Hassan Hourani

Mor skrattar hysteriskt

Talade med mor igår natt. Hon talade som folk ända tills jag frågade hur mina två bröder mådde. Då gapskrattade hon. Länge.
När hon skrattade färdigt kunde hon tala om för mig att de hade varit i närheten av Israels sista bombning av Beiruts södra förorter. De hade kört runt och tittat på förödelsen efter den senaste månadens bombningar och sedan kört hem. Den ena hade kommit fram och den andra var fortfarande på väg.
När de enorma raketerna, 20 stycken som briserade inom loppet av en minut, raserade 10 höga bostadshus och halvförstörde fyra andra, ringde hon den ene. Han kunde inte tala. Var så medtagen av tryckvågen och dånet. Den andra fanns i bilen och hade haft fullt show med att hålla bilen under kontroll och komma undan havet av damm och aska.
Och det tyckte mor var roligt. Att de inte kunde få fram ett ljud. Och när de kunde det sa de alltig fel.
Man måste ha begravt sin man med sina egna händer och förlorat barn förut för att kunna skratta så gott åt något sådant.
Stackars mor…