Klas Sandberg om ett eventuellt krig mot Iran

image10.jpg

En gång i tiden, det var under den amerikanska hypermaktens glada framtidsförhoppningarnas gyllene epok för bara fem år sedan, var tanken att invasionen av Irak skulle bli en liten trevlig entrérätt. Planen var att Amerika skulle sabla ner sju mellanösternländer, det ena efter det andra i ett veritabelt alexanderståg.

Den som meddelar det är förre NATO-befälhavaren Wesley Clark. I sin egenskap av före detta fyrstjärnig general gick han som barn i huset i Pentagon vid tiden för Irakkrigets utbrott och mottog allehanda förtroenden från officerskollegor och tjänstemän.[i]

Iran stod på dödslistan, liksom Libanon, Somalia och Sudan. Donald Rumsfeldt hade beställt en regelrätt utredning av vad som krävdes för att upprätta ett imperium.

Vi vet vad de planerna var värda idag Rawia. Det märkliga är bara upphovsmännen inte verkar ha tonat ner sina ambitioner. Inte på minsta sätt. Tvärtom. Agitationen för ett angrepp mot Iran verkar ha tilltagit.

För somliga neokonservativa som Michael Ledeen har den fått en biton av desperation. Om man bara kommer igång att klappa till Iran, ja DÅ skall vi minsann få se att alltsammans går i lås trots allt.Vi kan gärna tänka tillbaka litet här. En gång i tiden skulle allt lösa sig om man kom klappade till Irak. Det skulle fixa sig med oljan, med Palestinierna och med Persiska viken.Nu skall det lösa sig med oljan, med Palestinierna, med Persiska viken och Irak, bara man drämmer till Iran.

Det finns andra neokonservativa som inte bekymrar sig speciellt över debaclet i Irak. Daniel Pipes förklarade kallt att ”När sunniterrorister angriper Shiiter och viceversa så löper icke-muslimer mycket mindre risk att skadas. Inbördeskrig i Irak är kort sagt en humanitär tragedi men inte en strategisk.”[ii]

I klartext; den humanitära katastrofen spela ingen roll. Huvudsaken är att vi andra är säkra. Det framhölls att man säkert skulle kunna spela ut olika iranska befolkningsgrupper mot varandra precis som i Irak.[iii]

Hela spekulationen är typisk för de policy-dokument som den neokonservativa kamarillan kläcker ur sig med regelbundna mellanrum. Glatt pladdrande om länder som skall angripas, sprängas och spela ut mot varandra. Snabbt och obekymrat dribblande med förslag som om de genomfördes skulle innebära döden för tiotusentals människor.

Vad som är och förblir att ogenomträngligt mysterium för mig och som borde vara för alla andra är hur denna samlig ärkeklåpare f-o-r-t-f-a-r-a-n-d-e betraktas som strategiska visdomkällor. Alla deras lysande planer har upplösts i blod och kaos, men de sitter kvar på sina gamla poster. De får fortfarande lägga ut texten om hur ”araber bara begriper styrka”.

Och här i Sverige sitter fortfarande Per Ahlmark och agerar relästation för deras dumheter i sin kolumn på Dagens Nyheters ledarsida.

I stort sett är det ett påhittat hot som man ingriper emot, precis som i Irak.

De har varit inriktade på att driva fram en konfrontation mot Iran. Två före detta topptjänsemän, Flynt Leverett och Hillary Mann som varit inblandade i förhandlingarna med Iran om dess kärnvapenprogram hävdar uttryckligen att man från amerikansk sida hela tiden riggade kraven med siktet inställt på att få förhandlingarna att gå i kvav.[iv]

Ta det såkallade kärnvapenprogrammet till exempel. Iran har 160 gascentrifuger. För att kunna framställa klyvbart material i sådan mängd att det skulle bli ett kärnvapenprogram skulle det behövt 16 000. Det kommer att ta decennier innan de har framställt material för en enda atombomb.

USA:s förre CENTCOM befälhavare, John Abizaid har för övrigt sagt att ett kärnvapenbeväpnat Iran faktiskt är något som det är fullt möjligt att leva med.[v]

Det finns inget akut hot från Iran. Troligen är det handlar det om att man i Washington kör vidare med de gamla planerna från 2003, på samma bedövade, sömngångaraktiga sätt som ett olycksoffer som kliver in i sin bil och försöker köra vidare från olycksplatsen, trots att hans bil är ett kraschat vrak.

Jag tror man har samma sorts reaktion här. De amerikanska planerarna tror fullt och fast att de fortfarande disponerar över samma supermaktsmaskineri som i mars 2003.

I praktiken förhåller det sig annorlunda. fram till mars 2003 dominerade Amerika Irak med en minimal insats, som ett mörkt åskmoln. Saddam Hussein kunde knappt snyta sig utan amerikanskt tillstånd.

Idag har det åskmolnet laddat ur sig. Amerikanerna måste staga upp sin ställning med kärnan av sin armé som gradvis slits ner.

Vad tror jag? Ett amerikanskt återtåg är nog en tidsfråga. Angrepp eller inte angrepp mot Iran. Möjligtvis kommer ett tredje krig att göra processen ännu snörpligare.
______________
[i] “
Seven countries in five years” av Joe Conason, I Salon.com, den 12 oktober 2007.

[ii] Daniel Pipes i Jerusalem Post. Inte tillgängligt på nätet. Via ”Pipes Joins Up With Giuliani” av Ken Silverstein, Harpers Magazine den 28 augusti 2007.

[iii] Se exempelvis Thomas McInerney i det neokonservativa husorganet Weekly Standard: ”Yes, there is a feasible military option against the mullahs’ nuclear program” i Weekly Standard, 04/24/2006.

[iv] “The Secret History of the Impending War with Iran That the White House Doesn’t Want You to Know” av John H. Richardson, I Esquire, 10/18/2007

[v] ”Abizaid: World could abide nuclear Iran” av Robert Burns, AP, Boston Globe, den 17 september 2007.

Annonser

18 svar

  1. Det ruggiga är att vi inte har med rationellt fungerande människor att göra. De som styr i USA idag är inte ett dugg mer förnuftiga och rationella än Hitler var.
    Vad som helst kan komma att hända om USA ger sig på Iran. Vad kommer Putin att göra? Det är helt uppenbart att USA håller på att reta upp den ryska björnen genom att att upprätta alltfler militärbaser allt nämare det som finns kvar av g:a Sovjet (geografiskt) och besked häromdagen att Ryssland nu tänker rusta upp rejält, lovar inte gott.

  2. Jag tror inte det kommer att bli krig med Iran. Men jag tror att Bush vill att det skall hända men han kommer inte att hinna.

    USA militära kapacitet är uttänjd till gränsen nu så det finns inget utrymme för att attackera Iran. Naturligtvis skulle de kunna bomba Iran men det kommer inte att leda någonstans.

    Den ensidiga ekonomiska blockaden från USA är verkningslös då Kina och Ryssland är inte med på tåget. Oljan står i centrum för det hela. Chavez i Venezuela har ju hotat att skära av oljetransporterna till USA om Iran blir attackerad om jag minns rätt.

    Sedan är det ju den biten med att attackera Iran från havet. Vad jag förstår så har USA inte kommit på hur man skall skydda sig mot HMS Gotland när de tränat i stilla havet. Iran har 3 stycken liknande ubåtar i sin flotta och det är mycket möjligt att ifall USA attackerar så kan någon av dessa ubåtarna skada någon av hangarbåtarna.

  3. Kerstin,

    Nej, det är absolut inga rationella människor. Amerikanska experter fnyser ju själva åt det så kallade iranska hotet.

    Men jag tror att amerikanerna börjar fatta. När de demonstrerar nu, har de även bilder på civila irakier och deras lidande. Amerikanska lärare är vansinniga på att de har så dåliga resurser i skolorna medan kriget kostar så förfärliga summor.

    Även om undersökningar menar att mer än hälften av amerikanerna är för ett krig mot Iran, vilken jag finner anmärkningsvärt, så är de som är emot fler och deras budskap mycket skarpare.

  4. essbeck,

    Igår meddelade man från Iran att de har tusentals som är beredda att agera levande bomber och lamslå trafiken i persiska viken i fall USA slår till mot Iran. Deras främsta mål kommer att vara krigsfartyg och oljetanker.

    Och jag tror att iranierna menar det de säger. Om Bush har ett uns förstånd, fast varför talar vi om Bush? Han är ju bara en marjonett. Först och främst är det Dick Cheney och de som står bakom honom som kommer att fatta besluten.

  5. Kerstin och Rawia,

    nja, blandar ni inte ihop ”rationell” och ”sympatisk” ?

    Med sympatisk menar jag i detta läget ngn som delar tillräckligt många av mina grundvärderingar för att vi ska kunna resonera om ett problem och finna en acceptabel lösning.
    Som befrielseteolog kan jag hävda att både Lars Ohly och Fredrik Reinfeld är för mig sympatiska i denna mening. Tveksam till Mats Odell och en del ”nya” centerpartister.
    Sympatiska relationer kräver att man delar verklighetsbeskrivning och människouppfattning. Den socialdarwinistiska tankevärld som bär extrem nyliberalism faller utanför min sympatigräns.

    De neokonservativa i USA står långt bortom mina bortersta gränser. Jag hävdar att de är moderniserade fascister – jag menar det inte som skällsord utan som faktum.
    De är inte reformerade fascister som Allianza Nationale i Italien eller Partido Popular i Spanien utan samma gamla fascister som Mussolini som lärt sig nya ord och att verka inom ett demokratiskt system. De har gett den gamla fascismen en ny språkdräkt och referensram.

    Sättet de stärker de inhemska korporativa maktrelationerna i USA, den inhemska åsiktskontrollen, förstärkandet av de kapitalistfraktioner som är lierade ( nya lagar, utnämningspolitik, regeringskontrakt ), angrepp på all sköns avvikare, tilltagande militarisering och brutalisering av statsmakten, tydliggörande av en hierarkisk ideologi som talar om naturens ordning etc.

    Jag hävdar bestämt att neokon-gruppen i USA är rationella. De samlar in rapporter och underlag, gör konsekvensbedömningar och fattar logiska beslut. Alltså beslut som är rimliga utifrån deras sätt att se saker.

    Det även många progressiva USAkritiska personer har så svårt med är att se USA:nerna för vad de verkligen är. Tvättäkta fascister med en grundläggande rasistisk människosyn.

    Visst är de totalt bedrövliga. Men de är rationella utifrån sina premisser.

  6. hejsan essbeck,

    long time no see ! kul att läsa ett av dina inlägg igen. Är jag skyldig dig svar på ngt gammalt spörsmål ? Har en gnagande känsla av att ha lämnat ngt obesvarat ?

    Delar din bedömning angående Iran. USA har inte den militära kapaciteten att ta sig an Iran i detta nu. Inte ens under scenariot att Iran skulle få klara sig själva och att inflödet av vapen och teknologi till USA fortsatte så som nu.
    Anledningen är att ryggraden i deras vapenmakt är de avancerade teknologiska systemen snarare än de stridande soldaterna. USA är alltså mer kapabelt att utdela våldsamma slag än att vinna krig. En amerikansk general skulle inte ens få bli sergent i von Clausewitz armé !

    USA:s krigsmakt är en papperstiger ! En mycket farlig sådan men likväl en övermakt som är ihålig som en schwietzerost.

  7. Du har nog rätt historikern. Men för mig är inte faschismen rationell heller.

    Jag har dessutom svårt att se att resultaten av USA:s krig sådana att de uppmuntrar till fler krig. Irak är ju en träsk som är omöjlig att se hur USA kommer att komma ur. Iran blir sju resor värre.
    Visst, Dick Cheneys och hans kompisars intressen är inte nationella, utan lutar mer åt det financiella för jag tror att gubben tjänar multum av militärindusrin. Men det irrationella är att ingen i USA säger det rent ut. Att dessa gubbar berikar sig genom att knäcka den amerikanska ekonomin och i värsta fall även USA.

    Jag begriper inta att de kan hålla på, och även propagera för nya ödesdigra krig som kan förändra världen på helt oförutsägbara sätt.

    Det som Kerstin skriver om ryssarna reaktioner är inte att förglömma. Ingen av Irans grannar vill vara med om ett sådant krig, inte ens USA:s närmaste allierade vid persiska viken. Ändå framhärdar man.

  8. Historikern,

    Du glömmer nog Israel i detta sammanhang. Jag tror att man mer än gärna vill vara med och slå till mot Iran och även Syrien och Libanon. Det enda som kan hålla tillbaka är ett hot från Iran att sända 11 000 raketer mot Israel samtidigt. Det har jag hört att någon iranier sagt trots att jag inte hörde det själv.

  9. Det enda som kan hålla tillbaka är ett hot från Iran att sända 11 000 raketer mot Israel samtidigt. Det har jag hört att någon iranier sagt trots att jag inte hörde det själv.

    Vilken önskedröm!

  10. Jonatan, önskedröm för vem? Bara en sjuk fantasi kan komma med en sådan tanke!

  11. Historikern:
    Nej, de är inte rationella, för då hade de inte angripit Irak. Det fanns kunnigt folk som talade om för dem vad som skulle hända och precis det hände. De som inte lyssnar till dem som har kunskap är inte rationella.

    Och som Rawia säger, fascisterna på 30-talet var inte heller rationella, så gick det som det gick för dem – redan förra gången. Men visst miljoner liv kan de ju hinna utsläcka först, om nu det är det som är deras mål endast och enligt dig. Då är de kanske rationella!

  12. Kerstin,

    anledningen till att jag tycker att frågan om, i detta fallet, neokons i USA är rationella eller inte är intressent är kunskapsteoretisk.

    Forskare och pedagoger brukar fråga sig Vad kunskap är och Hur man bygger/konstruerar den. Eftersom jag var verksam inom psykiatrisk behandling för 25 år sedan och nu är religionsvetare sedan en tid har jag ofta stött på frågan om Erkännande och Accepterande av kunskap som en huvudfråga.

    I teorin är Kunskap ett objektivt problem som kan ringas in av mätningar och observationer. Svårigheten som vetenskapsteorin behandlar är hur man på ett giltigt sätt kopplar ihop alla data till slutsatser om verkligheten.
    I praktiken så är det alltid en ideologisk fråga som kan gå så djupt som mentala grundmönster(inlärda odiskutabla samband) och personlig/kollektiv identitet. I många frågor kan människor överösas av information och inte rubbas en millimeter.

    För att bli vis och lärd måste man alltså lära sig acceptera minst lika mycket som lära sig utantill. I praktiken betyder det att man lär sig underordna sig andra människors omdöme och uppfatta deras synvinklar som jämbördiga med ens egna.
    I en kultur och bland individer där hierarki, dominans och exploatering av andra är grundläggande är det extremt irrationellt att lyssna till rapporter som strider mot ens egna intressen.

    Frågan om neokons rationalitet blir då att försöka identifiera deras rationella plan. Om jag inte finner det så beror det på att jag inte sökt på rätt sätt eller kunnat konstatera att de är mentalt efterblivna, oförmögna till rationell analys.

    Jag menar att deras rationella plan existerar men är uppbyggt runt paradigm och grundmönster som är djupt reaktionära och hierarkiska.
    Att de lyckas upprätthålla dem reser frågor om perceptionsstörningars samband med värderingar.
    Och den eviga frågan om Ondskan !

  13. Historikern:
    Kommer direkt att tänka på de bevingade orden: Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda!

    Det där du skriver är så ”djupsinnigt” att jag inte förstår det. Kan du inte uttrycka det begripligt?

    Om du menar att det man tycker är rationellt är rationellt för en själv, som verkar vara vad du menar, så är det struntprat.

  14. Kerstin,

    oj då och aj då ! Så förtvivlat djupsinnigt är det egentligen inte utan snarare ett försök att visa några saker som jag uppfattar som självklara.

    Att ngt ”är rationellt” säger ingenting om dess värde och mycket lite om dess innehåll. Rationalitet handlar bara om handlingar har samband med de utgångspktr man satt upp, om ändamålsriktighet. Ordet syftar på att man använder sitt förnuft, sådant det är, till att uppnå det man vill.

    En kannibal är rationell när han har ihjäl och äter upp folk. Att vi tycker att det är vederstyggligt är en annan sak. Han och hans folk kan ha ihjäl alla i grannbyn utan att äta upp dem om han fått veta att de bär en sjukdom. Det vore lika rationellt om grundproblemet visade sig vara jaktmarker. Om grundproblemet snarare är dominansritualer mellan klaner så nöjde sig kannibaler på Nya Guinea med att äta upp valda delar av en eller två personer. Män lät sina barn gifta sig med varandra efteråt. Allt lika rationellt beroende på vad handlingen ska sättas i samband med.

    Däremot så är rationalitet inte en fråga om tycke och smak. Vad som helst kan inte vara rationellt bara för att ngn tycker det. Man hamnar då i bedömningar och kompetensfrågor.

    Eftersom jag är djupt övertygad om – och var redan från början – att USA anföll Irak för att stanna så finns det massor med kunskapande kring läget 2002/03 som blir irreleventa i deras ögon. Saker som uppfattas som irreleventa saknar betydelse för den rationella bedömningen.

    Massförstörelsevapen, möjligheten till att bygga ett stabilt och västvänligt Irak, den irakiska oppositionen respektive baathisternas värdegrunder osv osv osv blir irrelevent kunskap för dem. Det påverkar inte USA:s beslut om anfall eftersom det handlar om fel saker. Sådant som man egentligen inte brydde sig om.

    När du säger att USA:s angrepp var irrationellt så säger du bara att du inte kan se deras premisser.

  15. Historikern:
    Jodå, rationell är man bara i relation till ett mål och så enkelt kan man säga den saken.

    Så då undrar jag vilket mål du anser att USA satte upp för sig när de attackerde och ockuperade Irak?

    Har de, menar du, nått det målet. Om inte så var de irrationell, för alla med kunskaper visste att de skulle hamna i precis den situation de befinner sig nu.

    Om de har nått målet, och således var rationella, så är Bush (m. anhang) rena galningarna och precis vad jag hävdat, världens nya Hitler.

  16. Kerstin,

    USA:s viktigaste mål var maktpolitiska. Man ville en gång för alla fastlägga att det var USA som skulle dirigera den nya världsordningen och reglerna för den pågående globaliseringen. Om de lyckas med detta mål kan de i förlängningen göra även ekonomiska vinster.

    Några omedelbara samhällsekonomiska vinster på kort sikt av betydelse för USA tror jag inte att de såg med ockupationen. Man importerade olja från Irak redan under Saddam. Och man visste att Irak skulle spränga allt i luften så fort amerikanerna kom. Däremot fanns ett antal företag som Halliburton som skulle kunna tjäna multum på regeringskontrakt. Det är ett exempel på det jag kallar ”fraktioner bland deras kapitalister”.

    Maktproblemet innehåller också en direkt geopolitisk dimension, Västasien. Dels dominansen över Gulfstaterna, dels ett omedelbart stöd till Israels expantionspolitik.

    USA:s ledning trodde under hela 2003 att man lyckats i sitt uppsåt trots det växande väpnade motståndet. Nu är det sedan ngt år uppenbart att de snarare försöker rädda så mycket som möjligt.

    Motståndsrörelsen bara växer, Iran har inte rubbats, ej heller Syrien, Gulfstaterna ogillar USA:s politik – USA har till och med förstört Al-Jazeeras kontor i Bagdad, Turkiet väsnas, Jordanien beter sig som Sihuanouk om du minns honom, Mubarakregimen får allt tydligare problem och Israel blev de facto besegrat av Hizbollah.

    USA:s rationalitet byggde på falska utgångspunkter baserade på djupt efterblivna föraställningar om det mesta. Det är inte bara deras ansträngningar som hotas idag utan hela det system av tankar som bygger deras omvärldsförståelse. Galenskapen i deras tankevärld avslöjas genom att den visar sig vara falsk på ett fullständigt vis.

  17. OK historikern:
    Då är vi ganska överens i stort. Det enda jag menar är att det inte var speciellt rationellt för att det redan från början var ganska klart att de inte skulle uppnå det mål de ville uppnå.

    Som det verkar nu kan de förlora ordentligt i slutänden dessutom.

    Visserligen kan man hävda att rationalitet endast är relativt målet, men i dagligt tal brukar man med begreppet mena att det inte är rationellt att försöka nå ett mål som man med stor sannolikhet inte kan nå. Det är inte speciellt rationellt att försöka flyga genom att hoppa från Eiffeltornet och flaxa med armarna, även om målet är att kunna flyga därifrån utan flygtyg av något slag :-).

  18. Kerstin,

    jag funderade flera varv på om jag skulle göra ytterligare ett inlägg i frågan eller släppa det men där är ett par aspekter som till syvende och sist behöver påtalas. De kan ha allmänt filosofiskt intresse.

    Det som avgjorde att jag skriver ett inlägg till var ditt resonemang om vad rationalitet betyder i dagligt tal. Du formulerar dig som om rationalitet och realism är samma sak.
    Detta är i praktiken ett uttryck för en social ideologi, snarare än ett resonemang om metod ( rationalism är ett metodproblem ). Frågan om vad som är ”realistiskt” är aldrig ngt annat än socialt och kulturellt betingat.
    Därmed beskriver du i talet om rationalitet värderingar och avvägningar som är väsentliga i just din kulturmiljö snarare än universella sanningar. Vad detta innebär i praktiken kan man bara veta genom att observera vad du kallar ”rationellt”, bra, galet osv.
    I praktiken har du därmed reducerat frågan om rationalitet från en förståndsfråga om företeelsers samband till en fråga om vilka värderingar som är giltiga i det sociala liv som du lever.
    Troligtvis delar jag de flesta av dina värderingar men inte ens det gör dem till axiom. Vi kan alltså inte hävda att alla som inte tänker som vi är irrationella. Svårbegripliga, exotiska, osympatiska möjligen.

    Den andra aspekten är att du ständigt förväxlar dina perspektiv med andras. Dessutom betraktar du ditt synsätt som självklart och odiskutabelt. Detta gör ju att du riskerar att analysera saker fel oftare än nödvändigt. Och det var ju så amerikanerna gjorde……..

    Mina anmärkningar till det du skriver handlar alltså inte om dina värderingar utan hur du kommer fram till att du har rätt. Det finns stora risker med ditt tillvägagångssätt för du gör kartan viktigare än terrängen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: