Arabiska bedömare oroliga

k-younis.jpg

Efter attacken mot polisstationen i Khan Younis

Arabiska bedömare uttrycker oro efter Annapolis. Man menar att det är mycket tveksamt om Abbas har mandat att ingå fredsavtal i den nuvarande situationen. Nabil Amr, en av dem som står Abbas nära meddelade att Abbas skriver under som representant för PLO. Samma PLO som inte haft ett enda sammanträde på nästan 18 år. Där varken den palestinska nationalförsamlingen, PLO:s medlemsorganisationer, Centalkomittén eller Exekutiva komittén har tillfrågats. Och när uppenbarligen större delen av palestinierna är oerhört skeptiska mot vad dessa förhandlingar som nu kommer att starta kan leda till.

Man oroar sig även över israelernas överdrivna intresse för den arabiska närvaron vid mötet och det myckna talet om det. Som om själva syftet med mötet var att få så många som möjligt av arabstaterna dit för att ”normalisera” relationerna till staten Israel utan att fred med palestinierna blir en verklighet. De mest pessimistiska menar att Israels mål är inte en palestinsk stat utan mycket annat där palestinska rättigheter är en bagatell i sammanhanget. Israel är intresserad, påstår man, av oljeledningen som förr i tiden gick mellan Irak och Haifa. Den skulle ha blivit en verklighet om kriget i Irak inte gick som det gick. Man är även intresserad av vatten från Yermoukfloden i Syrien och Litanifloden i Libanon. Man är intresserad av billig arabisk arbetskraft och den arabiska oljedollarn för  investeringar i olika arabländer och de stora marknaderna som detta kan öppna inför israeliska varor. Om allt detta går som planerat kan Israel bli en ekonomisk supermakt.  

Men mera omedelbart kan fredsmötet mellan Abbas och Olmert och det amerikanska stödet vid sidan av den stora arabiska närvaron kan nu ge Israel tillräckligt alibi för att intensifiera sina angrepp mot Gaza. Det är, enligt många, inte helt otroligt att de två samarbetar mot palestinierna i Gaza. Och oron verkar för närvarande vara befogad. Israelerna angrep igår en polisstation med både flyg och från havet. Två polismän dog, två är mycket allvarligt sårade medan tre andra uppges har goda chanser att klara sig.

Det som oroar mest är att Abbas folk inte verkar ha något emot ett utrotande av Hamas i Gaza med israelisk hjälp. Sprickan palestinier emellan vidgas oavbrutet. Den palestinska polisen som under tisdagen dödade en palestinier i Hebron där 5000 personer demonstrerade mot mötet i Annapolis, angrep igår det begravningståg som skulle föra den dödade till begravningsplatsen under onsdagen. Tjugoåtta personer skadades. Ingen tror att de hårt prövade Hebronborna kommer att finna sig i den behandling som de får av den palestinska myndigheten. Därför kan man förvänta sig flera sammandrabbningar.

Samtidigt i Ramallah protesterade journalister mot den brutala behandlingen av dem under tisdagens demonstration där tre av dem misshandlades svårt och där aljazeeras korrespondent fick armen bruten på flera ställen. Fler och fler anser att Abbas myndighet håller på att förvandlas till en polisstat där man kommer att samarbeta med, och utför en del av jobbet för ockupationsarmén.

Uppdatering 08.00: Två nya räder mot södra delen av Gaza, Khan Younis, där 4 palestinier som har till uppgift att hålla tillbaka israeliska styrkors intrång i området, dödats.

DN1  DN2  DN3 DN4  DN5  Sydsvenskan Jinge  ClaesKrantz  Dagen 

 SvD  SvD2  SvD3

Annonser

Döden, i fredens skugga

iiiiiiiiiiiiiiii.jpg

 

Samma dag som Olmert talade om att det inte finns en arabisk stat som han inte vill ha fred med, dog fyra patienter i Gaza i väntan på att få åka utomlands för att få behandling. Antalet döda bland kroniskt och allvarligt sjuka patienter stiger därmed till 23, sedan belägringen av Gaza började.

Det finns 450 cancerpatiente i Gaza, 400 patienter med njursvikt, och ca 450 hjärtpatienter. Alla riskerar att dö en plågsam död då många av de medeciner de behöver har tagit slut och de får inte lämna Gaza för behandling som de annars brukar få utanför, på Västbanken eller i Egypten exempelvis.

600-700 av dessa behöver åka varje månad för nödvändig behandlign, 250-300 av dem är i akut behov av hjälp nu, vid sidan av de 900 som lider av cancer eller njursvikt som det inte finns några möjligheter att hjälpa i Gaza överhuvudtaget.

Och i skuggan av freden uppger en talesman för israeliska armén att man dödat inte mindre än åtta palestinier i olika bombningar av Gazaremsan det föregående dygnet också.

Källa: Ramattan.com

Läs mer om Annapolis i GP1  GP  Sydsvenskan1  Sydsvenskan2 DN  DN1  DN2  SvD1 SvD2  AB

Frustration, sorg, bitterhet och vrede

1_739117_1_34.jpg

Frustration, sorg, bitterhet och vrede. Det är det enda jag kan komma på för att beskriva reaktionerna i arabvärlden idag. Den absolut enda jag hört tala positivt om mötet i Annapolis är en viss doktor Nazzal från kresten kring Abbas. En motbjudande finansvalp som tydligen hittat sin nisch och funnit nytta i att kombinera politik och ekonomisk vinning.

Alla andra var bara uppgivna, förbannade, sorgsna och frustrerade. Palestinier i flyktingläger i Libanon, Syrien och Gaza talade i exakt samma ordalag. Och samma ordalag använde marockaner, jordanier, libaneser, algerier, egyptier….

Och de sistnämnda var bland de argaste och sorgsnaste. Underligt för ett folk som har haft ett fredsavtal med Israel i mer än en kvarts sekel.

Under en demonstration i Gaza grep en tant som såg ut att vara över åttio år mikrofonen från huvudtalaren, Zahhar, och deklamerade en dikt. Och flera gånger avbröts hon av applåder från ett folkhav som såg ut att vara över hundratusen personer.

Och i Gaza fortsatte demonstrationerna ända in på natten. I Hebron dödade den palestinska polisen en person och skadade tio. I Ramallah skadade man många, bland dem tre journalister. Aljazeeras korrespondent fick armen bruten på flera ställen.

Och det demonstrerades och demonstrerades. I de flesta arabiska länder och i stortsett i alla palestinska flyktingläger runt om i Mellanöstern. Och mest oroliga och stridslystna verkar paelstinierna inne i Israel som fasar för själva tanken på att tvingas från hus och hem efter sextio år av kamp för överlevnad i sina byar och städer.

Och jag tänker: Så blir det under 60 år av brustna förhoppningar. Så blir det efter en massa konferenser som inte gav något. Så blir det när förtroendet för den andre är mindre än noll. Och så blir det när under hela dagen nyheter från Annapolis blandas med nyheter om nya avrättningar i Gaza. Inte mindre än åtta personer dödades av den israeliska armén. Och fyra kroniskt sjuka dog i väntan på att få åka ut för behandling utanför Gaza. Hur kan man tala fred och mörda samtidigt?

DN  DN1  DN2   SvD1 SvD2  SvD3   Sydsvenskan1  Sydsvenskan2  AB  GP GP2

Hitorikern: Ett demokratisk Palestina eller en Två-statslösning

140383192_f40a283648_b.jpg

 

Man kan fråga sig av vilken anledning Israel och USA har börjat umgås med tanken på en tvåstatslösning. För 15 år sedan var detta en omöjlig tanke för israelerna. Sedan början av 90-talet måste något ha hänt. Är det visdom eller realpolitik som satt sina spår ?

Det palestinska självstyrets reella innehåll

Palestinian Authority har inte autonomi över mer än 2,8% av Västbanken. Osloavtalen från 1993 och -95 delar in Västbanken i sk A, B, och C områden.
A-området omfattar 2,8% där några städer ingår. B omfattar 22,9% med ett antal byar och glesbefolkade torra områden. C utgör 74,3 % och innehåller de bästa jordbruksområdena och merparten av vattenresurserna.
Israel har officiellt dragit sig tillbaka från A o B distrikten samtidigt som man annekterat merparten av C territoriet.
Både A o B är sönderstyckade i småbitar omgivna av israeliska bosättningar och militärstationer. Israel har systematiskt sedan 6-dagarskriget 1967 byggt bostäder och farmer på det som senare kom att kallas C området så att 100 000tals israeler idag bor på Västbanken. Kartan är bökigare än de vi för några år sedan såg över Bosnien.

Motorvägarna som sammanbinder bosättningarna hör alla till C området och är bevakade militära transportleder. Via dessa leder gör man fortfarande återkommande razzior in i B och vid ngt tillfälle även A-städer. Den israeliska politiken har sedan 1967 följt Moshe Dayans devis om att etablera ”facts on the ground”.
För palestinier krävs särskilda visum för att röra sig mellan byarna och sådana beviljas sällan till C områdena och numera nästan aldrig till 1967 års Israel. Israeliska företag klagar över bristen på arbetskraft. Några har försökt lösa problemet genom att förlägga fabriker precis vid gränsen. De hushåll som haft råd klagar på att det är svårt att få hemhjälp nuförtiden. Behovet av att trygga arbetskraftsförsörjningen har börjat påverka Israels politik.

Palestinian Authority har getts kommunal autonomi över A-områdena på Västbanken vilket betyder det fulla försörjningsansvaret. EU:s och USA:s anslag till Fatah kan i praktiken bara brukas inom en mycket liten del av Västbanken vilket underlättar den kopiösa korruption som kännetecknar Al-Fatah. Eftersom man saknar de reella möjligheterna att bedriva politik kan pengarna inte användas på ett för befolkningen optimalt sätt.
PA:s polisiära ansvar omfattar även B-distrikten som pga att det består av några utspridda enklaver innebär att vara bypolis med huvuduppgift att gripa folk som på olika vis vill attackera Israels styrkor och deras bosättningar. Staten Israel förbehåller sig rätten att militärt ingripa i bägge områdena om PA inte sköter sina uppgifter.
Israel har redan via sina domstolar annekterat halva Västbanken och förvandlat Fatah till småfogdar o en polisiär specialstyrka som utför skitgörat i resten. Fatahs likheter med de zuluförband som Sydafrika organiserade mot slutet blir allt tydligare. Men den rollbesättningen är mycket kontroversiell på Västbanken. Abbas har börjat få bråttom.

AB

Fred och oljepengar

 

Hittills har man inte lyckats komma överens om ett gemensamt dokument för förhandlingarna i Annapolis. Och dokumentet blir inte av därför att man inte är ense om de mest grundläggande av självklarheter. Waqf Wajdi, arabiska aljazeeras korrespondent i Washington säger att palestinierna kräver en tidtabell för arbetet efter Annapolis och för att genomföra det man kommer överns om. Det vill inte israelerna ens höra talas om.

Walid al-Omari, aljazeeras korrespondent i Ramallah och som just nu befinner sig i USA säger att palestinierna vill ha en arbetsgrupp som följer upp arbetet efter Annapolis, av palestinier, israeler och amerikaner. Israelerna vill inte höra talas om en tredje part i den gruppen.

Så, mina damer och herrar. Låt oss hoppas på ett mirakel, som består av att man kommer över självklarheterna och börjar beröra själva frågan man åkte hela vägen till Annapolis för.

Men allt tyder på att pessimisternas värsta farhågor besannas med fetstil. Muhammad Hasanein Haykal, arabvärldens äldsta och kunnigaste räv i de arabisk-israeliska relationera sa häromdagen att det sista som bekymrar amerikaner och israeler just nu är en lösning på palestiniernas situation. Annapolis kom till för att driegera de för närvarande stora arabiska oljepengarna in i den israeliska ekonomin.

Något sådant har Haykal aldrig sagt. Han är inte känd för att vara cynisk. Att han säger det idag bekymrar åtminstone mig en hel del.

Samtidigt har de allra flesta palestinska organisationerna, PFLP, ALF, PDF, Hamas och Islamiska Jihad protesterat mot mötet i Annapolis vid olika möten. På Gazaremsan har man demonstrerat men på Västbanken har den palestinska myndigheten förbjudet protester, demonstrationer och även presskonferenser mot mötet. I Libanon förväntas idag demonstrationer mot Annapolis i de flesta palestinska flyktingläger.

SvD1  SvD   DN  Sydsvenskan   Jinge  Dagen

60_years_of_displacement.jpg

Ännu en groda från utrikesminster Livni

1_726789_1_28.jpg

Om Livni fick bestämma skulle araberna se ut så här i Annapolis

 

Just när delegationerna börjar anlända till USA, hoppar ännu en groda ur Livnins mun. Samma dag som hon uppmande araberna att stödja och uppmuntra fredsprocessen, krävde hon att de arabiska delegationera inte lägga sig i samtalen mellan palestinier och israeler. Hade det handlat om den sedvanliga arrogansen, hade det varit värt att höja på ögonbrynen för. Men i detta fall handlar det om enfald, kort och gott.

De arabiska delegationerna åker inte till Annapolis för att det är kul. Många av dem hade gärna sluppit. Saudierna har på förhand sagt att man inte skakar hand med israelerna förrän de ser allvarligt menade försök. Syrierna skickar en biträdande utrikesminister. Och det är inte för intet som Abbas, som saknar sitt folks stöd för detta möte, åkte runt i arabvärlden i flera omgångar för att be folk komma.

Flera arabländer är ju direkt berörda av den palestinska frågan. För Jordanien som har ett par miljoner palestinska flyktingar handlar om landets framtid. Syrien har över en halvmiljon. Egypten sitter i knipan Gaza och de egyptisk-israeliska relationerna är svalare än på länge på grund av gränsövergången Rafah. Det gick så långt att Mubarak under senaste presskonfernsen med Olmert läxade upp en israelisk journalist som ställde en frånga angående vapensmugglingen från Sinai till Gaza. Och när det kommer till Saudiarabien så är de palestinska flyktingarna en belastning både moraliskt och ekonomiskt. Så visst ska de lägga sig i, av bara den. För ingen har lust att ta emot flera palestinska flyktingar och oron växte lavinartat efter Livnis förra chockerande groda om att en palestinsk stat ska vara hem även för de palestinier som stannat i sina hem och sina byar i det som var Palestina vilket tolkades som en förberedelse på fördrivningen av dessa, ca 1.5 miljoner palestinier.

Fördjupning kring ämnet på Sydsvenskan

Aljazeera.net  DN  SvD  Dagen  Sydsvenskan

Den goda viljans språk

040702policemen.jpg

 

Under söndagen började deltagarna i fredsmötet i Annapolis anlända till USA. Och samma dag gick en israelisk officer in i Ziad Rashid Abu Awads affär i Bir Zeit på Västbanken. Han slog till 52-åriga Ziad med sin gevärskolv. Ziad fick hjärtstillestånd och dog. Fyra andra sårades i Bir Zeit, bland dem en journalist. Anledningen till det hela var palestiniernas protester mot stängningen av en vägspärr på vägen som binder samhället och staden Ramallah.

Och samma dag gick en israelisk styrka in i Gaza. När den mötte motstånd sköt den ihjäl två av motståndsmännen. I flyktinglägret Tolkarm i norra Västbanken sköt man ännu en unga man. I norra Gaza skadades nio palestinier, tre av dem poliser, av israelisk eld.

Organisationen Nafha för mänskliga rättigheter publicerade igår siffror på av Israel tillfångatagna palestinier. Det är inte mindre än 300 sedan den första november. Samtidit kommer det fram att de flesta av de 430 palestinier som israel lovat släppa är sådana som redan har tjänat så gott som hela sina straffperioder.

Fördjupning om fredsmötet på Sydsvenskan

Aljzeera.net  DN  SvD  Dagen  Sydsvenskan