Oroande läsning utan förklaringar

Rawan Muhammad, Palestina

Jag är nog inte ensam om att lägga märke till att många barn verkar veta mycket mer om sexualiteten än vad de bör veta. Jag glömmer aldrig en syn på min sons förskola där två pojkar garvade och stojade samtidigt som de rörde sig så som man gör i samlag. Några barn hängde med, resten begrep ingenting. De stod kvar bara för att de andra var så roade. Och det fanns faktiskt ingen skillnad i uppdelningen mellan svenska barn och invandrarbarn de gångerna jag lade märke till sånt.

Skällsorden och grova uttryck barn emellan vittnar också om djupgående kunskaper om detsamma. Och de grova orden kan komma från Erkans mun likväl som från Oskars. Och någonstans hoppas man väl att det hela ska stanna vid garv och stoj. Men så är det inte alltid. Idag kan man läsa att unga sexbrottslingar blir alltfler.

DN: Sexbrottslingen har blivit yngre. På sju år har antalet unga sexbrottsdömda mer än fördubblats. Kanske skulle de kunna stoppas, men lärare och dagispersonal blundar ofta för varningssignaler.

Vidare: År 1997 fanns 844 personer misstänkta för sexualbrott i Sverige. 96 av dessa (11 procent) var 15–20 år.År 2006 fanns 2.038 misstänkta för sexualbrott. 403 av dessa (20 procent) var 15–20 år.

Det är oroande siffror. Men bara vetskapen räcker inte. Och det går inte att spekulera som förälder utan att låta som en moraltant. Man kan hur lätt som helst slänga fram teorin att alltför många barn bevittnar sexuella handlingar i en alltför tidig ålder. Och man kan skylla på pornografin som finns i stort sett överallt på nätet och på teve. Med barn som tillbringar allför många timmar utan vuxen närvaro är det lättare än lätt att utsättas för både det ena och det andra. Men det är bara teorier. Forskning behövs. Och forskningsresultaten bör bli tillgängliga för alla. Om vi inte vill läsa om nioåringar som begår sexualbrott.

DN igen: Annika Wassberg på Off Clinic berättar att hon har mött förövare som är så unga som nio år.

DN  DN1