En seger för amerikansk rättvisa

holy-land-foundation-2.jpg

Redan under rättegången mot Sami al-Arian, palestiniern som sysslade med välgörenhet och blev anklagad för att finansiera terrorism, fick jag en enorm respekt för de människor som sitter som jurrymedlemmar vecka ut och vecka in för att till slut döma, i amerikanska domstolar.  

Sami al-Arian frikändes på alla åtalspunkter av jurryn. En av jurrymedlemmarna sa senare: ”Vi satt i veckor och väntade på att man skulle presentera bevis. Men det gjorde man aldrig. Åklagaren menade att vi skulle ta honom på ordet. Att bevis fanns men att han av en eller annan anledning inte kunde presentera dem. Men det är inte vår uppgift.”

Och trots frikännandet, dömde domaren Sami al-Arian till flera års fängelse och utvisning, under motiveringen: ”Du skickar dina barn till de bästa universiteten i det här landet med gör inget annat an samla pengar för att döda andras barn”. Det, trots att inte ett endaste bevis fanns mot Sami.

Igår var det dags för ännu en dom, mot grundaren av Holy Land Foundation och några medarbetare. Holy Land Foundation bommades igen av George Bush redan 2001 anklagade för att finansiera terrorism. De bevis man hade var vittnesmål av fem israeliska agenter som satt bakom ett skynke och vittnade om hur pengar som samlades av Holy Land Foundation användes till terrorverksamhet mot Israel och USA.

Den amerikanska konsuln i Jerusalem vittnade också, men till Holy Land Foundations fördel och menade att han under alla år aldrig sett något som tyder på att de pengar som de skickat till Mellanöstern har använts till annat än verkamheter som underlättar livet för utblottade palestinier. Då fick åklagaren spader och anklagade honom för att vara en ”dålig amerikansk medborgare”.

Men jurrymedlemmarna friade grundaren på samtliga åtalspunkter. När det gäller andra anklagade var man inte överens, 1 av 12 jurrymedlemmar hade en annan uppfattning och rättegången ogiltigförklarades. Det är inte klart än om det blir en ny rättegång men muslimerna i USA jublade igår och många av dem menar att det är ett bevis på att rättsystemet i USA fungerar. Trots den svåra situation de upplever i USA sedan flera år upplever de idag att det finns hopp. Holy Land Foundation är den största muslimska välgörenhetsorganisation där många muslimer betalar sina allmosor för att hjälpa i första hand palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza och Libanon.

Mer på aljzeera.net

Annonser

I natt stormade Israel Negevfängelset

suad-muhammad-radi-gaza.jpg

Suad Muhammad Radi, palestinska från Gaza

2450 fångar låg och sov i sina tält kl 02.00 föregående natt, i israeliska Negevfängelset, när en israelisk säkerhetsstyrka stormar 7 avdelningar av 11 med chockgranater, tårgas och gummimantalde stålkulor. Det enda fångana kommer på att göra först är att skrika tilsammans: Allah Akbar. Sedan börjar några slåss. De försvarar sig med att kasta sina tillhörigheter på angriparna. 250 av dem skadas. Tio  tält brinner upp. Många förs bort och har inte kommit tillbaka.

Jag vet inte hur många lagar och konventioner Israel bryter mot med sitt handlande. Men spelar det någon roll egentligen?

Maan skriver kortfattat. En längre och skakande skildring gav Walid al-Omari, arbiska al-Jazeeras korrespondent efter det att han talat i telefon med några av fångarna .

Fairuz, en kristen ikon i MÖ

fairuz-730312.jpg

Fairuz är en av arabvärldens mest kända och älskade sångerskor sedan mer än fem decennier. Den enda som hon kan jämföras med är Um Kolthoum. Fairuz skapade tillsammans med sin avlidne man Aasi al-Rahbani musik som berikade den arabiska musiken och revolutionerade den sedan 1960-talet. Efter makens död samarbetade Fairuz en hel del med hans bröder men även med sin son Zyad al-Rahbani.

Mest respekterad har Fairuz och Aasi alltid varit för att de aldrig någonsin hyllat någon som helst arabisk kung eller president. Under 1970-talet fick folk ögonen för det när paret vägrade sjunga på Kung Hussein av Jordaniens födelsedag. Kungen var inte glad men alla andra araber jublade. Den förklaring som paret gav då var att de inte sjunger eller spelar för kungar. Däremot sjöng de gärna för folken. De skulle aldirg hylla några presidenter. De skulle hylla länder. Och det löftet höll de. Fairuz och Aasi gjorde kort därefter en sång för staden Petra som fick stå som symbol för hela Jordanien.

Fairuz och Rahbanis gjorde en hel del musikaler före inbördeskriget i Libanon. Och deras musik är så genuin och vacker att det nästan omöjligt för oss som lever idag att föreställa oss Libanon utan dem. För de sjöng inte bara för eller om någon del av landet utan för alla. Där möter man byns fyllbult, den ensamma övergivna tjejen som inte har en aning om hur vacker hon är, om gamle farfar som inte längre kan sköta sin kvarn, mormors doft och nattliga sagor. Och där finns även motståndet, mot ockupation, mot övermakten och de etniska konflikterna.

Fairuz, en kristen sång för Jerusalem

Jag har tidigare lovat visa kristna palestiniers ocha arabers inställning till den israeliska ockupationen av Palestina. Här är ännu ett exempel på att Palestinafrågan inte är en muslimsk-judisk fråga. De kristna har alltid funnits med i bilden även om man hela tiden velat låtsas att de inte finns.

Sångerskan Fairuz är så legendarisk i arabvärlden idag att jag trots försök inte kan hitta en lämplig motsvarighet till henne i Väst. För vilken sångerska har hållit på och sjungit underbar musik i mer än 50 år och åtnjutit hundratals miljonders människor respekt och kärlek så länge?

För dig, bönens hemstad, ber jag

För dig, med dina vackra hus, blomman bland alla städer

Jerusalem, bönens hemstad, för dig ber jag.

Våra ögon ger sig på en resa till dig, varje dag

Vandrar runt i templens innergårdar

Omfamnar de gamla kyrkorna

Och torkar bort sorgen från moskéerna

Du, Israa’ natten*

Vägen till himlafärden

Våra ögon ger sig på en resa varje dag

och jag ber

Barnet i Grottan, och hans moder, Maria

 Är två gråtande ansikten

För de som fördrevs, gråter de

För de hemlösa barnen

För den som försvarat sitt land och dog

För freden som dödats

i fredens hemland

Och rättvisan som föll offer vid dess portar.

När Jerusalem föll,

drog sig kärleken undan

och i världens hjärta gjorde sig kriget hemmastadd

Barnet i Grottan och hans moder, Maria

är två gråtande ansikten

Och jag ber…. 

Blixtrande vrede är på väg

och tron fyller mig

Blixtrande vrede är på väg

Och jag vet att jag kommer

att passera många sorger

Från alla håll kommer vreden

ridande på skräckinjagande hästar

Och som Guds överallt närvarande ansikte

kommer den

Vår stads portar får inte stängas

Jag är på väg dit för att be

Jag kommer att knacka på

och öppna alla dess portar

Och du, Jordanfloden,

ska tvätta mitt ansikte med ditt heliga vatten

och du, Jordanfloden

ska spola bort spåren efter barbarernas fötter

Blixtrande vrede är på väg

Buren av skräckinjagande hästar

kommer den

Och den kommer att besegra den mörka makten

Det heliga huset är vårt

Jerusalem är vår

och med våra händer kommer vi

att återskapa dess glans

Med våra händer kommer freden

till Jerusalem

Freden är på väg, mot Jerusalem

* Israa’ är profeten Muhammeds nattliga resa buren av hästen “Buraq” från Mecka till Jerusalem och därefter till himlen

Det luktar illa i Nahr al-Bared

nahr-al-bared.jpg

De som flydde från striderna i Nahr al-Bared är fotfarande på flykt. En del av dem bor i skolor och det har lett till att dessa skolor inte kunnat öppna och ta emot sina elver. Det i sin tur har väckt ilska hos libaneserna som bor i området. Man har blockerat vägar och demonstrerat, mot de palestinska flyktingarna och mot den libanesiska staten. En granat har slängts mot en sådan skola, där en ung flicka skadades.

Flyktingarna själva vill inte bo kvar i skolorna på grund av risken för smittsamma sjudomar och den outhärdliga trängseln och brist på plats och privatliv. Några hundra familjer är så desperata att de har flyttat tillbaka till det sönderbombade flyktinglägret. Några har dock gett upp och lämnat flyktinglägret igen för att det luktar för illa.

UNRWA, FN-organet som har till uppgift att hjälpa flyktingarna har hittills  hjälpt till med att sprida bekämpningsmedel mot skadedjur och kryp, samt tillhandahållit vattencisterner dit folk kan vända sig och hämta det de behöver av vatten. Annars har de hittills i huvudsak sysslat med att kartlägga skadorna på flyktinglägret. Man planerar att placera färdigbyggda baracker i den gamla delen av lägret där de mest desperata familjerna kan flytta in. Man räknar med att erbjuda ca 30 nya baracker varje vecka. Man planerar även att köra dit elgeneratorer snart.

Infrastrukturen i Nahr al-Bared är totalt sönderslagen. Det finns varken vatten, el eller fungerande avloppssytem. Med andra ord, konflikten kommer att skörda liv även i fortsättningen bland de olycksdrabbade invånarna som kommer tillbaka till sönderbombade, brända eller plundrade hem. Det lilla de hade innan striderna  är borta. Det är ingen överdrift att säga att många av dem kommer att uppleva en förfärlig vinter.

Vad det blev av de hundratals miljoner som Fuad Seniora tiggde, och av återuppbyggnaden, är det ingen som berättar. Det är möjligt att inga pengar har betalats ut ännu. Handlar det om palestinska flyktigar är det aldrig bråttom med att se till att de har något som liknar ett mänskligt liv.

En del av flyktingarna har tur. De har släktingar i andra flyktingläger och i andra libanesiska städer där de kan tillbringa vintern. Men det finns de som inte har något kvar, överhuvudtaget.

Afrika väljer Kina

1189670507.jpg

Afrika köpte mellan åren 1990-2005 vapen för 300 miljarder USD, enligt en rapport som presenterades av Oxfam häromdagen.

Det är hårresande siffror för en kontinent som lider svårt av Aids, hunger och fattigdom. Men något håller faktiskt på att hända.

Trots alla konflikter som förbrukar deras krafter och resurser, gör afrikanerna idag nya val. Man behöver inte undra om afrikanerna är medvetena om konflikternas orsaker och vilka det är som är intresserade av att sälja vapen till dem. De ger idag bevis på att de är det.

Afrikanerna väljer öppet Kina framför USA idag. Den beryktade nymodigheten, Africom, har hittills endast välkomnats av Liberia rapporterar al-Jazeera ikväll.  Alla andra afrikanska länder visar stor tveksamhet. Kina satsar stort i Afrika och betalar artigt för det de köper. Till skillnad från amerikanerna som lägger sig i och gör allt för att styra politiken vart de än kommer. Historien, den roll som USA spelade i Egypten och Iran vid mitten av förra århundradet, situationen i arabländerna kring Persiska Viken, invasionen av Irak och även hoten mot Iran idag gör att afrikanerna aktar sig noga för att ha med USA att göra.

Ska Iran betala för örfilen?

merkava.jpg

En israelisk stridsvagn i sördra Libanon ( Merkava )

Under förra sommarens krig i Libanon, och det redan från början, märkte man att kriget var en vändpunkt i Mellanösterns historia. När Hizbullah ledaren Hassan Nasrallah bad folk via teve att titta ut genom sina fönster och se hur ett israeliskt krigsfartyg brann ute till havs, stod tiden stilla. Tevekamerorna gjorde det också, och även vi som inte var där, fick se det historiska ögonblicket.

Sedan kom alla motstridiga rapporter om byar som föll för att motsägas av strider inne i och kring varenda en av dessa byar. De byar som israelerna och världsmedia trodde föll, kämpade tills stridens sista skott. Israelerna hade sagt att de skulle gå in i Libanon ett par dagar för att fördriva Hizbullah till bortom Litanifloden. I 33 dagar misslyckades de med att själva ens nå fram till Litani. De smulade sönder mer än halva Libanon. Men de kunde inte stoppa gamla förlamade gummor från att sittandes, baka bröd och koka krossat vete och skicka iväg sina lika gamla makar att leta upp motståndsmän vid stridslinjen och ge de att äta. Bakom varje kökslucka kunde en tunnel gömma sig, varifrån motståndsmännen kom ut och fortsatte att strida, från rum till rum, från hus till hus och från by till en annan.

Den rungande örfil som israelerna fick i södra Libanon, är det som det är meningen att Iran ska betala för idag. De som slogs var ju i första hand shiamuslimer. I Israels och USA:s religiösa, gammeltestamentliga världsbild, betyder det att Iran är den som stod bakom fikonträden, under golvplattorna och bakom verktygshyllan i garaget i de små söndersmulade byarna på bergstluttningarna i södra Libanon! Därför ska Iran utplånas idag.

Man glömmer att motståndet i Libanon kom ut ur den egna brunnen,  stod bakom det egna trädet och höll ut tack vare egenodlat vete. Folk i södra Libanon har haft en lång och bitter erfarenhet av israeliska invasioner och därför lärt sig och gett sig sjutton på att det var slut på israeliska promenader burna av stridsvagnar och bulldozrar. Med sitt eget kött och blod välte man stridsvagnarna och sprängde bulldozrarna. Därför att man hade fått nog helt enkelt.

Nu är den israeliske historikern Benny Morris här i Sverige för att förklara för svenska riksdagsmän varför tiden nu är inne för att utplåna Iran. Och visst, man kan kanske slå hårt mot Iran, man kanske kan utplåna en hel del av Iran. Men Iran är ingen arabisk korrupt regim som är rädda om sina stolar och sina tusentals miljarder i amerikanska banker. Iran är en gammal stolt och rik kultur som aldrig i sin moderna historia angripit andra. Däremot tror jag inte att de låter sig utplånas lättvindigt. Jag tror inte att det finns iranier någonstans, även de som är mest kritiska mot prästerskapets styre, som tycker att det är ok och fritt fram att bomba Iran med kärnvapen. Ett angrepp på Iran kan mycket väl vara början på slutet för denna eländiga parantes i historien som vi befinner oss i.

DN, Jinge