Mellan takdropp och takränna

Fredsduvan, Omayya Joha
(bilden bör läsas som på arabiska, alltså från höger till vänster)

”Undvek takdropp och hamnade under takrännan”, säger ett arabiskt ordspråk…
Hur man än rör sig idag, som arab, hamnar man under en störtflod av grumligt vatten. Varje val innebär ett val mellan en takränna och en annan. Takdroppens ljuva tid är oåterkalleligt förbi.

Har just vaknat av illamående och magsmärtor. Satt först käpprak i soffan med en kopp örtte och zappade fram till al-Jazeera, idiotiskt nog. Nyheterna där kan få vilken hästmage som helt att vändas ut och in.

Och plötsligt slog det mig i vilken knipa jag befinner mig. Rent intellektuellt. Och det slog mig att jag inte är ensam om det, utan har sällskap av åtskilliga miljoner.

Det som rullade fram på al-Jazeera var en inspelning med chefen för Fath al-Islam och det visade sig att han heter Shaker al-Absi. Bakom honom stod Fath al-Islams militära chef, och han heter Abu Ghuraira. Deras utseende gör det väldigt svårt att föreställa sig dem i Libanon. De hör mer hemma i bildmaterial från Afghanistan eller något annat dammigt ställe. Jag förstår inte att de kunnat röra sig i Libanon utan att väcka uppseende.

För att återgå till min intellektuella knipa, så består den av mina begränsade valmöjligheter idag, mellan den ena takrännan och den andra. För medan jag ännu inte vant mig vid tanken att behöva välja mellan sekulära palestinier som representeras av sådana som Muhammad Dahlan, den hänsynslösa makthungriga palestiniern som svassar för Israel och USA på sitt folks bekostnad (och som påstås äga en skyskrapa i Dubai, som han skaffat med medel som ingen vet riktigt vad han fått ifrån), och mellan religiösa ledare, som Ismail Haniye, som lever som de lär, och som inte stjäl förråder eller sviker… Det samma kan sägas om hela arabvärlden, valet mellan religiösa partier som drömmer om ett muslimsk kalifat, så som på medeltiden, och korrupta regimer som är så nersölade med skam och ovärdighet att det är nästan onödigt att gå in på någon vidare detaljerad beskrivning av dem…

Nej, eländet stannar inte vid den punkten, för nu inser jag att jag måste göra ett val mellan Hamas och Hizbullah på ena sidan och al-Qaida på den andra…De sekulära krafternas tid är också förbi.

Det är sekularismen som är i knipa, i hela Mellanöstern. Det finns knappt någon vänster kvar att tala om. Det som finns är korrupta sekulära krafter som inte tvekar att livnära sig på den lilla människans blod, och så finns det religiösa partier som har en stinkande kvinnosyn men som har en betydligt bättre människosyn och en klar hållning mot korruption och förräderi. Och så till slut, den yttersta mardrömmen. Al-Qaida, som vill införa Guds lag med svärdseggen eller slaktarkniven…

Och nu slår det mig något nytt, att jag och de åtskilliga miljonerna i Mellanöstern inte är ensamma. Under samma takrännor står USA, Israel och EU.För säga vad man vill om Hamas och Hizbullah, men deras syn på konflikten i Mellanöstern och mellan Islam och Väst, grundar sig på rätt och orätt. De är den judiska statens fiender, så som en ockupationsmakt och en förtryckarstat. Medan al-Qaidas hållning är rent rasistisk. De tevkar inte ens att skära halsen av muslimer som inte passar in i deras mall.


Kanske är det hela världen som befinner sig i en knipa, inte bara jag.

Annonser