Demonstrationer över hela arabvärlden blir större och fler
Jag antar att politiker, innan de tar ett beslut, försöker föreställa sig vad konsekvenserna kan bli. Att de åtminstone har en föreställning om att det man beslutar om gagnar det egna landets intressen. Sett ur den vinkeln kan jag bara skaka på huvudet åt israelernas blockad av Gaza och mördandet av civila.
Det är inget hat som råder mot Israel i arabvärlden. Det är något annat. Mycket värre. Snälla vanliga männsikor av den typ som man aldrig någonsin hört i debattprogram, tittarprogram eller i insändare och kommentarer till websidor och tidningar, talar idag om en avgrundsdjup förtvivlan. Ställer den stora frågan: Vad ska vi oss till med denna plåga? Vad ska jag göra för att komma ut ur detta mörker? Jag har aldrig hatat någon förut, säger en tunisier från Paris, och jag vill inte hata någon, men det som israelerna gör mot palestinierna bränner i mitt hjärta. Jag känner att jag vill ut och skrika på gatorna.
En kvinna vars dialekt tyder på att hon kommer från ett av Gulfstaterna ringer från Sverige och ber om kontonummer till hjälporganisationer. En algerier fån Tyskland undrar om något håller på att hända med den arabiska identiteten. Han undrar över europeirnas kallsinnighet inför mänskligt lidande just när det är palestinier som lider. En marockan från Paris gråter. Och jag tänker: Grattis Israel till miljoner nya fiender.
Men Israels största förlust idag är Egypten. Det verkar som om Irans och Egyptens presidenter har överlagt en hel del. Flera gånger har de talat i telefon. Jag tror att iranierna räddade egyptierna ur deras förtvivlade situation. De har helt enkelt sagt till egyptierna: Ge palestinierna vad de än behöver och vi betalar! Egyptierna vill hjälpa till men de kan omöjligen försörja en och en halv miljon sjuka hungriga människor med mat, bränsle, medicin och annat över en natt när de har en befolkning på över åttio miljoner.
Relationerna mellan Egypten och USA är iskalla efter Bush senaste besök, efter indraget bistånd till Egypten på order av den israeliska lobbyn i USA. Och Egyptiernas känslor mot israelerna är inte kalla, de kokar av vrede. Mubarak har inte kunnat ge ett vettigt svar på varför gränsen mot Gaza måste förbli stängd. Varför man inte kan undsätta döende sjuka palestinier och se till att de åtminstone får bränsle, el och medicin. Israels förakt och maktfullkomlighet har gett islamisterna vatten på sin kran och väldigt många egyptier undrar högt: Vad har hänt med oss? Är freden med israelerna mer värd än vår integritet och vår heder?
Egypten håller nu på att orientera sig österut, mot Iran, tack vare israelernas arrogans och omänskliga behandling av palestinierna. Om israelerna besinnar sig, kan de rädda sin relation till Mubaraks regim i Egypten, med det är oerhört bråttom!
Israelerna har ingen aning om storleken på pottan de satte sig själva på!
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Palestina, Palestinier, Egypten, Iran, Blockad, Mubarak, Israel
Filed under: Allmänt | 4 Comments »
