politiker som dekoration och verkliga, som vill nåt med sina politiska uppdrag.

Ett palestinskt sjävlporträtt

Omayya Joha
……
På höger benet står det: Katastrofen
På vänterbenet: Olyckan