Var inte orolig

goodmorningbeirut260_001-naji-al-ali.jpg

Godmorgon Beirut, Naji al-Ali

Jag fick ett sms från Beirut vid 12-tiden idag. ”Var inte orolig. Det är inte så hemskt som det låter på nyheterna.”

Jag hade inte hört några nyheter, så det var bara att bänka sig framför teven. Strider i flyktinglägret Burj al-Barajne. Jag loggade in på messenger och där var hon, online. ”Jag mår så illa. Hjärtat bankar så förfärligt. Vi hörde om striden på teve. Jag ringde folk i Burj men de sa att det bara var två familjer som bråkade. Men nu kom Ramzis fru in på kontoret och berättade att folk sprang från lägret i sina tofflor, de som just vaknat sprang i pyjamas. Alla är ute på vägarna.”

Inte undra på att hennes hjärta bankar så att hon mår illa, tänkte jag och mindes när jag släpade henne blödande till kliniken när vi var små. Den röda köttiga kratern i hennes ben var inte liten.

Alla är ute på vägarna. Den tionde november varnade Ahmad Jibril, ordförande för PFLP-GC för att strider kan bryta ut i eller kring Burj al-Barajne. Hassan Nasrallah talade häromdagen och sa att det inte blir några strider i de palestinska flyktinglägren så länge Hizbullah finns i närheten. Men nu blev det det. Hizbullah gick omedelbart in tillsammans med en styrka från libanesiska armén och fick läget under kontroll. Den här gången.

De som stred var en släkt som tillhörde Fatah, mot några från PFLP-GC. Denna lilla strid kunde ha varit den gnista som antänder ett inbördeskrig i Libanon. Flyktinglägren är den svagaste länken i den kedjan.

Vad har Ahmad Jibril för informationer? Vad har Nasrallah? Har Fatahs dollar nått Libanon nu när Bush varit så givmild kan vad som helst hända. En ny Nahr al-Bared, ny Rashidiye, ny Tall al-Zaatar och min väninnans gamla sargade kropp som lever sitt eget liv så fort hon hör talas om skottlossning…

Annonser

Att piska en våldtagen kvinna

 

Said al-Allawi, Saudiarabien

Enligt en saudisk man som jag känner, finns det knappt en saudisk man som inte har älskarinnor. Men han skulle aldrig gifta sig med någon av dem.

Fast att ha älskarinna i Saudi kräver telefon. Möjligheten att träffas är ytterst begränsade och att försöka träffas är ofta förenat med faran att hela ens tillvaro raseras på nolltid.

När den saudiska mannen ska gifta sig, väljer han en kysk kvinna. En sådan är någon som han inte har haft telefonkärlek med. Att denna kyska kvinnan har haft telefonkärlek med andra män är något som han undviker att ens tänka på.

En stackars saudisk kvinna har ertappats ensam med en man som inte var släkt med henne, i en bil, av ett gäng på sju män. Dessa sju män utgick från att hon var lovligt villebråd. De våldtog henne 14 gånger. För våldtäckten döms dem till fängelse mellan två och nio år. Offret döms också, för fängesle i sex månader och 200 piskrapp. Att mannen hon fanns i sällskap med kanske var en vän, en studiekamrat eller en kollega, spelar ingen roll i det här fallet. 

Det saudiska samhället är svårt att föreställa sig livet i för en sådan som jag som är född muslim. Jag har umgåtts med ”män” som inte är släkt med mig i hela mitt liv. I skolan hängde jag lika mycket med pojkar som med flickor. Därför kunde jag inte tro mina ögon eller öron när en arabisk kvinna som bor i Saudiarabien berättade för mig att hennes systersman aldrig sett hennes ansikte. Mannen som var gift med hennes syster skulle kunna se henne död på gatan utan att känna igen henne. Och så var det med alla hennes systrar och deras män. De råkade ses ett par gången, men kvinnorna var alltid helt beslöjade. Man talade med varandra i telefon. Men man umgicks inte. Vid familjesammankomster går männen till sin del av huset och kvinnorna till sin.

Det som man inte förstår i Saudiarabien är att man bör vara beredd på att piska fler och fler kvinnor i fortsättningen. En hel del saudiska kvinnor studerar och arbetar. Nästan alla har internet och de bloggar, precis som vi gör. Där skriver man om sina liv och är fullständigt medvetna om det bisarra i sin livssituation.  Det samhället som funnits hittills går inte att konservera. Den saudiska kvinnan kommer inte att finna sig i ansiktslösheten i all evighet. Jag kan inte sia om hur många kvinnor kommer att piskas och hur många piskrapp kommer att vina på deras kött, men det kan vara värt det. Piskrappen överlever man, bara man har stöd från andra i samhället. Låt oss hoppas att de har det. I massor.

DN

Ismail Haniye om händelserna i Gaza

1_736620_1_34.jpg

Ismail Haniye är född på sextiotalet. Han skulle kunna vara Abbas barn. Ändå lyckas han varje gång visa sig mer värdig, vis och förståndig än vad Abbas någonsin kommer i närheten av. Oavsett vad man tycker om det som skiljer de två männen åt, politiskt, religiöst och mänskligt, så slår det mig att jag varje gång jag hör de tala, önskar att de hade haft varandras positioner. Jag hade gärna avfärdat Haniye som en drummel och inte Abbas, men önsketänkande har ingen plats i verkligheten.

 Timmar efter det att Abbas uppmanade till krossandet av Hamas, höll Haniye ett tal om det som hände i Gaza under högtidlighållandet av Arafats minne. Bedrövad och uppriktig meddelade han att Hamas kommer att utse en oberoende kommission som ska utreda det som hände. Han berättade att Hamas kommer att släppa alla som anhölls utom dem som bevisligen deltagit i våldshandlingarna och att man kommer att ta sitt ansvar inför offrens familjer.

Haniye försäkrade, för jag vet inte hur många gånger i rad vid det här laget, om Hamas vilja till villkorslös dialog med Fatah för att uppnå nationell enighet. Han uppmanade till lugn genom att undivka ordkrig mellan parterna, att överge ”den mediala vreden” och allt annat som ökar splittringen palestinier emellan.

Han underströk att hans regering gjorde sitt yttersta för att högtidlighållandet av Arafats minne skulle lyckas, tillät Fatahs anhängare att röra sig fritt med sina fanor utan några som helset hinder och att man redan tidigt på morgonen hade skickat ut personal som skulle lösa trafikproblemen så att folk kunde komma fram till firandet i tid. Man gjorde det trots att Hamas inte var bjuden som alla andra organisationer och trots de hetsande ord som talarna riktade till massorna som samlats.

Haniye tror att skottlossningen kom igång tack vare några sabotörer och en del lokala Fatahledare som inte vill se en försoning mellan Fatah och Hamas. Kanske missförstod man också den välvilja med vilken den sittande regeringen i Gaza behandlat högtidlighållandet.

Haniye avslutade sitt tal med att försäkra att man håller fast vid den politiska mångfalden på den palestinska arenan, bara inte läget i Gaza återgår till det som varit, med kaos och osäkerhet.

Jerusalemkonferens i Isatanbul

056.jpg

George Galloway

Jerusalemkonferensen började igår i Istanbul där 5000 delegater från 65 länder hade samlats med krav på stopp för förändringen av stadens identiet och utgrävningarna som ockupationsmakten genomför.

Ordföranden för komittén som ordnade konferensen, Maan Bashor fördömde Israels angrepp på kristna och muslimska helgedomar i staden. 

Najati Jilan, den turkiska Waqf-ordföranden för frivilligorganisationer som var en del av dem som förberedde konferensen sa att Jerusalem måste räddas från ockupationen omedelbart.

George Galloway sa att Jerusalem är en arabisk, muslimsk, kristen skattkista som måste räddas ur ockupanternas grepp.

Fader Atallah Hanna talade för de kristna och muslimska församlingarna i Jerusalem och sa: ”Jerusalem är vår andliga och nationella huvudstad. Hon enar oss alla, muslimer och kristna. Som palestinier förenar Jerusalem oss oavsett vilka partier vi tillhör.”

atalla.jpg

Fader Atallah Hanna