Libanon skulle må bättre av mindre kärlek

Ismail Shammout, In Lebanon
Det var en kvävande varm sommarnatt. Luften var så mättad med fukt att det kändes som om man höll på att drunkna. Vi lade oss på stengolvet på balkongen, min kusin och jag, för att få lite svalka medan vi väntade på att en amerikansk film skulle rulla igång. Men filmen var förseeeeeenad för att en libanesisk politiker höll tal. När han kom till den söndertuggade frasen ”Vi älskar dig, Libanon”, kved min kusin och pep: ”Nej, gör inte det, snälla!” Hon såg ut och lät så plågad att jag brast i skratt, så högt att det ekade längst hela den söminga gatan.

När jag frågade henne vad hon menade, sa hon: ”De älskar Libanon. Allihop. De älskar Libanon till döds. Jag tror att Libanon skulle må bättre av mindre kärlek.”

Jag berättade för alla dagen efter vad hon hade sagt och plötsligt blev hennes ord vårt motto. Varje gång vi hörde den söndertuggade frasen skrattade vi och sa i kör: ”Libanon skulle må bättre av mindre kärlek!”

Nu älskar man Libanon sönder och samman igen. Man börjar lite mindre blodigt. Med käppar. Hundratals käppar av samma längd och samma tjocklek. Undra vilken gubbe det var som betalade för dessa kärlekstillhyggen. Trä är dyrt i Libanon. Väldigt generöst. Undra hur länge de har varit gömda i väntan på den första användningen. Undra hur många snickare har varit sysselsatta med att tillverka dem. De såg fina ut. Massor med sandpapper har säkert gått åt. Det framkom inte heller vilket fosterländskt parti det var som delade ut dem till sina anhängare. Men Libanon vore inte Libanon utan skottlossning. Sex döda och över hundra sårade.

De gubbar som syns idag är inte alltid de samma som för tjugo eller trettio år sedan. Många har hunnit kola vippen och är ersatta av söner eller barnbarn. En del var så gamla att de inte mindes vad de hette, andra skakade häftigt och någon fick bäras in och ut till sammanträden. Man förstod liksom inte att det var dags för pension och vila eller eftertanke.
Nu ser man deras ersättare i yngre kopior. Samma efternamn. Samma förvrängda miner. Samma argument. Samma kroppsspråk. De bor i samma palats fast med större förmögenheter.
Samma Libanon. Samma olycka. Samma rökpelare. Samma skräck. Samma avgrund. Kärleksfrasen har aldrig varit hesare. Språket har aldrig varit sliskigare. Den som kunde skona Libanon från kärleken.
« »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: