Om Livni fick bestämma skulle araberna se ut så här i Annapolis
Just när delegationerna börjar anlända till USA, hoppar ännu en groda ur Livnins mun. Samma dag som hon uppmande araberna att stödja och uppmuntra fredsprocessen, krävde hon att de arabiska delegationera inte lägga sig i samtalen mellan palestinier och israeler. Hade det handlat om den sedvanliga arrogansen, hade det varit värt att höja på ögonbrynen för. Men i detta fall handlar det om enfald, kort och gott.
De arabiska delegationerna åker inte till Annapolis för att det är kul. Många av dem hade gärna sluppit. Saudierna har på förhand sagt att man inte skakar hand med israelerna förrän de ser allvarligt menade försök. Syrierna skickar en biträdande utrikesminister. Och det är inte för intet som Abbas, som saknar sitt folks stöd för detta möte, åkte runt i arabvärlden i flera omgångar för att be folk komma.
Flera arabländer är ju direkt berörda av den palestinska frågan. För Jordanien som har ett par miljoner palestinska flyktingar handlar om landets framtid. Syrien har över en halvmiljon. Egypten sitter i knipan Gaza och de egyptisk-israeliska relationerna är svalare än på länge på grund av gränsövergången Rafah. Det gick så långt att Mubarak under senaste presskonfernsen med Olmert läxade upp en israelisk journalist som ställde en frånga angående vapensmugglingen från Sinai till Gaza. Och när det kommer till Saudiarabien så är de palestinska flyktingarna en belastning både moraliskt och ekonomiskt. Så visst ska de lägga sig i, av bara den. För ingen har lust att ta emot flera palestinska flyktingar och oron växte lavinartat efter Livnis förra chockerande groda om att en palestinsk stat ska vara hem även för de palestinier som stannat i sina hem och sina byar i det som var Palestina vilket tolkades som en förberedelse på fördrivningen av dessa, ca 1.5 miljoner palestinier.
Fördjupning kring ämnet på Sydsvenskan
Aljazeera.net DN SvD Dagen Sydsvenskan
Postat i: Allmänt
[...] DN Rawia Morras blogg [...]
[...] mycket av Israels agerande och varför en s.k palestinsk stat nu plötsligt står på agendan. Liksom Tzipi Livnis uttalande om att en palestinsk stat skulle bli ett hem för de palestinier som finns kvar i Israel. En [...]
Claeskrantz,
har till stor del rätt som jag uppfattar det men inte till 100%. Livni är inte den enda israeliska rösten. Däremot sympatiserar jag med hans tolkning och tror att lösningen finns i det han skriver.
Det finns en omfattande debatt inom Israel om framtiden som tom inkluderar folk som på demokratisk grund vill ha en sekulär gemensam stat. Alltså en demokratisk ”en-stats-lösning”. Den gruppen är inte så stor, men den finns.
Huvudalternativet till Livnis rasistiska linje verkar vara en halvrasistisk apartheidsyn som företräds av ”labors” huvudfåra och några mindre partier.
De verkar vara ute efter att upprätta Palestina som ett arabiskt Swaziland. Alltså ett självständigt land som får stå för alla sociala kostnader etc men som inte överlevaer många timmar utan att försörja huvudlandet med arbetskraft.
Både Livni och labor mer än antyder att Israel i nuvarande form hotar att implodera. Jag tror också att en icke-våldslinje utan Qassamraketer för en demokratisk en-statslösning skulle bli oerhört explosiv !