Mannen som upprör

Khaled Meshaal

USA:s förre president Jimmy Carter vill träffa Khaled Meshaal och det har upprört känslorna i Vita Huset. Anledningen är att Meshaal betraktas som terrorist.

SvD: – ”De oavsiktliga följderna av ett sådant möte vore att uppmuntra terrorister och undergräva fredens sak, sade Meridor.”

Ett av de mest kända arabiska talesätten är: ”Han slog mig, grät, sprang före och klagade på mig.” Det är enda som faller mig in när jag läser ovanstående citat. För är det någon som utsatts för terror och upplevt det under huden, så är det Khaled Meshaal.

Han föddes 1956 i en by som ligger i närheten av Ramallah på Västbanken. Han flyttade under uppväxten till Kuwait och där levde han som ett rikemans barn. Han studerade fysik på universitetet och arbetade som fysiklärare, gifte sig och fick sju barn. Och han kunde ha glömt Palestina och allt som hade med Palestina att göra. Men som palestinier blev han väl aldrig kvitt sorgen, det gapande svarta hålet som gnager i en, en sekund i taget, dag efter dag, livet igenom. Bara den som varit där förstår hur det är att leva med det där odjuret i bröstet. Att vad man än gör, hur lycklig man än är, om man någonsin är det, så dras man tillbaka till verkligeheten, till insikten att man äts upp inifrån, av en fasansfull orättvisa och en grov misshandel som förvrängt alla detaljer i den bild man har om världen. Man har aldrig haft lyckliga människor omkring sig. Alla gick och alla går som vålnader, utplånade, allihop, vid ett och samma ögonblick, oavsett om det är ens farmor det handlar om eller ens barn. Och de utplånades inte av döden, utan av ett av historiens största svek och grövtsa rån av ett helt folk. Ett helt folk som rånades på sina liv, sina byar, sin historia och sin kultur.

Khaled Abd al-Rahman Meshaal glömde aldrig. Han bildade en palestinsk organisation. Muslimska brödraskapets palestinska gren som senare tvinnades samman med det som kom att kallas Hamas.

Den 27 september 1997 fick tio israeliska Mossad-agenter som hadet tagit sig in i Jordanien med kanadensiska pass tag i honom i Amman och sprutade i honom ett gift bakom örat. Mitt på Wasfi al-Tallgatan. Aktionen avslöjades och två av agenterna greps. Jordaniens dåvarande kung Hussein Bin Talal förstod vidden av en sådan katastrof Meshaals död skulle innebära, om han verkligen dödades på jordansk mark. Han tvingade Benjamin Netanyahu att skicka motgift. Senare förväxlade man även de gripna israeliska agenterna mot Sheikh Ahmad Yassin som avtjänade en livstidsdom i ett israeliskt fängelse. Ahmad Yassin var ordförande för Hamas. När den totalförlamade Yassin avrättades av israelerna genom ett terrorattentat, gick posten till Abdel Aziz al-Rantisi. Denne blev dock inte länge kvar på posten och avrättades han också, varpå posten gick till Khaled Meshaal som sedan 1999 bor i Damaskus, efter att Madelein Allbright tryckt på i Jordanien tills man avfärdade en häktningsorder mot Meshaal.

Det är alltså denne man som väcker starka känslor i USA. Och visst. Han är ordförande för Hamas politiska gren. Hamas militära gren har utfört attentat inne i Israel. Men om man ska jämföra Hamas attentat med Israels attentat mot Hamas på Gazaremsan och Västbanken så skulle resultatet bli skrattretande. Och om man jämför antalet palestinier som dödats av den israeliska armén och av bosättare med antalet israeler som dödats av alla palestinska organisationer tillsammans, skulle resultatet också bli skrattretande.

Frågan idag är väl VARFÖR Jimmy Carter vill träffa Khaled Meshaal. Trots att Carter är 83 år gammal så tror jag inte att han är gaggig eller dum. Med sin livslånga politiska och mänskliga erfarenhet kan inte Jimmy Carter annat än se skillnaden på det ledarskap som Meshaal representerar och det ynkedom som Mahmud Abbas står för. Varje vettig ärlig människa som vill se en förändring i MÖ och seriöst undersöker möjligheterna till en lösning, måste tala med Meshaal, inte med Abbas.

Det är inte för att Meshaal har vackrare ögon än Abbas eller för att han är längre, utan för att han åtnjuter hela den arabiska nationens respekt, och inte bara palestiniernas. Det kan till och med arabiska ateister, kommunister, kristna präster, intellektuella, husmödrar och magdansöser skriva under på. Vad man än säger och vad man än hittar på i Vita Huset eller i Tel Aviv, så kan man aldrig ändra på det. Washington och Tel Aviv har mördat Mahmud Abbas för länge sen genom lurendrejerier, skenförhandlingar, fredskonferenser, varvade med markstölder, utbyggnad av bosättningar och massakrer. Abbas är ett lik som inte ens Gud själv kan blåsa något liv i längre.

Abbas representerar fredens förnedrande vägspärrar, Meshaal representerar ljuset i slutet av tunneln. Och talar man inte med Meshaal och hans folk snart, kan ljuset i slutet av tunneln bli det första skenet av en jättebrand.

 SvD ٍ SvD1 DN Politiken Sydsvenskan

Jinge om Condis besök Hampus om en centerpartist

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser