Abdallah och Mubarak saboterar

 1_883166_1_34

 

Mannen på bilden ovan är Qatars Sheikh Hamad Ben Khalifa Aal Thani. Sedan slakten i Gaza började har Sheikh Hamad försökt få ett minimum av arabiskt samarbete för att hjälpa Gazaborna men det har helt enkelt inte gått hittills.

Senast igår sprack det arabiska toppmötet han hade kallat till. Det krävdes att 15 länder skulle närvara för att mötet skulle kunna hålla. 16 länder anmälde sitt intresse men två ändrade sig plötsligt, Marocko och Somalia. Varför är det ingen som säger men alla vet att piskan och moroten var framme. Saudiarabien och Egypten motsätter sig ett arabiskt toppfmöte för att hjälpa Gaza. Gaza ska slaktas och alla andra ska stå och titta på, inklusive Sheikh Hamad.

Egyptierna och saudierna ville att Gaza skulle diskuteras vid det ekonomiska toppmötet i Kuwait.  Det räckte tyckte dem. Ett blodbad och en grillfest av denna storlek, där palestinskt kött brinner över hela Gaza, föranleder inte ett särskilt möte, menar egyptierna och saudierna på allvar.

När så många som 16 länder anmälde sitt intresse för Dohamötet, kallade saudierna till ännu ett toppmöte, denna gång  för Golfstaterna, samtidigt som Dohamötet, imorgon, fredag. Så vi kan sammanfatta att tre toppmöten skulle hållas samtidigt. Allt för att inget skulle bli gjort för att rädda Gazaborna.

De punkter som Shiekh Hamad hade lagt för mötet i Doha var i stort sett  stopp för all normalisering av relationerna med staten Israel vilket innebär brutna deplomatiska och andra förbindelser, som handel och annat.  Att Arabförbundet skulle dra tillbaka det arabiska fredsinitiativet och upprätta en fond för återuppbyggnaden av Gaza som Qatar redan satt in 250 000 000 USD som ska gå till Gaza direkt. (underförstått: tjuvarna och kollaboratörerna i PA i Ramallah göra sig icke besvär).Och upprättandet av en såkallad sjöbro till Gaza där arabiska hjälpsändningar och det som krävs för återuppbyggnaden kan föras in.

Förtvivlad meddelade Sheikh Hamad sent igår natt att mötet nu saknar det nödvändiga antalet stater för att dess beslut ska bli gällande, men att inbjudan gäller ända fram tills mötet ska öppnas. Vi får hoppas och hålla tummarna att Sheikh Hamad bjuder in de intresserade arabländerna ändå och andra grännländer som inte nödvändigtvis är araber.  

Slakten fortsatte med oförminska takt under natten. Tall al-Hawa, en förort till Gaza City hamras sönder över de bonde i höghusen. 1054 döda, 4850 sårade.

Uppdatering 09.45 UNRWA vädjar via telefonsamtal till olika tevekanaler. Grannskapet där deras högkvarter ligger bombas intensivt. Deras förråd, däribland deras bränsleförråd som är avsedd för sjukhus och andra livsnödvändiga institutioner som bagerier och annat kan träffas när somhelt. Det är bränsel som just förts in efter mycket om och men och samordnade insatser.

SvD 1 DN 1 2 Dbl 1 VG 1 2 AB 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Axplock från Aljazeera.net/arabic

afdfgg1

 

Bolivia bryter sina relationer med staten Israel på grund av massakern i Gaza.

Över 90 organisationer, de flesta franska lämnade idag stämningsansökningar mot Israel till den internationella brottsdomstolen i Haag.

Gazas begravningsplatser räcker inte till längre.

Israeliska soldater sköt en kvinna som bar en vit fana och gick tillsammans med en grupp civila som av den israeliska armén tvingats lämna sina hus.

En internationell kampanj är nu igång för att ta tillbaka Nobels Fredspris från Shimon Peres.

Gazakammaren

shammout-for-livets-skull

För livets skull, Ismail Shammout, Palestina

Tevebilderna från Gaza är otydliga idag. Ett tjockt täcke av rök vilar över den lilla landremsan. Dödens kalla hand. Likgiltighetens iskalla ridå. De förtvivlade människornas rop Ya Allah Ya Allah är klanglösa. Stumma. Ohörbara. Kanske tror de själva att de har röster. Jag själv är inte så säker. Jag ser bara gapande munnar. Jag ser min egna ögon. Stora och runda. Ser och registrerar. Några riktiga tankar finns inte. Det som finns är en högre grad av medvetenhet där ord, ljud och röster får en sekundär betydelse.

Jag och hundratals miljoner andra männsikor ser på en förintelse. Det är ett jätteläger. Det är en gaskammare och en förbränningsugn på en och samma gång. Den vita fosforn är bara ett sätt att slå två flugor med en smäll. Folk blir både gasade och brända. Och överlever de så kommer de att utveckla cancer inom loppet av några månader.

Och världen ser på. Och världen har sett på i hela 19 dygn. Och i världen finns det inte en människa av kvinna född som har makten, som kan eller vill stoppa förintelsen. Och vi kan lika gärna låta det sjukna in. Det händer nu. Det händer igen. Och det kommer att hända igen, och igen, och igen.

Idag Gaza, imorgon någon annan stans. Och din tur, och din och din… har inte kommit än. Men den kommer.

Ohyggligast är det för oss araber. Vår värld kommer aldrig att te sig lik igen. Det kanske är svårt att förstå för västerlänningar. Men majoriteten av oss 300 000 000 araber blöder inom bords. De två största arabiska ländernas statschefter är med på slakten av Gaza. Och de kommer inte att åka till det arabiska toppmötet i Doha på fredag. Arabförbundet är ett minne blott och det är på sätt och vis en befrielse. Nu skiljs vetet från agnarna.

USA och Israel har i årtionden arbetat för att sabotera arabförbundets arbete och vi araber har slagits för att skydda den. Tanken har varit att det arabiska i Arabförbudent skulle försvinna så att ockupationsmakten och Aparthiedstaten Israel skulle få plats utan att först lämna tillbaka det de stulit från palestinierna. Det kämpade vi emot. Men nu ger vi upp. Vi vill inte längre ha Saudiarabien och Egypten i Arabförbundet. Inte så länge de styrs av dessa två kriminella tryanner och inte så länge de springer USA:s och Israels äranden.

Istället blickar vi mot Turkiet och Iran. Turkiet som gör sitt yttersta idag för att förhindra Eyptens försök till att genom förhandlingar ge israelerna det som de inte kunde får genom slakten i Gaza.

Och vi kysser marken under deras skor, de som går i Gaza och håller ut och inte låter mördarna komma in städerna, i byarna och i flyktinglägren. I Gaza. I Gazakammaren.

 

asfgg

 

Missa inte Klas Sandbergs Vapenvilan bryts

 Jinge Hampus Esbati1 Esbati2 

SvD 1 2 3 4   Dbl 1 2 3 4  VG 1 2 3 4 5 6  DN 1 2 3 4 5 6 7 AB 1 2 3 4 5 6 7 8

Dime i Gaza

 

Frank Hope:  Just as the Nazi atrocity at Guernica was a testing ground for using new weapons against civilian populations, now Gaza is being used by the Israeli Zionists to test their new weapons of destruction and terror. This new type of weapon is referred to by the acronym DIME which stands for Dense Inert Metal Explosives.

Förutom den vita fosforn har ett nytt vapen använts mot palestinierna i Gaza verkar det som. Dess konsekvenser för de drabbade ser fasansfulla ut och aljazeera bland andra har maskerat bilder för att kunna visa dem.

 

På utsidan syns det ibland  inga skador på kroppen men läkarna upptäcker stora inre blödningar och att vener och blodkärl totalförstörts. Där skadorna syns är det armar och ben som bränns och nästan sågas eller faller av kroppen men där SYNS inget vapen. Det är ett vapen som inte går att se med blotta ögat och som inte syns på röntgen bilder och andra undersökningsmethoder som finns tillgängliga på sjukhus.

 

Men det är inte första gånger, verkar det som. Guardian skriver om det redan den 17 oktober 2006.

Doctors said that, unlike traditional combat injuries from shells or bullets, there were no large shrapnel pieces found in the patients’ bodies and there appeared to be a ”dusting” on severely damaged internal organs.

”Bodies arrived severely fragmented, melted and disfigured,” said Jumaa Saqa’a, a doctor at Shifa hospital, the main casualty hospital in Gaza City. ”We found internal burning of organs, while externally there were minute pieces of shrapnel. When we opened many of the injured people we found dusting on the internal organs.”

al-Sharq al-Awsat

 

SvD 1 2 DN 1 2  AB 1 2 3 VG 1 2 3 Dbl 1 2 3 4 5
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Gaza, 11 januari 2009

Taghreeba aktuell igen

 

Jag hade gärna velat skriva ett inlägg under söndagen men bilderna från Gaza har varit allför ohyggliga och plötsligt inser jag att jag inte kan blogga om små pojkar vars ögon har spruckit eller unga tjejer som fått sina ben sönderfrätta av något som inte ens syns på röntgenbilder.

Jag överlåter det till läkare och experter på nymodigheterna inom kategorin kriminella vapen.

Till bloggens arabiska läsare (som har parabol) kan jag berätta att TV Qatar sänder Taghreeba igen eller historien om palestiniernas kamp och fördrivningen av dem från palestina 1948 och 1967. Historien bygger på Dr. Wahid Saifs memoarer och det är han som skrev manuset till teveserien också.

Taghreeba sträcker sig från börja av 1930-talet och fram till slutet av 1960-talet.

Den sänds ca 22.30 svensk tid.

Brev från Mohmmed Omer

vtgqey8yq3y

 

Journalisten Mohammed Omer som även drev bloggen Rafah Today skickade mig ett brev som han vill dela med sig. Han finns just nu i Holland för behandling av de skador han tillfogats av israeliska soldater vid en gränsövergång  till Gaza förra året då han hade besökt flera länder i Europa och hämtat ett pris för sina insatser när det gäller att berätta om det som pågick i Gaza.

Mourn the Cat That Died

AMSTERDAM, Jan 9 (IPS) – On the phone from Gaza, Zahrah Salem shares the news she has just seen, that so many at the White House were ”deeply saddened” by the death of the cat India Willie. Why, she asks, is nobody at the White House deeply saddened by the death of so many children in Gaza.After a pause she says, ”At least the cat did not die hungry, like the children in Gaza.”

 

Zahrah Salem, 64, has four children and 15 grandchildren to worry about. Day after day of bombing brings blessing they are still there. ”We all sleep in one room,” she says. ”So if we die, we die together. What if we die and the children don’t, we don’t want to leave them behind to suffer.”

These days the injuries suffered by this IPS correspondent at the hands of the Israelis on trying to return home to Gaza seem trivial in the face of what is going on in Gaza. And in the face of the fears over the fate of family and friends back home.

From the comfort of a hospital in Amsterdam, thoughts seem focussed day and night on survivors, on who might perhaps be in hospital in Gaza – lucky enough to make it to hospital, lucky enough perhaps to be still there. And on what a very different place a hospital in Gaza can be from one in Amsterdam.

”We do not receive patients, we receive remains,” says Ahmed Abdelrahman, a staff nurse at Shifa Hospital in Gaza City. The sound of ambulance sirens screams into the phone as we speak. ”It is a job sometimes to put limbs together in the morgue, to find out which body part belongs to who.”

Staff risk their lives to save the injured. ”We have been shot at many times as we evacuate injured people or collect bodies,” says Abdelrahman. ”I have as we speak eight calls from the east side from people who are bleeding, including two women. But our ambulance crew was fired on by the Israelis as they went to help.”

Dr. Mawia Hassanien, head of emergency services at Shifa Hospital says at least 12 emergency workers have been killed and 32 injured. Eleven ambulances have been destroyed.

The injured who are brought to hospital successfully find little treatment possible. The Egyptian authorities have opened the Rafah crossing briefly on a few occasions to allow in medical supplies. But that is a small fraction of what Gaza needs.

Many in Gaza, including Hamas members, say they do not know what to do to stop this. Some scattered groups not under Hamas control continue to fire rockets into Israel. These rockets have killed four and injured 40, and spread serious anxiety among Israelis in Ashkelon, Ashdod, Beersheba, Sderot and some other towns in western Negev.

But the rockets are only an excuse for Israel to destroy the Palestinian structure, Gazans say. An Israeli military spokesman has said the Israeli Defence Forces trained for the attack 18 months at a model of the main city on a desert army base. ”Our soldiers know all the back streets where the targets are,” he said.

Abu Ghasam, 42, of Buriej refugee camp, says he cannot understand the Israeli assault, and ”why the people being killed are the civilians here, and not the ones launching the rockets.”

Ghasam, father of six, has little time to worry about these questions, though. His main concern is to use a few hours of ceasefire to buy bread for his children. He usually finds bakeries closed. For the safe, hunger is now becoming a greater problem, by the hour.

Zahrah Salem knew people close by who have been killed. She can see the mourning tents. ”But I am afraid to go and pay condolences,” she says. ”The Israeli planes are hitting us everywhere.”

She can hear them again and again, and she can hear the bombs and missiles come screaming down. But she does not close the window. If the bomb just misses you, there will be the glass splinters.

*IPS correspondent Mohammed Omer is in treatment in Amsterdam for injuries he suffered at the hands of Israeli soldiers at a crossing on return to Gaza in June last year. He was returning from Europe after winning an award for his reporting. (END/2009)