Två lästips

 

Don’t emulate Israel at Guantanamo, Liza Hajjar, electronic Intifada:

Should the United States, seeking to recalibrate the balance between security and liberty in the ”war on terror,” emulate Israel in its treatment of Palestinian detainees?That is the position that Guantanamo detainee lawyers Avi Stadler and John Chandler of Atlanta, and some others, have advocated. That people in US custody could be held incommunicado for years without charges, and could be prosecuted or indefinitely detained on the basis of confessions extracted with torture is worse than a national disgrace. It is an assault on the foundations of the rule of law.But Israel’s model for dealing with terrorism, while quite different from that of the US, is at least as shameful.

1160709363.jpg

 Report: “360 Palestinian children are imprisoned by Israel, facing harsh conditions”

The Wa’ed Society for political prisoners and ex-prisoner, reported on Monday that the Israeli army continued its violations against the Palestinian people, continued the arrest campaign, and that currently there are 360 Palestinian children still imprisoned in several Israeli prisons and detention facilities.

Tack essbeck!

Annonser

John Dugard, om Israel, Gaza, FN och Kvartetten

 

Igår berättade Jamal al-Khodari, en självständig medlem i palestinska parlamentet och tidigare kommunikationsminister om det nybildade folkkommittén för upphävandet av den israeliska belägringen av Gaza. Han berättade om drygt 1000 svårt sjuka eller skadade palestinier som håller på att dö sakta på grund av brister i sjukvården. Medicinsk apparatur är förbjuden att komma in i Gaza. 50 livsviktiga mediciner är slut och 100 andra håller på att ta slut. Igen.

Han berättade om varor för tiotals miljoner dollar som står under barhimmel vid gränsövergångarna sedan i somras och blir förstörda. Vidare berättar han om varor för 150 miljoner dollar som står sedan i somras i israeliska hamnar och inte får tas ut av palestinska affärsmän därför att israelerna har dragit tillbaka deras importtillstånd. Men, det stannar inte vid det. Palestinska affärsmän måste betala böter för varje dag som går medan varorna står i israeliska hamnar. Det betyder att Israel knäcker dessa palestinska affärsmän för all framtid.

Mellan Damaskus och Annapolis

1_674375_1_34.jpg

Tisdagen den 30 oktorber 2007 skickade Mahmoud Abbas en deligation till Damaskus för att förmå syrierna att hindra palestinska organisationer från att hålle ett nationellt möte där. Syrierna slog dövörat till. Palestinsk representanter meddelade att de sköt upp mötet. Den skulle inte hållas nu utan samtidigt som konferensen i Annapolis.

Syftet med det palestinska nationella mötet är att klargöra Abbas roll och diskutera maktförhållandena i det palestinska samhället. Det är frågan om demokrati och representation. En ledande palestinier i Damaskus avslöjade att trots alla meningskiljaktigheter man hade med Arafat, så rörde Arafat aldrig ett finger i ödesfrågor utan att fråga exilpalestiniernas representanter om råd. Ett lysande exempel var när Arafat åkte till Camp David. Han hade ringt palestinska representanter i Damaskus och frågat var det var som han absolut inte kund förhandla bort. Svaret var: Flyktingarnas rätt att återvända och Jerusalem. Arafat lovade att hålla sig till det och sitt löfte höll han.

Så är inte fallet med Abbas. Han och de män han omger sig med har skurit bort större delen av det palestinska samhället som om det aldrig existerat. Konflikten med Hamas var bara kulmen. En liten inmurad klick i Ramallah trodde att de över en natt var ALLA palestinier. Nio miljoner människor hade plötsligt ingen rätt att delta i beslutsprocessen som rör deras eget liv och öde. När det lilla inmurade, vanställda palestinska entiteten vars makt inte ens sträckte sig till sitt eget högkvarter blev officiell, skulle alla andra palestinier bara lösas upp och gå upp i rök, med sina minnen, sitt lidande, sina sorger, sina sår och sina drömmer om ett värdigare liv.

Det nationella mötet i Damaskus kan bli slutet på Abbas och hans närmastes illusioner. Där är alla palestinska organisationer bjudna, till och med de som kallas ”De hederliga inom Fatah” och även Hamas. Det skulle vara början till en ny definition av PLO som den legitima representanten för alla elva miljoner palestinier, och börja till återupplivandet av det.

Det inser Abbas. Och hur reagerar han? Jo, han bjuder in några Hamasledare att delta i fredagsbönen på hans egen moské i Muqatáa, den palestinska myndighetens högkvarter i Ramallah. Att tampas med Hamas på Västbanken och i Gaza, skulle väl ändå vara betydligt enklare än att tampas med ALLA ANDRA palestinier som inte gett sitt samtycke till att suddas ut ur ekvationen totalt.

Men det är inte enbart detta som gör att Abbas, efter all galla han och hans närmaste spytt över Hamas och det han kallar deras ”kupp” själv tar initiativ och bjuder in. Det ser verkligen märkligt ut när han hunnit förolämpa mer än hälften av ledarna av arabvärlden när de försökt medla mellan honom och Hamas. De som råkade för de grövsta förolämpningarna var Qatar och Jemen.

Nej, han inser att han och palestiniernas framtid är den minsta och mest obetydliga anledningen till mötet i Annapolis. Även de dummaste av alla dumskallar har fattat att den enda anledningen till mötet i Annapolis är att få dit saudierna och andra arabiska golfstater. Israel vill ha normaliserade relationer till dessa. Deras ekonomier, inte minst Dubais, Abu Dhabis och Qatars ekonomier växer explotionsartat på alla fronter. Israel vill vara med där, och där höjs alltfler röster: Vad som än händer, vill vi inte ha hit israelerna! Inte förrän en rättvis fred med palestinierna blir verklighet.

Ett eventuellt krig mot Iran måste också ses mot detta bakgrund. Om Israel kan komma in lite mer öppet i de arabiska ekonomierna vid Persiska Viken, kan komma att spela en roll för hur ivrig man kommer att vara, när det gäller att sätta  regionen i brand. Men det kommer vi att ha anledning att återkomma till.

Läs även Den Onödiga Samtiden