Den skadade båten al-Karama framme i Tyr

Free Gaza-båten som hindrades att gå in i Gazas hamn inatt kom fram i mycket dåligt skick till staden Tyr i södra Libanon. Detta var nödvändig då båten hade nästan slut på bränsle och tog in vatten. Den libanesiska presidenten Michel Sleiman hade skickat ut en båt som tillhör den libanesiska armén att eskortera eller undsätta vid sjönöd. Israelisk militär hade skadat båtens ena sida ganska svårt.

Ombord på båten finns ett antal eurpoeiska parlamentariker och journalister. Mest överraskande för min del var att den sudanesiske journalisten Sami al-Hajj fanns ombord. Han som satt på Guantanamo i hela sex år därför att han rapporterade från Afghanistan.

Tiotusentals människor väntade i hamnen i den sydlibanesiska staden.

Jinge  Missa inte Esbatis inlägg här och här

SvD

Annonser

Med blodets motståndskraft mot svärdet…

emily-jaser-palestinaEmily Jaser, Palestina

Det var en dag fullproppad med fantastiska uttalanden. Det började med Egyptens utrikesminister Ahmad Abu al-Ghait som från Turkiet förklarade att gränsövergången vid Rafah var för trång för att man ska kunna släppa in hjälpsändningarna som stod och väntade på den egyptiska sidan. Det första som slog mig var att gnugga mig i ögonen. Jag var ju väldigt sömnig fortfarande men inte så in i glödheta att jag kunde höra och se så himla fel. Det var bara att skratta. Det är väl bara att ta till de metoder som Gazaborna använde förra gången när de gjorde den större. Enormt mycket större och bredare, tänkte jag.

Abu al-Ghait fick tydligen ingen råg i ryggen av turkarna. Turkiets premiärminister var tvungen att tala om för honom att Bush är borta. Hans plan om den nya mellanöstern och även hans uppdelning av arabländerna mellan moderata och icke moderata sådana var också borta. Det var så roligt att jag inte kunde slita mig från teveoffan trotts att jag var extremt kaffesugen. Någon förbarmade sig över mig med en stor kopp. När jag talade om vad det var jag just hade sett och hört trodde han inte på mig.

Inga fikon i Abu al-Ghaits korg. Qaddaffis son Hanibal hade hotat natten innan att om inte egyptierna släppte in lasterna som de två stora libyska planen hade fört till al-Arish så skulle han ta ett fartyg och åka in själv med hjälpsändningarna.

Ville Egyptierna ha Hanibal Qaddafi mördad tack vare att de inte släppte in några ton med mediciner och nödhjälp genom de mer än tillräckligt breda grindarna? Nej! Beslut togs under dagen. Hjälpsändningarna från både Libyen och Qatar kunde köras in hur lätt som helst. Den samordningsläkare som hade stått och frusit i två dygn i väntan på att den egyptiska regimen skulle förbarma sig över de patienter som de bad om att få ta hand om, nio stycken, orkade inte mer. Han klagade öppet i telefon till tevekanalerna.

Men priset tog Israels utrikesminister Livni när hon skällde ut att Aljazeera därför att de visade bilder på det som hände i Gaza. Sedan igår hade miljoner araber klagat på att Aljazeera visade israeliska nunor som aggresivt försökte banka in i huvudet på dumma arabiska tevetittare att de hade rätt att mörda Gazaborna. Förhoppningsvis blir det mindre av den varan nu. Det är faktiskt outhärdligt med dessa människor mitt bland bilder av allt fasansfullt de ställer till med.

Hadj Ahmad, en gammal palestinsk man med vit mössa och kaftan sa: Vi har tolv lägenheter här i vårt hus. Här bor jag med mina barn, barnbarn och barnbarns barn. Telefonen ringde nyss och vi fick order att utrymma huset därför att det kommer att bombas. Varför? Vad tror de att vi har här? Vart ska vi ta vägen? Och det grubblade jag också på. Vart tar man vägen om man är en storfamilj med tiotals vuxna och barn? Barnbarn och barnbarns barn? Hade det varit sommar hade de kunnat slå upp ett tält. Men mitt i vintern?

Den skakande nyheten kom när journalister, anhöriga och  administrativ personal utrymde Shifasjukhuset. Andfådda berättade de i telefon till tevekanalerna att israelerna hade ringt och talat om att de skulle bomba en av sjukhusets byggnader. Då ringer en saudier till ett debattprogram och ber arabledarna att skita i att åka till toppmötet. Ni är så värdelösa att ni inte behövs alls. En annan saudier ringer och talar om att han, tack vare Hizbullahs ledare Hassan Nasrallah har bestämt sig för att konvertera till Shiaislam. Ett värre helgerån kan en saudier inte begå idag. Han kan faktiskt mista livet för mindre.

Palestininern Azmi Beshara hycklar israelerna: Nehe, israelerna har inget otalt med befolkningen i Gaza. De vill bara utrota Hamas. Men 75% av Gazaborna är ju flyktingar. Israel har visst problem med dessa för de kräver att få återvända hem. Och det har jag faktiskt tänkt på många gånger förut, att de som skjuter raketer från Gaza faktiskt skjuter på sina egna ägor. På sina gamla gårdar. På sina egna byar och städer som idag bebos av oskyldiga israeliska kolonisatörer från alla världens hörn. Vita, svarta, randiga… Alla får bo där utom landets urinvånare. Landets urinvånare är ihopträngda i misiär i flyktingläger, bakom murar och taggtråd. Belägrade. Törstiga. Sjuka. Och det enda de behöver göra för att få leva, för att inte få sina barn spränga i bitar är att ge upp motståndet. Att erkänna herrefolkets överhöghet. Europas mest föraktade folkslag, de som pinades i ghetton och koncentrationsläger är fullständigt förblindade och besatta av en enda tanke, att få upprepa det som inte får hända dem igen. Att kuva, förtrycka, utplåna livsgnistan hos ett folk som förlorat allt utom sin stolthet. Och det är just den stoltheten som sticker i ögonen. Att kasta sten är att vara stolt. Att dö utan att ge upp är att vara stolt. Och det är sådant som israelerna saknar. Därför begagnar de sig av F-16. Men, som någon sa igår: Palestinierna äger motståndskraft. Blodets motståndskraft mot svärdet… Det är något som israelerna aldrig kan drömma om att äga. De gömmer sig bakom sina enorma mördarmaskiner och bakom världens enda supermakt. Förutom sin stackars historia.

SDS HD VG1 VG2 Dbl Dbl1 Dbl2 DN DN1 DN2 DN3 DN4 SvD SvD1 SvD2