Konsten att hedra sina fredspartners

abbas_4.jpg

 

Israel kan verkligen konsten att hedra sina fredspartners. Samtidigt som Abbas vägrat avbryta förhandlingarna med Israel fortsätter Israel med sitt mördande på Västbanken och ställer till med ”blodbad” i Gaza. Citationstecken har jag därför att det var exakt vad Abbas själv kallade det. Han kallade det: ”Majzara, Mathbaha” vilket betyder: ”Massaker”, ”Blodbad” eller ”Slakt” om man så vill.

Abbas är alldeles ensam idag. Allt som sägs om den mannen i arabisk media och på gatan över hela arabvälrden är oerhört förnedrande och förebrående. Och det råder absolut ingen brist på glåpord. Det värsta av allt är att han förnedrades inför Hamas. Han var tvungen igår att skicka en stor delegation från Fatah till utrikesministern i den uppsagda regeringen i Gaza, al-Zahar, och till hela Hamasledningen som var samlade,  för att framför sina kondoleanser. På kvällen ringde han själv och upprepade proceduren.

Massakern i Gaza har varit ett dråpslag för Abbas och hans medarbetare i Ramallah. Många undrar var hans egna barn finns när Hamasledarna skickar sina egna barn till fronten för att med sina kroppar hindra israeliska angrepp. ”Jo, de är upptagna med att sin ”Business” och sina affärsverksamheter för miljoner som tillhör palestinska folket”, svara man själv på frågan. Jag undrar när Abbas själv och hans män kommer att ta sig ton mot Hamas igen. Stödet för Hamas, Jihad och andra organsiationer i opposition har aldrig varit så stor bland palestinierna, även på Västbanken.

Och som lök på laxen förtsätter den etniska rensningen. Under torsdagen handlade nyhterna även om fördrivningen av beduinerna från Jahhalinstammen för jag vet inte hur många gånger i rad. Jahhalinstammen är beduiner som lever på att föda upp djur. Tidigare hörde de hemma i Bir al-Sabea men fördrevs därifrån 1948. På 1980-talet kom de till trakten av Jerusalem. Länge har de nu schasats iväg på grund av muren. Men idag var det definitivt kört. De blev bortkörda från sina hus som revs medan de såg på i byn Nabi Samuel.

”Det är vinter! Var ska jag ta vägen med mina barn?” undrar en kvinna och hennes fråga blåser bort i den hårda vintervinden. Och jag har för mig att ”freden” blåser samma väg.

Samtidigt protesterar invånare som fördrivits från byn al-Birwe i Galilén mot att man skövlat deras kristna och muslimska begravningsplatser för att ge ännu mer plats åt det israeliska samhället som byggts på Birwes runier. Begravningsplatserna besöks alltid av Birwes ursprungliga invånare som bor i palestinska samhällen i närheten.

Arabs48  DN DN1 SvD  SvD1  Dagen  Dagen1 Sydsvenskan

Annonser

Palestinierna i ett nötskal

t_3_200011plo.jpg

 

Den här bilden föreställer för mig palestinierna i ett nötskal. Pojken som springar fram men flaggan barfota, faller, ser kameran, blir generad, ler trots smärtan, men fanan håller han högt!

Den här bilden borde hänga i den israeliska regeringens kontor, så att de kommer ihåg vilka de egentligen har med att göra…

 

SvD DN

Bush, en förödande turné för freden

1_746209_1_34.jpg

 

Som vuxen människa tycker man att alla vuxna säger som de menar och kallar saker vid sitt rätta namn. Detta borde självklart gälla även i politiken och i jounalistyrket. Men just i detta fall känns det som om både politiker och journalister är i maskopi. En del saker tycker de är så skämmiga, så jobbiga att sätta ord på att de bara glider undan och blir hala och slemmigare än slem.

En sådan fråga gäller Bush krav på Saudiarabien att bidra till freden ekonomiskt!!! Saudierna skruvade på sig först men sen gick prins Saud al-Faisal som är utrikesminister ut i en presskonferens och sa: ”Vi har sagt till Bush att vi inte kan göra mer!”

I västerländsk press får man läsa lösryckta citat om krav på att Saudiearabien borde öka oljeproduktionen här, och bidra till freden där. Det samma gäller den tryckta arabiska pressen.

Nu är jag privilegierd med tillgång till ett antal mycket värdefulla nyhetskanaler med mycket folk på plats, gott samarbete med internatiolla nyhetsbyråer och de bästa sakkunniga i hela världen som kommentatorer, oavsett bakgrund. När helst jag slår på teven kan det hända att jag får bevittna skeenden i direktsändning, oavsett om det är presskonferenser, mord eller pinsamheter här och där.

Pinsamheten med Bush som bad om ekonomiskt stöd till ”freden” kablades ut över hela världen omgående. Sedan dess har jag skruvat på mig och undrat hur nyheten skulle formuleras här i Sverige till exempel. Men nyheten formulerades inte alls. Man har bara återgett enstaka meningar här och där, utan sammanhang. Och det som inte finns på papper, på tidningssidorna och på nätet, finns inte.

Så till alla er som undrar, vad det är man talar om, säger jag att det var så här: Bush bad helt enkelt saudierna om ”ekonmiskt stöd till freden” mellan palestinier och israeler. Det är i alla fall vad Aljazeeras korrespondent sa på fläcken när han körde sin prata i direkt sändning. Saudierna ryste. Som situationen är nu, och med fredsprocessen avrättad flera gånger om, innbär det att hälla pengar rakt in i den israeliska ekonomin. När saudierna hade skruvat på sig tillräckligt och sagt att de inte hade råd, ja, då föreslog Bush att de skulle öka oljeproduktionen! Och lite tänkte väl han på den amerikanska ekonomin.

Kan ni tänka er? Saudierna betalandes miljarder dollar till en fred som äter upp palestinsk mark och vatten med sina bosättningar? Belägrar och svälter miljoner palestinier och begår massakrer på dem? Och hotar att fördriva en och halvmiljon palestinier från sina hem som idag finns inom staten Israels gränser?

Och då ska vi inte glömma att både Sarkozy och Bush just har skinnat arabstaterna på kontrak på emot en 100 miljarder dollar. 100 miljarder dollar för länder som inte har tillräckligt med matproduktion. 100 miljarder dollar för vapen och kärnreaktorer! Det absolut sista som dessa länder har behov av idag!

Jag tror inte att jag personligen kan överblicka vidden av den skada som Bush åstadkommit under sin turné. Krav, krav och åter krav, var det enda han hade med sig till araberna. Inget hopp, inga löften annat än om vapenaffärer…

Han har verkligen gjort freden en björntjänst som kommer att lämna sina avtryck för lång tid framåt. Vem än blir president i USA härnäst kommer att få det mycket svårt att återvinna arabernas förtroende till att börja med. Hatet mot USA är rent förskräckligt idag. Hur man än vänder på sig hör man bara fördömanden och glåpord, från gamla tanter i Kairo till professorer från Gulfstaterna. Hans hot mot Iran har bara väckt förakt och förskräckelse. Ingen, absolut ingen, vill se ännu ett krig i MÖ. Och alla ser Iran som ett långt mindre hot än Bush själv utgör. Men dråpslaget tilldelades av Israel som ställde till med en massaker medan Bush var kvar i området. Jag vet inte om amerikanerna förstår hur illa det var!

Och de som har förlorat ännu mer är de som betraktas som vänner till Bush. Abbas har inom loppet av några dygn kallats för ”affärsman” och ”ingen president för ett lidande folk” från överraskande håll som tidigare högste tjänsteman i det jordanska hovet till akademiker från Qatar och Saudiarabien. Vad den absoluta majoriteten av palestinierna säger om Abbas idag, vill jag inte återge här.

Hampus Eckerman skriver om de bortglömda folkmordens dag här!

DN DN1

Att äta kossan och ha den kvar

200609281408170.jpg

 

Igår såg jag ett av mina favoritprogram på arabiska Aljazeera, ”Utan Gränser” med Ahmad Mansour. Det som diskuterades där var matbristen i världen. Torka, tidigare dumpning av spannmål och annat i världsmaknaden, plus användandet av livsmedel för att framställa drivmedel idag gör att vi är på väg rätt in i en förfärlig livsmedelsbrist i världen. I Jordanien till exempel har skörden just förtörts på grund av frost. Minusgrader har tagit livet av den lilla matproduktionen som landet har och som är 10 procent av dess behov.

De som kommer att gå åt först är föga överraskande, de allra fattigaste. I Arabvärlden höjs rösterna. Man proteserar mot alltför höga priser och minskad statligt stöd på vete, bröd, ris och annat. I Egypten är subventioner för kött och kyckling borta för länge sen, men även bondbönor som varit ersättare nummer ett för köttprodukter. Priserna på fisk är astronomiska trots att landet har tillgång till Medelhavet, Rödahavet och Nilen.

Svält är ett faktum i många delar av världen. Men även där vi kanske inte förväntar oss att den ska vara.

Vi har ännu inte tagit reda på hur våra kroppar har påverkats av allför flitigt användande av antibiotika och tillväxthormoner i djurfoder. Även om det kanske inte varit särskilt aktuellt i Sverige så är det det på många håll i världen. Och nu är det dags för nästa steg i utvecklingen! Klonade djur. Köttbiten som vi kommer att lägga på tallriken i framtdien är kanske inte BARA felmärkt, för gammal, för fryst och för tinat i all evighet. Nej, den kommer även att vara släkt med eller rättare sagt, identisk med köttbiten som vi åt för länge sen. Och vad har vi att sätta emot? Och om vi har det, kommer de fattiga att ha någon chans? Vad är det de kommer att få i sig i så fall? Kött från missfoster. Bättre uttryck kommer inte jag på när jag läser om de problem som följer med kloningen:

SvD: En Cyagra-studie visade att 3 374 klonade embryon bara resulterade i 317 levande födda kalvar. Av de levande födda hade 37 procent indikationen LOS, Large offspring syndrome, som innebär för snabb tillväxt och kan leda till en rad medicinska problem inklusive plötslig död och svåra förlossningsskador på modern. Dessutom hade 19 procent fel på lungorna och 21 procent förkortade hälsenor.

En svårighet som forskarna brottas med är att kroppens inre klocka ofta sätts ur spel vid kloning med så kallad kärnöverföring. Det kan leda till för snabb tillväxt, försenad pubertet, men också till snabb utslagning av celler och plötslig död. En typ av sådan missbildning, fosterödem, drabbar exempelvis 42 procent av alla kloner mot ett fall på 7 500 vid normalfödslar.

Känns det aptitligt? Och istället för kloning, varför lägger man inte pengarna på att producera mat på naturlig väg där det finns förutsättningar? Igår skrev jag om gigantiska kontrakt som Bush och Sarkozy skrivit med arabländerna om vapen och kärnkraft. Om dessa två herrar, ledare för två stora ledande nationer i världen beter sig på det här viset, kan vi knappast förvåna oss över girigheten hos klonare, bönder och små Ica-handlare! Och vi kommer att lida av sjukdomar som ingen begriper sig på. Och vi kommer att lida, och vi kommer att finna oss även i att äta kött odlat i cisterner. Det är dit vi är på väg.

SvD SvD1  SvD2   Sydsvenskan  Sydsvenskan1  DN  DN1