Palestiniernas: grymma odyssé eller lyckliga resa?

Ismail Shammout, Dispossession To Where?

 

Dagens Nyheter berättar idag om en festlig utvandring för ett antal palestinier från ”Syrien” till Chile. Inte ett ord om att dessa människor aldrig varit i Syrien. De har i åratal varit strandsatta i öknen mellan Irak och Syrien så som andra palestinier varit strandsatta mellan Irak och Jordanien.

De bodde under barhimmel länge innan UNHCR uppmärksammade deras situation och kom med tält som skyddade dem och deras barn mot brännande ökensol på sommaren och bitande kyla under vintern. Det är Palestinier som hade tagits emot av Irak på 1950-talet och plötsligt blev ovälkomna främlingar efter Saddams fall.

Inget arabland har gått med på att ta emot några av dem trots att de är så få. Saudiarabien övervägde inte ens tanken. Till slut erbjörd sig arabvärldens fattigaste länder, Jemen och Sudan att ta emot några.

Sveriges plockade ut de bland dem som hade kurdisk ursprung och ratade palestinierna. När deras situation blev för horrible, gick några länder med på att ta emot dem. Kanada tog de högst utbildade. Chile tog emot de som blev kvar.

”En officiell välkomstkommitté tog emot gruppen. Viftande palestinska flaggor och andra tecken påminde om att stadens befolkning har rötter i Mellanöstern. Förfäderna därifrån bosatte sig i Caleras vid tiden för stadens grundande på 1800-talet.”

Visst! Det kanske krävdes blodsband för att förbarma sig över 16 vuxna och 23 barn som levde och dog av sorg och uppgivenhet många gånger om i den syrisk-irakiska öknen. Men någon fest var det inte! Det kan jag garantera, för jag har sett deras förtvivlade tårar flera gånger under flera år i olika reportage i arabisk media.

Jinge SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser