Barnkonventionen, av Omayya Joha
Det var minst tiotals miljoner arabiska ögonbryn som lyftes i en blandning av avsmak och förakt under onsdagens kväll när Condi Rice meddelade: ”I have been informed by the parties that they intend to the resume the negotiations and that they are in contact with one another as to how to bring this about.” Och värre blev det när hon meddelade att hon inte uppfattade att slutet på våldet var ett villkor för att palestinierna skulle återgå till förhandlingsbordet.
Men det är bara det att vi hade själva hört Abbas säga det: Stopp på våldet, allt våld, även det som Israel bedriver på Västbanken, upphävande av blockaden och belägringen av Gaza, lättnader på rörelserestriktionerna för palestinierna på Västbanken, stop för all bosättningsverksamhet…etc…
Men, det var inget som Condi hörde. Hon är inte i regionen för att rädda liv. Hon är i där för att rädda de meningslösa förhandlingarna som för varje dag som går framstår mer och mer Don Quichottska och som ingen människa med minne som sträcker sig längre än en guldfisks, orkar höra talas om längre. Att arabvärlden kokar från Tanger till Sanaa har hon ingen aning om!
Och i det inslag som följde på hennes askgråa nuna fick vi se begravningen av Amira Khaled al-Asr, det tjugodagar gamla barnet som mördades på sin mors bröst. Hennes far grät med ett öga. Det andra ögat är skadat och täckt av ett tjockt bandage: ”De beordrade oss att lämna huset och gå ut. Det gjorde vi. Vi gick ut med armarna upp i luften. Ändå sköt de mot min fru. Amira dog och min fru ligger nu på sjukhuset med en söndersmulad axel. De sköt henne med två dumdum-kulor…”
Jag vet inte vad Condi tror att hon håller på eller om hon själv har en aning om det. Men med denna cynism, med detta förakt för palestiniernas liv, bådar det inte gott. Inte alls! För det liv som hon viftar bort handlar om 1.5 miljoner människor som lever på en remsa som idag utgör 1% av deras ursprungliga hemland. 56 % av dessa är barn. De allra flesta lider av undernäring, blodbrist, brist på järn, A-vitamin och D-vitamin. 30% av dessa barn har svåra psykiska problem. Det finns 40 samhällen på Gazaremsan. Idag släpper de 40 miljoner liter obehandlat avloppsvatten rätt ut i Medelhavet varje dag, därför att de saknar el och bränsle för reningsverken. Avstår man skulle hela Gaza rasa samman och drunkna i avloppsvatten. Vidare meddelar man att man saknar klor för att behandla dricksvatten och brist på el gör att man inte kan få upp vatten ur många brunnar. Gaza är det tätast befolkade området i världen med 4100 människor på varje kvadrat kilometer. Dessa siffror är hämtade från Jamal al-Khodari, ordförande för Popular Committee Against Siege.
Aljazeera.net/Arabic Aljazeera.net/English
Doktor Hassanein, Chef för sjukvården i Gaza meddelar att hittills har 140 palestinier dött. 24 av dem barn, 3 under 6 månader gamla och 400 sårade varav 100 barn. Av de sårade kommer ca 30% av leva med livslånga handikapp som förlusen av ben, armar eller syn. Dessa siffror publicerades på Arabiska Aljazeeras tevekanal i programmet ”Utan Gränser”.
Dagen Sydsvenskan Politiken SvD SvD1 DN
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Popular Committee Against Siege, Jamal al-Khodari, Condi Rice, Palestina, Israel, Amira Khaled al-Asr, Dumdum-kulor
Postat i: 1
Det riktigt sorgliga är att oavsett vad som händer i det amerikanska presidentvalet så kommer inget att förändras vad gäller stödet till Israel. Se bara hur Obama har ställts mot väggen om hur han står i frågan. Om han inte försäkrar sitt stöd till Israel så tror jag inte han har en chans att vinna.
Jag håller inte med Ron Paul i alla avseenden, men hans förklaring på grunden till terrorismen i Mellan Östern är helt korrekt. Givetvis blev han förlöjligad (han hävdade ju att USA var skyldiga) och står utan chans att komma in i Vita Huset. Det visar bara på de privata mediernas makt i Amerikas Förenta Stater.
Och jag kan inte annat än hålla med dig Lorenzo!
Fy fan vad gräsligt. Condoleeza Rice är ett dåligt skämt. Samtidigt så gör hon USA en enorm otjänst, men det verkar som inte den amerikanska administrationen inser hur omvärlden ser på detta.
Har de någonsin gjort det, Jinge?
Inte administrationen, men jag undrar om inte landets medborgare börjar ana varför de är så illa sedda…
Ingen kan undgå att se att det är USA som både är problemet och lösningen på konfliken. Om inte USA tar och stryper det monetära och militära biståndet till Israel och genom detta sätter en rikitg press på dem att lämna ockuperat område kan inte en varaktig fred.
FNs resolution från 1967 måste implementeras utan undantag. Att det inte har hänt tidigare är ett massivt misslyckande för det internationella samfundet.
Israel får definitivt alldeles för mycket stöd. Det bidrar till en låsning och det gör att världen bara glor som en fårskock och mumlar det gamla vanliga mantrat ” erkänn staten och sluta panga raketer” Vad ger Israel för rätt att gå in i andras hus och mörda folk? Jag trodde Israel var en demokrati. I demokratiska länder finns det någonting som heter rättegång och dialog. Är det rätt att springa omkring och mörda folk som man anser kriminella? Israel påstår sig ha rätt att försvara sig. Israel är inte attackerat av en stat. Raketerna ger Olmert ett alibi. Tror han. Med eller utan raketer. Israel har inte ändrat attityd. Vad vill man egentligen? Det finns en fredsrörelse i Israel som jobbar över gränserna och det finns antizionistiska rörelser i Israel. Fårskockar i alla länder förenen eder och stöd dem istället!
Just mantrat ”erkänn Israel!” som brukar komma från Israelvännerna är i sig ganska intetsägande: Vilket Israel är det som Hamas et. al. ska erkänna?
Är det delningsplanens Israel från 1947?
Är det Israel 1948 efter den etniska rensningen på palestinier?
Är det Israel efter 1967 då israelerna hade stulit ännu mer mark från palestinierna?
Frågan är inte enbart kuriosa, utan av stor betydelse. För min egen del är 1967 en väldigt märklig utgångspunkt, eftersom palestinierna vi den tidpunkten hade berövats större delen av sitt territoruim: vilken rationell person är villig att godta det med ett erkännande av staten israel, vilket skulle göra stölden av deras mark till ett fastlåst faktum?
Överhuvudtaget är delningsplanen från 1947 och Balfourdeklarationen från 1917 förkastliga: det handlar om kolonialmakter som portionerar ut annans mark efter eget välbefinnande, och legitimiteten i detta är inte särskilt svårt att ifrågasätta.
Som kuriosa: Balfourdeklarationen från 1947, vilken ofta brukar pekas ut som grundstenen för staten Israel säger faktiskt inte ett enda ord om att de ska få ett eget land eller en egen stat: ordagrant står det skrivet ”ett nationalhem för det judiska folket”.
Det kan tyckas småaktigt att påpeka det, men betänk bara sionisternas semantiska besatthet vid formuleringen i Säkerhetsrådets resolution 242 efter kriget 1967: ”Withdrawal of Israeli armed forces from territories occupied in the recent conflict”. Israelvännerna lägger enormt stor vikt vid att man inte använder sig av bestämd artikel (the territories occupied) och menar på så sätt att Israel inte behöver dra sig tillbaka från allt territorium som de har ockuperat.
(förlåt om det jag nyss skrev var off-topic, men jag reagerade bara på Tuvalis kommentar)
Jag tycker man ska erkänna Israelgränserna som fanns innan 14 maj 1948, så jag kan också komma hem nån gång!