Hoppas att ni vaknar…

En av de sorgligaste sångtexterna jag känner till är en som sjungs av motståndsmannen, libanesen, Marcel Khalife: Tusbihoona ala Watan… Hoppas att ni vaknar till ett hemland…

Det känns underligt att anstränga sig ens för att förbereda sig på att sova när en och halv miljon människor varav hälften är under 15 år inte kommer att få en blund, därför att israeliskt flyg bombar och därför att rykten går om förberedelser till markinvasion.

434 döda och 2280 sårade…

Vad säger man till Gazaborna? Hoppas att ni vaknar till ett hemland? Det kan räcka för dem om de får vakna överhuvudtaget… eller sova först… åtminstone lite…

Tusbehoona ala Watan…

Annonser

Israels högteknologiska barbari och arabernas gamla förräderi

1_882330_1_59

 

Den palestinier som inte är luttrad vad gäller det israeliska barbariet är ingen riktig palestinier. Om någon talade om för mig förra fredagen att israelerna kunde göra något som kan förvåna mig hade jag inte trott det. Men till och med jag drabbas av en del bilder och nyheter från Gaza och MÖ, som av skott.

Israel har alltid vant oss vid att ställa till någon massaker mitt i eller i slutet av sina krig. Den här gången startade israelerna aggressionen mot Gaza med ett blodbad och det blodbadet upprepas dagligen. Strömmen av människor som ruser hit och dit med döda och lemlästade barn tar aldrig slut. De siffror som hittills kommit ut från Gaza ska vi ta med nypa salt. Antalet barn och kvinnor är enormt mycket större än det som är känt hittills. Resten är helt enkelt MÄN. Varenda palestinsk man i Gaza räknas som icke civila. Det jag hittills hört om dödade militärer är tiotal RIKTIGA Hamasmedlemmar och några från Islamiska Jihad.

Det som är helt otroligt är Gazabornas uthållighet. Inte för en sekund har de tappat sin värdighet. Inte för en sekund har de åkt på propagandan att allt är Hamas fel. Stödet för motståndsrörelsen är kompakt. I skrivande stund ber tiotusentals från flyktinglägret Jabalia i en moské som bombades imorse för att sedan gå i begravningståg för dem som dödades igår, detta samtidigt som israeliska stridsflygplan bombar flyktinglägret.

Ca 450 Gazabor som hade fastnat utanför åker nu hem till Gaza via Rafah. Och Rafah är det enda man talar om i Arabvärlden och Mubaraks envishet med att strypa de döende i Gaza- Förrigår hade jag skrivit att hjälpsändingarna från Qatar släpptes in samtidigt som hjälpsändningarna från Libyen. Så var inte fallet. Qatar fick ta tillbaka allt de hade skickat därför att Mubaraks regim sagt klart och tydligt att de inte tänker släppa in en endasta bommullstuss från Qatar. Folk från Qatars Röda Halvmåne var fullständigt chockade igår när egyptierna meddelade efter fyra dygn att man inte kommer att släppa in ett fältsjukhus som man vill föra in till Gaza via Rafah.

Egyptierna hävdar att ca 300 t0n hjälpsändningar släppts in men idag berättade Gazaborna att de tiggt och bett om att få KÖPA 50 säckar mjöl från Egypten till ett området som har varit utan bröd i flera dygn men fick ett rungande nej till svar.

Siffron från Gaza igår: Gaza har 58 ambulanser men bara 29 av dem fungerar idag. Det finns ca 1530 läkare i Gaza varv två norrmän som jobbar dygnet runt. Antalet dödade hittills är 423 och antalet sårade är 2200. Antalet medeciner och sjukvårdsartiklar som är slut är 335. De flesta sängar på sjukhusen, Och Shifas samtliga 490 betraktas som operationssängar.

Och så en  nyhet från Abbas kansli igår som Abed Rabbuh begåvade oss med: President Abbas har stoppat alla uppviglingskampanjer mot Hamas. Scyssssttt!!!

Jinge  Hampus Paolo Esbati

SvD 1 DN 1 VG 1 2 3 Dbl 1 2 3 4 Pol 1 2

Med blodets motståndskraft mot svärdet…

emily-jaser-palestinaEmily Jaser, Palestina

Det var en dag fullproppad med fantastiska uttalanden. Det började med Egyptens utrikesminister Ahmad Abu al-Ghait som från Turkiet förklarade att gränsövergången vid Rafah var för trång för att man ska kunna släppa in hjälpsändningarna som stod och väntade på den egyptiska sidan. Det första som slog mig var att gnugga mig i ögonen. Jag var ju väldigt sömnig fortfarande men inte så in i glödheta att jag kunde höra och se så himla fel. Det var bara att skratta. Det är väl bara att ta till de metoder som Gazaborna använde förra gången när de gjorde den större. Enormt mycket större och bredare, tänkte jag.

Abu al-Ghait fick tydligen ingen råg i ryggen av turkarna. Turkiets premiärminister var tvungen att tala om för honom att Bush är borta. Hans plan om den nya mellanöstern och även hans uppdelning av arabländerna mellan moderata och icke moderata sådana var också borta. Det var så roligt att jag inte kunde slita mig från teveoffan trotts att jag var extremt kaffesugen. Någon förbarmade sig över mig med en stor kopp. När jag talade om vad det var jag just hade sett och hört trodde han inte på mig.

Inga fikon i Abu al-Ghaits korg. Qaddaffis son Hanibal hade hotat natten innan att om inte egyptierna släppte in lasterna som de två stora libyska planen hade fört till al-Arish så skulle han ta ett fartyg och åka in själv med hjälpsändningarna.

Ville Egyptierna ha Hanibal Qaddafi mördad tack vare att de inte släppte in några ton med mediciner och nödhjälp genom de mer än tillräckligt breda grindarna? Nej! Beslut togs under dagen. Hjälpsändningarna från både Libyen och Qatar kunde köras in hur lätt som helst. Den samordningsläkare som hade stått och frusit i två dygn i väntan på att den egyptiska regimen skulle förbarma sig över de patienter som de bad om att få ta hand om, nio stycken, orkade inte mer. Han klagade öppet i telefon till tevekanalerna.

Men priset tog Israels utrikesminister Livni när hon skällde ut att Aljazeera därför att de visade bilder på det som hände i Gaza. Sedan igår hade miljoner araber klagat på att Aljazeera visade israeliska nunor som aggresivt försökte banka in i huvudet på dumma arabiska tevetittare att de hade rätt att mörda Gazaborna. Förhoppningsvis blir det mindre av den varan nu. Det är faktiskt outhärdligt med dessa människor mitt bland bilder av allt fasansfullt de ställer till med.

Hadj Ahmad, en gammal palestinsk man med vit mössa och kaftan sa: Vi har tolv lägenheter här i vårt hus. Här bor jag med mina barn, barnbarn och barnbarns barn. Telefonen ringde nyss och vi fick order att utrymma huset därför att det kommer att bombas. Varför? Vad tror de att vi har här? Vart ska vi ta vägen? Och det grubblade jag också på. Vart tar man vägen om man är en storfamilj med tiotals vuxna och barn? Barnbarn och barnbarns barn? Hade det varit sommar hade de kunnat slå upp ett tält. Men mitt i vintern?

Den skakande nyheten kom när journalister, anhöriga och  administrativ personal utrymde Shifasjukhuset. Andfådda berättade de i telefon till tevekanalerna att israelerna hade ringt och talat om att de skulle bomba en av sjukhusets byggnader. Då ringer en saudier till ett debattprogram och ber arabledarna att skita i att åka till toppmötet. Ni är så värdelösa att ni inte behövs alls. En annan saudier ringer och talar om att han, tack vare Hizbullahs ledare Hassan Nasrallah har bestämt sig för att konvertera till Shiaislam. Ett värre helgerån kan en saudier inte begå idag. Han kan faktiskt mista livet för mindre.

Palestininern Azmi Beshara hycklar israelerna: Nehe, israelerna har inget otalt med befolkningen i Gaza. De vill bara utrota Hamas. Men 75% av Gazaborna är ju flyktingar. Israel har visst problem med dessa för de kräver att få återvända hem. Och det har jag faktiskt tänkt på många gånger förut, att de som skjuter raketer från Gaza faktiskt skjuter på sina egna ägor. På sina gamla gårdar. På sina egna byar och städer som idag bebos av oskyldiga israeliska kolonisatörer från alla världens hörn. Vita, svarta, randiga… Alla får bo där utom landets urinvånare. Landets urinvånare är ihopträngda i misiär i flyktingläger, bakom murar och taggtråd. Belägrade. Törstiga. Sjuka. Och det enda de behöver göra för att få leva, för att inte få sina barn spränga i bitar är att ge upp motståndet. Att erkänna herrefolkets överhöghet. Europas mest föraktade folkslag, de som pinades i ghetton och koncentrationsläger är fullständigt förblindade och besatta av en enda tanke, att få upprepa det som inte får hända dem igen. Att kuva, förtrycka, utplåna livsgnistan hos ett folk som förlorat allt utom sin stolthet. Och det är just den stoltheten som sticker i ögonen. Att kasta sten är att vara stolt. Att dö utan att ge upp är att vara stolt. Och det är sådant som israelerna saknar. Därför begagnar de sig av F-16. Men, som någon sa igår: Palestinierna äger motståndskraft. Blodets motståndskraft mot svärdet… Det är något som israelerna aldrig kan drömma om att äga. De gömmer sig bakom sina enorma mördarmaskiner och bakom världens enda supermakt. Förutom sin stackars historia.

SDS HD VG1 VG2 Dbl Dbl1 Dbl2 DN DN1 DN2 DN3 DN4 SvD SvD1 SvD2 

Varje dag är den tionde Muharram, varje land är Karbalaa’

1_880946_1_341

Egyptier som anklagar sin regering för medhjälp till slakten i Gaza

Medvetslösa låg de i intensivvårdsavdelningarna kopplade till slangar och respiratorer som de ska. Det var små saker som drog till sig blickarna: krossat glas och urblåsa fönsterrutor. Saker som hade fallit på de redan lemlästade kropparna. Israelerna hade just raserat moskén mittemot Gazas största sjukhus. Vad det fick för konsekvenser för sjukuset förutom de urblåsta fönsterrutorna och allt som hade rasat vet jag inte. Jag tänkte på att det är vinter i Gaza och hur svårt det kommer att bli att hålla värmen i sjukhust men jag blev avbruten av sjukvårdsministern som just lämnat akutavdelningen: Jag och de andra läkarna slet ner gardinerna till slut och började riva sönder dem för att bandagera och stoppa blödningar…

Och jag minns lakanen i Libanon. När allt tog slut klippte vi allt i remsor men först tömde vi linneskåpen med de tvättade och strukna lakanen… Och tiden står stilla i Mellanöstern… och alla vädersträck heter syd… det var trettiotre år sedan… det var imorse… Vi ligger i varsin soffa. Den som orkar resa sig och brygga kaffe gör det… Barnen är ute och stojar runt fågelgungan. Det är jag och han och han och hon och vi är minst hundra miljoner som ser på samma bilder och ställer oss samma stumma ljudlösa frågor: Hur länge?

Flera moskéer jämnades med marken under söndagen. Det är gedigna byggnader med flera våningar som används av lokalbefolkningen som skyddsrum när det krisar. Vanliga familjer som bor i fattiga fallfärdiga hus känner sig tryggare innanför moskéns tjocka väggar. Ett universitet(!) jämnades med marken där det var fullt med naturvetare och blivande civilingenjörer fram till i förrgår. Flera institutioner, laboratorier och bibliotek brann ner eller raserades. Underlig defintion israelerna har på terror. Det täcker liksom alla livsområden för den som inte är jude. Från vaggan till graven. Från moskén till verkstaden till universitetet. Det är inte Hamas man bombar. Det är livets väv man trasar sönder.

Ett medicinförråd brann upp i Rafah igår och gränsövergången med över 40 tunnlar. Med all sannolikhet ett beställningsjobb från Kairo. Hjälpsändningarna från Qatar står kvar i flygplatsen i al-Arish och de libyska flygplanen. Qaddaffis son Hanibal skriker i telefonen när har blir intervjuad av Aljazeera. Vi skickar ett fartyg till Gaza imorgon. De kan döda alla ombord. Vi är berädda att dö men vi står inte ut med denna fars. Det måste bli slut på denna ynkedom… Jag hoppas att skurkarna i Mossad hör mig, egyptierna med… jag tänker på att jag känner en viss lättnad. Han talar så som man förväntar sig av normalt funtade människor i denna ohyggliga situation. Demonstrationer och åter demonstrationer. Minst fem stycken i Irak enbart. Jemen var ståtligast med över en miljon deltagare. Mauritanien, en 14-årig pojke talar så som våra kungar och presidenter borde tala. Gråtande män i Istanbul. Libanesiska ungdomar försöker storma den egyptiska ambassaden i Libanon. Vreden är så enorm att killarna har svårare att hålla tillbaka tårarna än tjejerna.

UNRWA kräver en utredning av åtta mördade barn i deras lokaler som är försedda med UNRWA:s och FN:s ljusblå… Och så Hassan Nasrallahs tal och hans uppmaning till Mubaraks regim att öppna gränserna. Hans uppmaning till egyptisk militär att sätta stopp för den förnedring det innebär att bära militäruniform i Egypten idag: Jag uppmanar inte till militärkupp men jag råder er att tala med era politiska ledare… och så några tröstens ord till Gazaborna: Varje dag är den tionde Muharram och varje land är Karbalaa’. Jag har hört det förut. Många gånger. Men jag har aldrig förstått innebörden. Den tionde Muharram är Svekets, Förräderiets och Mordets dag på al-Hussein, Muhammeds barnbarn. Och Karbalaa’ var platsen. Plötsligt förstår jag shiamuslimernas urgamla sorg. De fasansfullt vackra sångerna. Utomhusteatern jag såg tillsammans med min far och min bror när jag var fem år i staden Nabatiye i södra Libanon. Vi hade åkte länge. Vi var förväntansfulla. Där satt min far under ett olivträd på bergsluttning och gav mig och min bror att äta medan de mörka figurerna rörde sig med sina vida kaftaner och stora gester på al-Husaynias tak.

Att inte glömma är en konst som få mänskliga samhällen behärskar. Jag är inte shiamuslim och jag är inte ens troende. Men orden drabbar mig som hårt slag i solarplexus. Israeliskt flyg skövlar Gaza under natten och deras båtar smular sönder fiskehamnen. Och jag är så förtvivlat ledsen att känslan av en inre blödning ger en känsla av befrielse för jag är för arg för att kunna gråta!

Fyra ungdomar sköts ihjäl på Västbanken och flera andra skottskadades. Dödssiffran översteg 300 under söndagen och de sårade är fler än 800.

Hampus Jinge DN 1 2 SvD 1 Dagbladet 1 2 3 Politiken 1 2 3 4

Föraktet: Den blodigaste dagen på palestinsk mark hittills

1_880863_1_34

 

Lördagen den 27 december 2008 blev den blodigaste dagen på palestinsk mark på 60 år. Antalet sårade sjönk från 700 till 640 därför att ett 60 tal skadade avled. 271 var den senaste siffran inatt. Till saken hör att många kroppar ligger fortfarande under ruiner av bombade hus. Dödssiffran kommer att stiga ännu mer. Över tjugo räder inatt och nu på morgonen också. Rökpelare syns över hela remsan.

Israelernas bästa snyfthistoria är deras rädsla för ett omgivande hav av hatande araber. Det hat som massmördandet väckte igår var nog den största hittills och det har israelerna att tacka sig själva för. Bara i staden Alexandria var det sex stora demonstrationer igår. I samtliga egyptiska provinser kokade gatorna av förbannade och skamsna egyptier. Förbannade över mördandet och skamsna över den enga regimens agerande. Från Rabat till Istanbul gick demonstrationerna. Flera stora demonstrationer fyllde gatorna även i lilla Libanon. Den demonstration som syns på teveskärmarna just nu från Jemen ser ut att ha minst en miljon deltagare.

Vad är den israeliska reaktionen på denna vrede och detta hat? Förakt och åter förakt. Jordanierna och egyptierna kräver att deras länder kastar ut Israels ambassadörer. Många kräver att det arabiska fredsinitiativiet ska dras tillbaka och begravas för gott. Flera flygplan från Qatar har landat på flygplatsen i al-Arish och det egyptiska läkarförbundet behövde inte annat än knäppa med fingrarna för att tvinga Mubaraks lakejer att öppna gränsövergången vid Rafah för att släppa in ett antal läkarteam med ett antal fullt utrustade ambulanser och bilar lastade med mediciner och sjukvårdsmaterial. Igår kväll tvingades sjukhusen i Sinai att skicka hem tusentals egytptier som hade rusat dit för att ge blod. De arabiska byarna och städerna inne i staten Israel har generalstrejk idag i likhet med hela Västbanken inklusive arabiska Jerusalem. Den tredje intifaden kan faktiskt vara ett faktum idag.

Irakierna skriker ut sin vrede och sina böner om himmelsk hämnd mot ”judarna”. Hur bemöter israelerna detta? Med ännu mer förakt och nya hot om att döda fler. Hade jag varit jude och israel hade jag varit än mer olycklig idag. Men den syn som israeler har på araber gör att de ger fullständigt fasen i arabernas vrede och hat. De självuppfyllande profetiorna behöver knappt mer näring.

Och Israels förakt tar främst livet av Israels allierade i regionen.

Jinge

 Dagbladet.no: Palestina har aldri sett en styggere massaker

 DN 1 2 3 SvD 1 2 3 4 Dagen 1 Politiken

 

1_880885_1_34

Att regissera terror

gaza271208

Gaza idag

Dessa palestinska poliser hade förmodlingen någon sorts samling på gården. De och många fler överraskades av eld och metall som regnade ner. Just när skolornas klockor hade ringt, dags för barnen att gå hem.

Hela tettio polisstationer bombades samtidigt. Just när hundratusentals barn var ute på gatorna. Ett par minuter tidigare hade besparat barnen den skräcken det innebar att stå under bar himmel när flyget skövlade remsan från norr till söder och från öst till väst. Barn och åter barn som trycker sig mot varandra, mot väggar och försöker släppa fram ambulanser. Och när några minuter hade gått, kom man tillbaka och bombade precis samma siter, för att skörda nya liv. Livräddarna gick åt. En trafikpolis får panik och det står på den väst han bär att han är just trafikpolis, stirrar på sina döda kamrater och slår sig på bröstet. Någon bär ett dött barn i en kartong. En flicka har fått sitt vackra ansikte skändat med ohyggliga sår. En israelisk talesman för någon sorts säkerhetsteam meddelar journalisten på arabiska aljazeera att han har musiken på högsta volym och ämnar dansa därför att hans armé äntligen gör sitt jobb.

Vi skulle iväg till ett äventyrsbad. Våra släktingar i Dabai skulle ha haft en stor fest. Våra släktingar i Libanon skulle ha haft en stor födelsedagskalas… Israel har bjudit på ett blodbad som både vi och våra barn kommer att minnas så länge vi lever. Några utflykter eller några fester blir det inte tal om. Barnen undrar varför bilden på teve ser så konstig ut. Svartvit fast inte. Allt är grått men en röd jacka ser röd ut… Och jag försöker förklara… så ser det ut där bomber har slagit ner… allt ser grått och utbränt ut trots att rött och grönt finns kvar… Sedan ryter jag: Gå och titta på annat i andra rummet…

En fridfull Sabbat… 195 döda hittills och flera hundra skadade, och egyptiska löften kom till Gaza så sent som igåt att det inte blir några attacker mot Gaza… Och intifadan är i gång Ramallah, Hebron…

DN DN1 DN2 SvD SvD1 SvD2 Pol Pol1 Pol2 Pol3 Dbl Dagen

Yaser vågar inte sova

1_871052_1_34

 

Yaser har varit sömnlös i flera dygn. Israels belägring av Gaza fick strömmen att försvinna. Pappa, farbror och andra måste hjälpa Yaser att andas. Dygnet runt. Och Yaser törs inte blunda ifall den som hjälper honom skulle bli trött och somna…

Och idag började man mala djurfoder till mjöl att baka för människor i Gaza. Det finns varken vatten att dricka eller tvätta sig med. Man vågar inte släppa fram vatten som inte renats och klorerats av rädsla för att epedemier ska bryta ut…

Jag känner till en gubbe som jublar i sin grav idag…